there's always time
I'm back!
Efter att bestigit granbergsbacken i ett rasande tempo har begären efter berusningsmedel stillats och hungern efter blodsmak, kramp och svett återfötts. Lillhjärtat jobbar långsammare än musklerna, men det tar sig. Vänta bara!
Fick dessutom sladda idag. Eller jag fick inte, lika lite som jag fick köra fortare än tillåtet, men jag gjorde det ändå. Köra fort och sladda, det gillar vi.
Halkbanan är bokad, så nu ska jag bara fixa den där förbannade teorin. Satan så tråkigt det är. Känns så ovärt, tidskrävande och onödigt. Hade det inte vart för värnplikten hade jag aldrig gjort det.
Men nu är det ju värnplikt som gäller, om snart bara en månad. Det känns overkligare för varje dag som går.
Jag har aldrig riktigt vart med om dreams comming true förr, så jag gissar att det ska kännas såhär, and I like it.
En viss oro finns för att jag inte är orolig. Jag känner mig bara förberedd. Förberedd på att de första veckorna gråta mig genom dagarna, av utmattning, av psykisk nedbrutenhet, av dödsångest, av kramp, av smärta, whatever. Förberedd på att vara sämst och att inte orka lika mycket, lika ofta.
Förberedd på att jag kanske inte klarar det, men förberedd på att ge precis varenda liten jävla atom och molekyl av vilja, ork och jävlaranamma.
SNART RYCKER JAG IN!? Snart tituleras jag som plutonsbefäl. KARLSSON. Fan, jag måste vänja mig vid det.
Fokus är tillbaka; mentala skygglappar och hörselproppar för att filtrera bort allt som inte är av värde. Störningsmoment jag inte tänker nämna, men som finns där, ideligen.
Jag tror att det till viss del räknas som iskallt, och jag kanske känner mig lite orolig och någonstans ledsen för det.
Och visst funderar jag litet på hur mycket egoist man får vara; Hur mycket, och när, får man till viss del stänga av för att fokusera på sina livs drömmar? Får det kosta hur mycket som helst, i andras räkning, att jag fokuserar på mitt? Eller är det också egoistiskt tänkande; att tro att man betyder så pass mycket?
Nej, fuckitrealgood, jag har hittat något så sällsynt som ett mål och ett syfte och en20årsplan för mitt liv. Jag offrar den ICKE!
Inte för någon, inte för något.
Tja livet, i kinda love you.