girlfriend in a coma
Jag minns med glädje back in the days. Påmindes helt utan vidare om de små förälskelser som passerat i de närmsta obemärkta, men som nu känns större än vad de var.
Mest för att jag saknar den tid jag hade time and space enough att unna mig själv en ivägsvävning av den sorten.
Har inget intresse för tvåsamhet, at all, och det är en frihet. Åtminstone då man jämför med de som söker, önskar, hoppas och vill. Det blir så stökigt, för alla.
För de som lever i det kan jag inte annat än gratulera, om det nu är ett lyckligt förhållande.
Well, jag blev somsagt plötsligt och oväntat påmind om de tidigare ivägsvävningarna av den bomullrosa sorten och blev litet nostalgisk. Att förlora kontrollen över omdömet och tappa fokus är bra härligt ibland, men att just offra kontroll och fokus är det sista som ska hända.
Nu varken vill, kan eller orkar jag. Och lika bra är väl det.
Nu jobbar jag enbart med friends with benefits. Så förbannat mycket lättsammare.
HÖHÖ..
Allt för att kunna fokusera på mornar som denna. Nu blir det 5 km kuperad terräng.
Och min längtan efter vildmarken blir inte mindre: Jag vill fjällvandra och sova i tält, NU!
Ett fjärde midsommaralternativ. Problem med sällskap dock. Någon som är sugen?
Nej, löpning vare ja.
God morgon.