mariakarlsson - my name is called religion

Det var länge sedan jag var här. Även om jag är inte helt säker på att jag någonsin lämnat det. Egentligen.
Kanske var de gågna vackorna någon out of body experience, och nu har jag landat igen. Inte vet jag.
Skulle kunna linda in det i otaliga, otroligt fjantiga och förudmjukande metaforer men jag lämnar det vid att just nu är allt skit.
Jag vägrar, å det grövsta,  tynga ner mina vänner med det. I pay people to listen to my shit.
Istället ägnar jag mig helhjärtat åt utelämnande like this över the world wide webb, a la vilken fjortonåring som helst.
Så, IRL som vi säger i den gudsförgätna datavärld jag blivit förkastad till, kommer jag att hävda att allt är tippelitoppen med ett rätt fett öra-till-öra-smile och två töntiga tummar upp och en hel jävla massa utropstecken.

Bortsett från min älskade, älskade mamma. Hade jag inte fått träffa henne idag och bo ett tag mellan hennes bröstkorg och armar hade jag nog gett upp. Att jag sedan kanske gjorde bort mig totalt och kracklerade hela min häftiga image inför hela samklassen är en annan femma. Jag fick träffa min mamma, vilket var mer behövligt än sömnen jag borde ta igen. Jag vill hem nu. Hem till min älskade och saknade pappa jag inte träffat på över 7 veckor. Jag vill hem till mitt rum. Till mitt tysta Vilhelmina. Hem till min gräsmatta och hem till min hängmatta och hem till mina kök och mina soffor och mina hundar och mina år då ingenting spelade någon roll.
Jag orkar inte med att allt spelar roll. Inte en dag till.


visst finns det en del saker som håller åtminstone nästippen ovanför vattenytan.
Fick en rescension på min bok häromdagen: 

"Du behärskar metaforer och liknelser till fulländning. Du har förmågan att hålla ihop texten genom att vända och vrida på begreppen genom hela boken. Tilltalet är direkt och identifieringen finns där. Din text har många bottnar och varje ord är viktigt. Den är så laddad med innebörder."

Försöker koncentrera mig på att solen faktiskt skiner, även om det stundtals inte spelar någon som helst roll.
Känner mig något lättare i sinnet efter förlösande samtal med diverse vetenskapsförsjunkna gamla kvinnor och män som gärna vill tro att de vet vad de snackar om.
Ah, de vet säkerligen mer än mig, men jag har lite svårt att anpassa mig till deras mallar och deras vetenskap.
Vad som sägs passar helt eneklt inte på mig, även om det gör deras jobb lättare.

ÄH, wtf. (coolt!)
Det är open till helgen, och även om jag inte känner mig det minsta taggad för tillfället så är jag helt BOMBIS på att det blir roligt som satan.
Brutna traditioner till trots (jag syftar på Karlssons frånvaro, jag syftar på Viktor, Olle, Petter och resten av ösdgrabbarnas fråvaro, jag syter på jossa och Petras frånvaro) så kan det bli en riktig höjdare. Jag ska återförenas med min älskade Jason och jag ska shake things på Plan B och jag ska komma ner i varv med Asha Ali.
Kan bara bli bra.
Att syster dessutom kommer och tar med sig en liten del av mitt älskade och saknade hemmahem gör det hela än bättre. 

yeah well.
 Jag ska göra mig klar för träningen och resten av kvällen; Hudvårdsgrupp som Sofie bjudit in mig till och en möjlig ferre med ett gäng lirare jag inte riktigt vågar nämna vid namn.

tja

Definitiv svacka och a shitload of meningslöshet.
dö.
Jag vill helst inte umgås, prata eller se någon annan människa. Jag vill vara ifred, men det verkar vara en fullständig jävla omöjlighet att isolera sig från omvärlden.

Framtidsvecka my ass, jag vill sova.
seriöst, sluta höra av er och låt mig vara. i o-fred.

FUCK YOU, JÄVLA IDIOTER.

tja

Well, så var timman slagen.
Grät, precis klockan 0000, tillsammans med min älskade mor i telefonen över distansen mellan mig och min familj.
Jag bryter, med min frånvaro, en 19årig tradition. Den enda dagen på hela året då hela familjen samlas, skilsmässan till trots, och äter frukost, öppnar presenter och umgås som vanligt.  Det känns underdrivet helt åt helvete att vakna ensam i morgon, och inte ens äta en liten fjantig bakelse.
Fast det hade nog bara gjort det ännu sorgligare.
Så, here it comes, de orden jag väntat ett bra tag på att få säga;
Det sista jag gjorde som tonåring var att gråta i telefonen, tillsammans med min mamma.
Jag saknar dig. Jag saknar Pappa, jag saknar Krille och jag saknar Kicki. Väldigt mycket.

Borsett från att jag hatar att vara i Umeå just nu, och allra helst skulle vilja tillbringa all min tid med min familj, ser jag hemskt mycket fram emot att vakna upp efter den planerade sömnen, som mycket väl kan utebli.
Det skulle vara skönt att vara en utvilad och alert tjugoåring och inte en jävligt trött, lättretlig och grinig 20åring.
Då är det ju lika bra tt stanna i tonåren.


Aja. godnatt.

Jag tänkte inleda med ett par missnöjen:

Jag är missnöjd över mat som blir gammal. Jag har inte tid med mat som blir gammal. Mat ska hålla länge, så jag har tid att äta upp den. Jag är stressad nog som det är, och hinner för fan inte sitta hemma och hetsäta för att få slut på skiten innan den blir gammal.
Vilket leder mig in på nästa missnöje:
Jag är missnöjd över stress. Jag är missnöjd för att jag har världens bästa vecka att se fram emot, men som jag förmodligen kommer att stressa förbi, för listan över vad som måste hinnas med för att få den sådör oförglömligt rolig som den ändå kommer att bli är oöverskådligt lång och jobbig.
Jag är missnöjd över min oexisterande självdiciplin som förmodligen kommer att kosta mig mina drömmar och därmed leda till fängelse, bland annat. Min självdiciplin kommer förmodligen att kosta mig reservdrömmarna också, så när jag väl sitter där på parkbänken i 40årsåldern som vilken suput som helst kommer jag förmodligen att vara än mer missnöjd än nu. Trist, det må jag säga.
Jag är missnöjd med mitt humör. Fortfarande sådär obarmhärtigt oberäknelig och skitjobbig att vara i närheten av. Jag är missnöjd över min överanalytiska sida och min böåögda tro om att kunna se in i framtiden. Jag är jävligt missnöjd med tröjan jag köpt och ännu mer jävla missnöjd över att jag måste gå och lämna tillbaka den.  Jag är missnöjd med att jag trotsade mamma när hon sa att jag var tvungen att köpa en blomma med runda former för att balansera upp alla taggiga och kantiga blommor. Det har påverkat mig till det yttersta. Jag är missnöjd över min ekonomi.
Jag är förbannat missnöjd över att Doris hade stängt idag, för jag var i stort behov av något nytt i garderoben. Kanske alla mest just nu, då det verkligen krävs shopping för att stilla mitt sinne. Kanske ska jag vara glad över att kontot är hur jävla tomt som helst, för annars hade jag gått lös på JUS hemsida.
För just nu är jag också allra, allra mest missnöjd över ÅOHNTÅOIBMOOUBNM! burn!

Men jag är rätt nöjd med saft. Saft är alltid gott.
Jag är nöjd med helgen som vart obeskrivligt underbar. Skulle jag försöka sätta ord på den skulle allt vara en lögn, för inget kan beskriva den. Den matrealistiska biten, det vill säga presenterna sätter jag enbart tecken på: !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!.
Tack familjen. Jag älskar er. Er är jag väldigt nöjd med. Förmodligen allra mest nöjd med av allt jag har välsignats med här i livet.
Jag är nöjd med Justin Timberlakes platta. Det borde han också vara. Bra jobbat.
Jag är nöjd med lovord och hyllningskörer för mitt projektarbete, jag är nöjd med att fikon kom till Sverige.
Jag är jävligt nöjd med mina nya wranglerjeans that makes head turn, jag är jävligt nöjd med böckerna jag köpt och jag är nöjd med det senaste grey's avsnittet.
Jag är förhemskt nöjd med mina älskade vänner.

Mittemellan att vara nöjd och missnöjd ligger 20årsåldern, och vad jag nu går igenom har jag valt att kalla min 20årskris, för en sån ska man väl gå igenom, lite halvt åtminstone.
Egentligen vet jag med mig att det är helt obefogat, för det är den då och då påhälsande Ems;en som spökar och ingen ångest över att fylla 20.
Japp, pms, fast med E, som i EFTERmenstruella störningar. Jag har gjort en egen analys och jag har kommit fram till att det beror på att under pms så är hormonerna helt vilda och ställer till det ordentligt både inuti och utanpå. Sedan, när de lugnat ner sig och ska komma i fas igen, så blir det lite kaos ibland, för även hormoner kan ha svårt att hitta vägen tillbaka till sina egentliga poster, och då uppstår EMS.
Eftersom EMS uppstått så lägligt till min födelsedag så är det alltså min 20årskris. End of story.
Egentligen känns det bara råcoolt att slippa vara tonåring ever again.

Jag är missnöjd över att ha huvudvärk också.
så kriget mellan pros and cons vinns av cons ikväll. Överlägset.

Jag vet inte var jag ska börja, så jag orkar inte börja med det heller.
Jag kastar bara ur mig att livet är underbart.

Att spendera all den här tiden som jag just nu gör är lite  bättre än allt tidigare. Igår var jag så full av energi (yet knocked down av huvudvärk som senare överraskade mig) att jag stadade lghtn grundligare än jag någonsin städat nånting tidigare. Jag skurade till och med, vilket var en utomordetnlig bedrift med tanke på avsaknaden av skurmopp.
Jag och Jamie har lagat tonvis med underbar mat. Det är det roligaste som finns. Igår gjorde jag en snorgod lunch: kryddstark linssoppa med färska tomater och kikärtor. Mh!
Och just det; lunch!
Det är ett litet mirakel att jag vaknat så tidigt att jag äter frukost, sedan har så mycket tid tillgodo att jag måste laga både lunch och middag. Och det är lov?!

Förra veckan var lika kort som alla de andra senaste veckorna, men med magsjukan där i mitten så var den inte fullt lika bra.
Lördagen vägde dock upp för vad som gick förlorat. 
Åt även då en god middag, för att sedan fylla på ytterligare med gott vin i sällskap med Jonas och Lina.
Det var 100dagars som stod på schemat och vi firade ordentligt. TC var stället, vi var gänget.
Vad som hände där håller jag för mig själv, men trevligt var det.
Det blev en tidig kväll och jag vaknade pigg, utvilad och sjukt tidigt för att ta mig an livet och lyckan.
Jiho!

Det är väl egentligen allt. Efter det så har rosorna fortsatt falla mjukt från ovan, ägnlarna sjunger sina sånger och alla kläder sitter snyggt. Speciellt de nyinköpta.
hihiiiihihihihiiiihihihhihihiihi.

Nu ska jag hoppa in i min kliniskt rena dusch, göra mig snygg, gå en snabbis på stan och sedan bege mig mot Johanna.

minor highlights:
- En första busringning har utförts.
- 14 dagar återstår av livet som tonåring.
- Jag har ett par nya jeans + vad som ingick i priset.
- Mamma ska komma och hälsa på. Finally.
- Jag ska på opera på lördag. Den flygande holländaren.

Tjarrå!