breakable girls and boys
Det blev en bra dag, denna fredag den trettonde. Jag har kammat hem ett körkort och alla är glada.
Inte på grund av att jag tagit körkortet skulle jag tro, utan bara glada och lättsinniga.
Stefan den lille (lille? Mjo, liten men stor är han allt.) jäveln han är, fick inte tappa hakan i min närvaro eftersom han hunnit ut och tortera någon annan elev. Det var trist.
Fick å andra sidan vara stöddig med/mot Christer.
'Ska man beklaga eller gratulera?'
'Mjaa.. du får gratulera om du vill.'
'Höhöhö! Var hon så här stöddig hela tiden?'
vägverketsnubben: 'Jo. hon sa bara; äh vafan, nu kör vi', sen körd hon.'
Gubbarna i kör:' höhöhöh! Grattulerrar!'
PRICKFRITT sa man, sen gick jag hem.
Nu väntar jag på att få höra från Siri, sedan blir det nog ett mysfika för att fira.
Det känns fantastiskt skönt. Nu behöver jag aldrig mer köra bil. Bortsett från morgondagen förstås, då jag ska skjutsa omkring Kim och visa vad jag kan. Och sen ska jag fan köra lastbil dagarna i ända. Får jag inte köra med Kim hittar jag någon annan.
Nu är det kväll. Snart är det lördag. Yeey!
Jag har haft en myspace-timme och lyssnat på musik som får praktiskt taget allt att bli till vatten. Man blir positivt sjuk av viss musik.
Jag högaktar de stunder man flyter iväg in i huvudet på sig själv och sedan vidare down memorylane med viss musik i öronen; sådär planlöst, okontrollerat och underbart. Ibland hamnar man på platser i huvudet man helt glömt. Eller förträngt.
Så kan man flyta omkring där och knussla in sig i hjärnsörjan och där kommer alla känslorna på en och samma gång.
HAHAHAHA. Fan vad dumt. Gessle alltså!
Dålig stämning..
Nejmen seriöst, SERIÖST! (Hah! Igen!?) Musik. ah!
En låt som aldrig slutar att förundra mig, på grund av vad den framkallar, är Popcorn -Lambada.
Närjag var liten vaknade jag nästan varje sommarmorgon till den låten, av någon anledning jag inte lyckats komma på. Varken Mor eller Far är särskilt.. brasilianska?
så
när jag hör introt på den låten så är jag åter vid min bardoms varma sommarmornar. Inte nödvändigtvis den mest positiva känsla i can recall, eftersom det trots allt är en ofrivillig väckning den påminner mig om.
(Alla vet hur det känns att höra sin väckningssignal när man inte riktigt är beredd?
Typ om man åker buss på väg till centrum och sitter och relaxar, så har någon annan på bussen din väckningssignal som ringsignal. The creeps! Fast riktigt så hemskt är det inte. Nästan bara fascinerande, men ändå inte.)
Jag kom iallafall ihåg precis hur möblerna stod, var sängen stod, mitt namn på byrålådan högst upp,eftersom jag är äldst), Pappa som fortfarande ligger och sover, osv osv.
Coolt!
Det är inget särskilt jag minns egentligen, och skulle säkerligen inte tänka på det om det inte vart för den låten.
Återigen: Coolt!
Jag är lite spattig ikväll. (Spattig! Haha. det är ett ord som inte brukas i överflöd, minsan.)
Nåväl. Nu ska jag fördriva tiden med mina favvisar Will & Grace.
( G är min favoritton, hög eller låg, spelar ingen roll. Jag älskar G!)
pusshej!
Inte på grund av att jag tagit körkortet skulle jag tro, utan bara glada och lättsinniga.
Stefan den lille (lille? Mjo, liten men stor är han allt.) jäveln han är, fick inte tappa hakan i min närvaro eftersom han hunnit ut och tortera någon annan elev. Det var trist.
Fick å andra sidan vara stöddig med/mot Christer.
'Ska man beklaga eller gratulera?'
'Mjaa.. du får gratulera om du vill.'
'Höhöhö! Var hon så här stöddig hela tiden?'
vägverketsnubben: 'Jo. hon sa bara; äh vafan, nu kör vi', sen körd hon.'
Gubbarna i kör:' höhöhöh! Grattulerrar!'
PRICKFRITT sa man, sen gick jag hem.
Nu väntar jag på att få höra från Siri, sedan blir det nog ett mysfika för att fira.
Det känns fantastiskt skönt. Nu behöver jag aldrig mer köra bil. Bortsett från morgondagen förstås, då jag ska skjutsa omkring Kim och visa vad jag kan. Och sen ska jag fan köra lastbil dagarna i ända. Får jag inte köra med Kim hittar jag någon annan.
Nu är det kväll. Snart är det lördag. Yeey!
Jag har haft en myspace-timme och lyssnat på musik som får praktiskt taget allt att bli till vatten. Man blir positivt sjuk av viss musik.
Jag högaktar de stunder man flyter iväg in i huvudet på sig själv och sedan vidare down memorylane med viss musik i öronen; sådär planlöst, okontrollerat och underbart. Ibland hamnar man på platser i huvudet man helt glömt. Eller förträngt.
Så kan man flyta omkring där och knussla in sig i hjärnsörjan och där kommer alla känslorna på en och samma gång.
HAHAHAHA. Fan vad dumt. Gessle alltså!
Dålig stämning..
Nejmen seriöst, SERIÖST! (Hah! Igen!?) Musik. ah!
En låt som aldrig slutar att förundra mig, på grund av vad den framkallar, är Popcorn -Lambada.
Närjag var liten vaknade jag nästan varje sommarmorgon till den låten, av någon anledning jag inte lyckats komma på. Varken Mor eller Far är särskilt.. brasilianska?
så
när jag hör introt på den låten så är jag åter vid min bardoms varma sommarmornar. Inte nödvändigtvis den mest positiva känsla i can recall, eftersom det trots allt är en ofrivillig väckning den påminner mig om.
(Alla vet hur det känns att höra sin väckningssignal när man inte riktigt är beredd?
Typ om man åker buss på väg till centrum och sitter och relaxar, så har någon annan på bussen din väckningssignal som ringsignal. The creeps! Fast riktigt så hemskt är det inte. Nästan bara fascinerande, men ändå inte.)
Jag kom iallafall ihåg precis hur möblerna stod, var sängen stod, mitt namn på byrålådan högst upp,eftersom jag är äldst), Pappa som fortfarande ligger och sover, osv osv.
Coolt!
Det är inget särskilt jag minns egentligen, och skulle säkerligen inte tänka på det om det inte vart för den låten.
Återigen: Coolt!
Jag är lite spattig ikväll. (Spattig! Haha. det är ett ord som inte brukas i överflöd, minsan.)
Nåväl. Nu ska jag fördriva tiden med mina favvisar Will & Grace.
( G är min favoritton, hög eller låg, spelar ingen roll. Jag älskar G!)
pusshej!
Kommentarer:
Trackback