two a.m. in the morning
Jag har vaknat innan väckarklockan ringt två dagar i rad.
Upptakten inför the first day of the rest of my life, vilken är 30 juli, har påbörjats vilket också innebär träningsvärk.
Gå och bada, så ont jag har i kroppen. Det var alltför länge sedan sist jag drog på mig handskarna, spöade skiten ur någon, lät svetten forsa, luften ta slut och musklerna krampa och detta gör sig hört idag, vill jag lova. Träningsvärk som når över smärtgränsen så fort jag rör mig.
Men det är värt vartenda smärtsamt steg, såhär dagar efteråt, ty boxning är kanske det roligaste som finns.
Ikväll är jag tillbaka i ringen.
Vad gäller denna onsdag, såhär mitt på dagen, är jag inte alls särskilt taggad på att vara vaken.
Huvudet gör ont (kanske det enda stället som inte smärtar av sönderkörda muskler) och mitt inandöme känns tilltygat och illa däran. Jag vill bara lägga mig ner ett tag, vilket inte tillåts här på John Bauer.
Jag vill hem, ögona böj!
Jag vill definitivt inte sitta och skriva om manus för sjuhundradeelftegången. Ett värdelöst manus dessutom.
Vad i allsindar tror du, hemska hemska lärare? Tror du på fullaste allvar att jag tänker kämpa liv och lem ur mig själv för att göra något som inte lär mig något, inte ger mig något?
Nej vet du vad.
I hemmet åstadkommer jag oj så mycket mer.
Så, hem går jag.
Nu.