mariakarlsson - my name is called religion

Jag vet inte riktigt var jag är just nu. For real.
Skulle definiera det som ett ansvarslöst men ändå jävligt krävande vakum.
Någonstans dit det är lätt att sätta sig när man inte riktigt hänger med, när man inte riktigt orkar, när man inte riktigt vill.
 Någonstans mellan förnekelse och förlorad vilja.
 Någonstans där det känns jäkligt trist att befinna sig.
What goes around comes around, skulle nog Justin sjunga om han ringde(som att..?!), och ha en hel kör av människor I used to know i bakgrunden.
Well, kanske har ni rätt, o kära klagokör, kanske är det karma. Det är ju som kännt på modet så det kan väl likväl hängt med i påsarna från tröstshoppingen häromdagen.
Men, Karma, ditt jävla fuckface, jag tycker du ägnar alltför mycket tid på särbehandling och inte jämnvikt. Men vad vet jag. Yinyang är allsmäktigt, och inte jag ÄN SÅ LÄNGE.
DU KAN JU FÖRVÄNTA DIG ETT SJUJÄVLA BATTLE när jag intar världsherravälde och deklarerar dig ogiltig. SUCKER!

Samtidigt (och sjukt paradoxalt) så känns allt så förbannat, oförskämt bra. The lack of egentliga problem är påtaglig, och kanske är det vanan att ständigt gnaga på något illaluktande skelettben från garderoben, som gör att jag känner någon oidetifierbar släkting till känslan 'saknad' av riktiga problem och därför åtar mig minsta lilla och tittar på det i förstoringsglas.
Trots, eller kanske tack vare, stora förändringar så inser jag mer och mer för varje annars så obetydelselös sekund hur och vilka personer som betyder allra, allra mest. Personer jag inte skulle klara mig en dag utan.
Jag kanske hamnar i 'the book of pathetic klischés used by everyone else before you' i och med att skriva så, men det skiter fullständigt jag i.
Det är ofattbart att de ringer upp, trots att de vet att jag troligtvis mest kommer att prata om mig själv och mina sk problem som egentligen inte ens går att jämföra med papercuts som motsvarande kroppslig åkomma.
Ofattbart är dessutom en size 2 på en size 6 body; ett lite för trångt ord.

Jag har en ofattbar TUR att jag har de vänner jag har. Att det dessutom är både kvantitet och kvalitét och inte bara någon av dem, gör inte det hela mindre ofattbart.
Jag har en hel drös med bäZtiZar och skulle jag få för mig att dela hjärta med dem skulle jag se mer ut som 50cent i sitt blingbling än någon söt schoolgirl. Jag älskar er allihop!

Nog med sentimentalitet och över till meterialism, mitt favoritämne:
number one: Hittade de ultimata skorna, som var bättre än min fantasibild, till på lördag. Åsa Göransson och Erika Ekelund är lite av mina hjältar just nu. Tiger of sweden; I love you. A
llt som saknas är en vit liten kuvertväska, men vare sig jag får tag på en eller inte kommer jag, FilippaK och Tigrarna äga sönder alla popcorn, var så säkra.

number two: Festen. Den gör mig fattig, den ger mig magsår, den tar tid att planera trots att den kanske inte är så extravagant som jag så gärna vill tro och den är i morgon. AH!
I morgon är väldigt snart. Efter natten lämnat över till dag ska jag och Jossan på en sista inköpsrunda, sedan ska det vara all set, ready to go.
Trist att vissa lämnat återbud, eller inte kunnat närvara at all. Typ Jonas och Jonas. Linnea och Larry.  Sara. Kaj och Izak. Menna menna, vi ska nog har jävligt skoj ändå.

Gårdagen förresten, min födelsedag a.k.a en av de viktigste dagarna på året, var hejvild.
Min största oro, förtvivlan och rädsla; att vakna upp ensam, eliminerades då jag vaknade, rather chocked, av Majas försiktiga födelsedagssång. Tårarna rann och jag kommer ALDRIG någonsin känna sån tacksamhet inför någon, någonsin, som jag känner inför Maja och för vad hon gjorde.
Jag älskar resevrnycklar, denna underbara, människa som inte klär i några ord, och födelsedagsfrukostar med en av de personer man älskar allra, allra mest.
Efter det rullade det på rätt fint. telefonen gick varm hela dagen. Tog mig upp efter att ha somnat om och besökte min minst favoriserade instans inom landstinget. Fick med mig minipiller som jag redan innan jag börjat med, helt glömt bort. Tur att p-stav inte är ngt man behöver tänka på varje dag, vilken är anledningen till fösöksperioden med minipillrena.
Spenderade senare rätt mycket tid och pengar på stan, med Jossan. Besökte systembolaget (jiha!) och längtade hem. Inte för att jag var på systembolaget, utan bara för att det var min födelsedag och dem jag älskar och värnar om allra högst inte närvarade.
Hursom, gick hem och sörjde nyssnämnda anledning lite, innan Johanna kom. Vi käkade pizza, drack öl och hade det fint tillsammans. Senare Dök Linda och Pjucke upp med en stor teckning, micropopcorn (...) och festen tog ny fart. En helkväll. En underbar helkväll.

Ah, nu ska jag ta mig an nattens timmar och titta på såpa. Yippikayey suckers.
och förresten: Jag ska gå på bal med Ulf :] v