mariakarlsson - my name is called religion

Det går inte att återberätta i ord hur studenttiden varit, så jag tänker inte ens försöka.
Vad som sas flest gånger under studentkvällen, bortsett från TAGGEN3 och KLAMPE KLAMPE, TJALALALALAAA var 'Jag älskar dig!', och det säger allt om stämmning, den gränslösa kärleken och hur mkt jag saknar dem nu; familjen.
Champangefrukosten, klassfikat, utspringningen, flaket, middagen och studentskivan. Detta utgör den i särklass bästa dagen i mitt liv.
(Studentskivan särskilt, då jag preppat bartendern redan på balen, vilket gav mig förtur och gratis öl, hela kvällen. Mitt nya nickname BjudarN trivs jag förträffligt med.)
Fan vad vi dansade, kramades, pussades och älskade varandra hela kvällen. JAG VILL TILLBAKA! Klampe är mitt heroin!

Efterfesten var enbart tårar. Vi grät för att vi aldrig mer kommer att komma försent, ha lite halv-lan, irritera oss på varandra, disskutera, bråka, skolka, skrika, skratta eller äta i vildmannen tillsammans igen.

Att vakna torsdagmorgon var waaaaaay more painful än jag någonsin trott att det skulle vara. Dock inte på grund av någon bakfylla (vilket  självklart fanns där också. Annt vore fel.) utan för ovanstående faktum.
Hade inte Tim vart där och känt sig än mer melankolisk och manodepressiv vette fan om jag orkar stiga upp igen, någonsin.

Att sedan åka med bussen tillbaka till Vilhelmina, och på allvar ta farväl av Umeå för denna sommar kunde enbart sluta i tårar. Love och Tim gjorde mig tack gode gud sällskap till bussen. De var mer eller mindre tvugna att bära mig den sista biten.
Väl hemma gjorde jag inte mycket annat än att kolla igenom alla bilder, gråta och längta tillbaka.
Efter premiärlektionen på bilskolan i fredags satt jag mig på bussen och åkte tillbaka. Jag har på fullaste allvar aldrig upplevt sådan separationsångest i hela mitt liv. Det går inte ens att jämföra med Skellefteåtiden och de helger jag var tvungen att återvända efter att ha vart hemma en helg. 
Det var så skönt att bara ta visa kortet (PAPPA BETALAR!!), telefonen och kameran, ringa morsfarsan och säga 'Nu drar jag tillbaka! So Long!' 
Återigen kunde jag andas.
 Möttes av Tim och Ceasar och vi drog hem till mig, ringde dit Pär och Love och hade party hela helgen.
JAG ÄLSKAR DEM SÅ MYCKET!

Kändes om möjligt än mer kissigt att ta farväl en andra gång och återigen sätta sig på bussen söndagkväll. 
Vad sommaren just nu har att erbjuda är inget att hänga i gran; bilskolan, jobbx2 och träning.
Var förbannat nära att vrida nacken av bilskolelärare, kasta ut henne i ett dike, sno bilen, köra och hämta mig man och dra långt bort åt helvete. Någonstans där vi bara kan lyssna på BOC, vara höga och ha sex, all day long.

ELLER?!