i'm not sure quite how

Vilhelmina är vackrare, lugnare och härligare än någonsin.
Den välbehövliga och långa pausen härifrån fick mig att sakna nästan allt jag förknippar med Vilhelmina.
Skönt också att få ventliera tankar, resonemang och funderingar kring denna vackra plats tillsammans med elever på hembergsskolan, och i morgon Malgomaj.

Allra skönast är det förstås att vara hemma, med familjen.

Ser inte fram emot festligheterna nämnvärt i jämförelse med hur mycket jag ser fram emot att bara få vara.
Ligga på sängen i flickrummet, äta massa rostat bröd, titta på dålig film, äta middag jag själv inte lagat och allt det där andra man bara kan göra när man kommit hem. HEM.

Skolan har fullständigt slukat mig på sistone och det är otroligt skönt att kunna fokusera på något av värde.
Allt det där andra har förvisso hamnat på nedersta hyllan, men jag plockar ävl upp det såsmåningom.

Nu ska jag sova. I mitt nymålade rum.
I morgon är de fredag.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits