mariakarlsson - my name is called religion

Det var länge sedan jag var här. Även om jag är inte helt säker på att jag någonsin lämnat det. Egentligen.
Kanske var de gågna vackorna någon out of body experience, och nu har jag landat igen. Inte vet jag.
Skulle kunna linda in det i otaliga, otroligt fjantiga och förudmjukande metaforer men jag lämnar det vid att just nu är allt skit.
Jag vägrar, å det grövsta,  tynga ner mina vänner med det. I pay people to listen to my shit.
Istället ägnar jag mig helhjärtat åt utelämnande like this över the world wide webb, a la vilken fjortonåring som helst.
Så, IRL som vi säger i den gudsförgätna datavärld jag blivit förkastad till, kommer jag att hävda att allt är tippelitoppen med ett rätt fett öra-till-öra-smile och två töntiga tummar upp och en hel jävla massa utropstecken.

Bortsett från min älskade, älskade mamma. Hade jag inte fått träffa henne idag och bo ett tag mellan hennes bröstkorg och armar hade jag nog gett upp. Att jag sedan kanske gjorde bort mig totalt och kracklerade hela min häftiga image inför hela samklassen är en annan femma. Jag fick träffa min mamma, vilket var mer behövligt än sömnen jag borde ta igen. Jag vill hem nu. Hem till min älskade och saknade pappa jag inte träffat på över 7 veckor. Jag vill hem till mitt rum. Till mitt tysta Vilhelmina. Hem till min gräsmatta och hem till min hängmatta och hem till mina kök och mina soffor och mina hundar och mina år då ingenting spelade någon roll.
Jag orkar inte med att allt spelar roll. Inte en dag till.


visst finns det en del saker som håller åtminstone nästippen ovanför vattenytan.
Fick en rescension på min bok häromdagen: 

"Du behärskar metaforer och liknelser till fulländning. Du har förmågan att hålla ihop texten genom att vända och vrida på begreppen genom hela boken. Tilltalet är direkt och identifieringen finns där. Din text har många bottnar och varje ord är viktigt. Den är så laddad med innebörder."