mariakarlsson - my name is called religion

Inledde gårdagskvällen med ett glas vin och Grey's, helt enligt planerna.
Ringde Johanna som tillsammans med Karro och André var påväg ut i Umeånatten och kunde inte motstå begären efter en helkväll på Kontra.
På sinnessjuka 30 minuter svidade jag om från svettiga pjyjamasbrallor till partyoutfiten som får varenda själ att dreggla efter mig. Mötte upp Johanna, Sofie, Karro och André på stan för att sedan i samlad trupp attackera klubbem
Väl där  dissade vi kön och gled in VIP och jag kände mig förbannat nöjd, till skillnad från några brudar i kön som inte kunde hålla tillbaka med spydiga kommentarer.
MAhahahah!

Nej gudbevars, det var mer än välbehövligt att få skölja bort all stress med ett par overpriced heinekens, mingla med eliten och vara snyggast i stan.
Moa och Emil gav kvällen ett par extra poäng, Johanna, denna fantastiskt vackra kvinna, för alla guldstjärnor möjliga att dela ut. André, en ny förmåga, var den mest fascinerande och härligaste man jag mött i hela mitt liv. Har allt och mycket mer en man ska ha. Fabolous, faabolus man! Och Karro, den gammla godbiten. Hur kul som helst att återse henne. 

Följde Johanna hem efter obligatorisk nattmat på max, varpå jag rymde hem vid 5-snåret i morse.
Det var helt underbart väder och jag var så förbannat nöjd med mig tillvaro. Tog en extrasväng och århundradets omväg för att lapa morgonsol to the maximum.  Blev stoppad av en mystisk kille som frågade om jag ville åka svarttaxi. Han var nog det enda störningsmomentet på hela kvällen/natten/morgonen.
Powernapade mellan 9 - 16 och är nu redo att återigen plugga livet av mig själv.

Först ska jag fila naglarna och njuta av att jag inte är helt oförmögen att känna attraktion till en annan människa.
 Trodde mig ha valt att döda den förmågan, vilket jag stundtals ångrat. Men icket. Den lever, den finns, den irriterar som den ska. Har inga planer på att låta den växa till sig än på ett tag, dock skönt att veta att jag inte dödat den helt.

Ray Lamontagne - Barfly

Krille har åkt hem och ensam sitter jag som en påse päron.  Har så förbannat ont i halsen och googlar febrilt efter sidor med instruktioner om hur man amputerar halsen hemma, dock utan att hitta något av värde.
Det regnar och jävlas utomhur och jag känner ingen större lust till någonting överhuvudtaget. Ska beta av ytterligare arbeten på den milslånga lista av skol-skit jag samlat på mig genom läsåret. "#¤%&/&%¤#"

Vi har hur som helst haft det förjäkla trevligt, jag och min älskade bror.
Tordagkvällen gav inte mycket rum till aktiviteter då klockan var relativt mycket då han anlände, så vi hyrde film på tvn, drack cola och slappade deluxe. Han somnade tidigt och jag spenderade natten med Salomon och Dia Vandy, FNs mänskliga rättigheter och samhällskunskapsjäveljäveljävel.
Fredagen spenderade vi på stan, of course. Letade som galningar efter en slips som vi senare fick reda på att vi inte behövde leta efter. Lunchade på news med maja, anton, toolie och moje och skrattade, skrattade, skrattade.
Ville plocka fran en pansarvagn och köra över alla förbannade strosare. Det är det absolut värsta jag vet; folk som strosar och blockerar vägen. Ska ni strosa kan vi väl förfan gå längs väggarna och inte mitt i vägen!?!?!?!??!?!
Sprang på alla möjliga kändisar och bokade möten jag inte alls har tid med, men som är way more fun än att sitta inomhus och plugga. EvaMarie bland annat, den gamla godbiten. Jossan också, som jag intre träffat sedan 41årskalaset.

parentes
Om jag, mot all förmodan, skulle få för mig att ingå partnerskap med någon inom den närmsta framtiden så skulle det enbart vara för att få den extrafamilj man får på köpet. Maja har spenderat helgen i vännfors med Antons familj, i Nyköping sitter Linnea tillsammans med Larrys familj.
 Nog älskar jag min familj mer än livet, och har ju förövrigt två, men den där extrafamiljen, den saknar jag ibland.
slut på parentes

På kvällskvisten drog vi till Linnea och Krille klippte sig, jag sprättade en öl och planerade löst för den kommande veckan. Alla andra drog ut och festade i kulturnatten men vi pös hem och jag somnade som en häst klockan 23.
Ikväll blir det som sagt plugggggg. Kanske ringer jag en vän och bjuder på ett glas vin, så kan vi tillsammans avnjuta sista grey's anatomy för säsongen och gråta ut.
Vad sägs?

Och Therese: Gratulerar på födelsedagen!
Och Linda: Kan du inte komma hiiiiiiiiit?
Och Petra: I'm so terrible sorry för att jag är skitkass på att höra av mig. Hoppas ni hade skoj igår!
Och Mamma: Kan du inte ringa igen? Jag pratade i sömnen och vill höra allt om Italien och jag saknar dig.
Och Krille: Tack för att du var här och för allt jag fick. Jag älskar dig!

Hejdå.

För ett år sedan vaknade jag vid den här tiden efter Svennes 25-års fest.
Tiden går relativt fort när man tänker i de banorna. Bekantskaper kommer och går rätt fort när man tänker i de banorna. Livet går rätt fort när man tänker i de banorna.

Well, inget att grämmes över som vissa bonniga bönder från urskogarna skulle sagt, and i really don't.  Grämmes alltså.
Det har vart en rätt turbulent tid i livet, sedan maj förra året. Varken mer eller mindre turbulent än något annat år, men different turbulence, fo' sho'! Bumpy rides och airholes på olika höjder som fått konsekvenser av alla de slag.
Jag har gjort resan som allt från bitterfitta till hospitaliserad mentalstörd till hjälte till partyprinsessa till förälskad till besviken/besvikelse till årets vän till årets absolutinte-vän till .. gud vet vad. På gott och ont.
Och andra människor involverade i mitt liv har i mina ögon gjort liknande resor. På gott och ont.
Turbulens go' vänner är ledordet för maj -06 till maj-07.

Varför jag gör en årssummering helt utan vidare denna soliga maj morgon vet man inte så noga. Andan föll på och jag kände mig taggad på det bara.
Kan ha mycket att göra med de stundande avsluten som studenten innebär; ett bra riktmärke för var någon slutar och något annat tar vid, för de flesta.
Försöker desperat hitta inspiration till studenttalet men vill egentligen bara skratta och skåla ut min lycka över drömmarna jag hittat och skall förverklige, tillskillnad från 90% av studenterna vid JBgymnasium.
Kanske hittar jag inspirationen om 10 minuter, då jag sätter mig och solar på min balkong med en kick-ass bok och min smoothie? We'll see about that.

Något jag konstaterat är att livet är skönare, dock mindre intressant, utan turbulens.
Som nu for example; lugnt, fridfullt och bra. Fokus3000 och inga vidare utsvävningar.
 Annat var det 'på den tiden' (hö-hö-hö) då man förgäves sökte bekräftelse och förälskelser än till höger än till vänster.

Ni kan inte frångå att det var skojigare att läsa om mitt liv back then?

Men ledsen readers, efter alla misslyckanden, tafatta försök och kanske framförallt insikter om vad det innebär är jag less.
Senaste crushen var väl iofs lyckad, det kan jag inte sticka under stolen, soffan eller ens sängen med;
Denna man jag spanat in sedan begynnelsen, som i mina ögon var mer av en gud (vilket jag nu förnekar att jag någonsin tyckt), sex personifierad, lyckad, skoj, lattjo, allt. Han tackade gladeligen och sjukt otippat ja till en berusad förfrågan om en 'dejt'. En dejt som förvisso aldrig riktigt blev av, men ändå blev av, i allra högsta grad.
Tog vad jag önskade, gav vad jag kunde, kände mig jävligt nöjd vilket måste ha varit ömsesidigt.
Insåg ungefär då mitt ointresse och gick vidare i livet. Dock utan att kunna handla jeans på ett par veckor, men ändå. Saknar kylskåpet, men det är väl allt.

Kan inte annat än konstatera att JAG är så mycket intressantare än någon annan. Att få satsa all min värdefulla energi på mig själv och ingen störningsmoment som en förälskelse eller kärlek. Visst innebär väl kärlek or whatever, att intresset jag har för mig själv blir dubbelt i form av en partner ( för de ska väl vara intresserade de också, vad jag förstått?), men.. ..nae. Tack men nej tack.

Kanske får jag äta upp mina ord om jag springer på nån knight in shining armor (m90?) men det känns högst o-troligt.
För det första så krävs det av denna riddare att han springer på mig,  dock utan att störa mig, och därefter uppfyller allt som krävs, för jag tänker definitivt inte bege mig ut och springa. 
För det andra krävs det att han är en hon. SHOCKER, men jag inser för varje L-word hur lesbisk jag är. å andra sidan känns det omständligt att sadla om och lära sig på nytt. Vet perfectly well hur man får omkull en man på 10 röda och vet med mig så väl att det är oj så mycket omständligare att träffa en decent kvinna.  För hon ska ju vara som jag. Eller en livs levande Shane.
Vi får se hur jag gör med min kärlekskarriär som lesbisk. Det känns lockande på alla nivåer, och de få previews jag fått talar för. Puss brudar!

whoo! Det var ett utvik av rang!?

(Även detta var aktuellt för ett år sedan: " Jag är peppad!! Lite drygt ett år och två månader till inryck."
Still going strong när man tänker i de banorna.)

20.0 i snitt eller hälsan i behåll?

Var jag inte så rädd för doktorer skulle jag uppsöka en snarast. Jag vet inte hur många skavanker, missbildningar och blodproppar jag bär omkring på atm.
Uppvaknandet på golvet med glassplitter all over the place var rätt skrämmande och kanske en av de tjockaste väckarklockorna ever att det är dags att lugna ner sig.
Orka svimma när man är ensam?

Rätt skoj i all tragik är den första tanken som slog mig när jag vaknade till. Jag låg och stirrade in under köksskåpen och såg massa damm och fick för mig att jag rullat ner från sängen och låg där.
Så tänkte jag att jag måste städa det första jag gör i morgon. När jag sedan upptäckte var jag låg och det slog mig vad som hänt var det iofs inte lika skoj. But still?!
Jag tänker aldrig på att städa, men det är den första tanken som slår mig när jag vaknar efter att ha svimmat.
Kanske borde jag svimma oftare, vad rent jag skulle ha det!

Idag har jag bara legat. Bulan i huvudet och blåmärket under hakan gör så förbannat ont att jag inte kunnat göra mycket annat. Det är med andra ord väldigt synd om mig.
Vidare vill jag klaga på att jag verkligen inte har tid att ta det lugnt. Bara i morgon har jag två eximinationer och ett seminarium. MAGSÅR!


Nåväl, träden börjar bli gröna på allvar och de flesta gatorna är sopade så det blir en väldans massa longboardande. Och löpning! Alla älskar löpning.
Vad mer finns där att jubla över?
Kaj och Isak är hemma. Studentpartajen är inte långt borta. Sahara hotnights spelning på scharinska. Uteserveringarna. Morgonsol på balkongen. Highheels går att använda utomhus och klänning behöver inte kombineras med kofta. Sommarfashion är så jävla mycket trevligare. Annat också.

Vad som inte är nice är den tidigmoderna perioden jag ska ägna natten åt att lära mig allt om.
på återseende.

Lördagen var intressant. Jonas, Joel och Erik stod för förfesten, en liten kille för  med moppe-bil för skjutsen och Vilhelmina för underhållningen, som var i världsklass.
Sprang på förlorade själar, saknade kamrater, efterlängtade brudar och . .. andra. Ideligen underströks det  att det är alltid en seger att vara nykter då alla andra inte är det. Ha, ha, ha.
Måste även lägga till segern för kvällen och han tillhör kategorin 'alla de andra'.. Det var fasligt otippat och alldeles, alldeles underbart. Kanske inte ses som en fullständig seger, för andra, men jag är nöjd.
Såhär i efterhand kom jag på vad jag borde sagt, nämligen: 'Så, har du någon ny favoritdinosaurie?' Men istället stod jag mest och tittade, efter ett par tafatta försök. Från båda håll dock. Yeey..

Valborgsfirandet var insignificant. Jag tog mig an den anelnliga hög av VHS-band i källaren- Var på jakt efter EvaMaries band från Sebastians student och då vi gick på balen, för 932947875 år sedan.
Hittade ungfär tremiljarder andra band, bland annat filmer från mina första år.
Om jag någonsin skaffar barn hoppas jag att de blir som jag, för jag var ett fantastiskt barn.
Jag och pappa spenderade åtskilliga timmar framför TVn, ömsom gråtandes, ömsom asgarvandes. Undebarrrtttt!

I skrivande stund har jag återfunnit EvaMaries band och HAHAHAHAHAHA!
Så man såg ut!? Så man förde sig!? Så man  betedde sig!?
Underhållningsvärde ultra delux mayor, vill jag lova. Fast jag var en otrevlig och översittande bitch mot allt och alla. Ledsen för det, såhär 4 år i efterhand.
Bortsett från mig själv som självutnämnd baldrottning och härskare över världen så var det en förjäkla fin baldag. Har inte sett filmen sedan Seb Löfvas student, så det var ett rätt intressant och trevligt återseende.
Och biten från studentdagen sen; hahahahahahhahahahahhaahah. Sebastian var loaded, men ankis och lövas kram innan rutchkanan var go. Allt med den där gamla rullen vad gött. Haha.

Nu rullar jag mot Umeå och min egen student.