mariakarlsson - my name is called religion

Julenatten. Det är väl nu magiken skall ske, så varför inte vaka?

Jag gillar julafton, (olikt alla andra...........................apojkdf). Var otaggad ända in på dan före dan då man snällt fick lägga sig i soffan i vardagsrummet för att göra plats för julfolket.
Vaknade åtskilliga gånger under natten av kringvandrande morföräldrar som gått vilse i vårt ENORMA-inte hus och hundar som ville kissa och bajsa och granen som ville ramla på mig.
Vaknade grinigt men insåg att det var julafton och blev genast snäll igen. Man vill ju vara tomten till lags.

Sen vart det grötmat och klappihåret och pusspåkinden och ska-du-inte- ta en dusch-kanske-blicken från kära mor.
Sen flöt julafton på som den alltid gör.
Fram och tillbaka mellan häggatan 12 och industrivägen 13 och mammasläkt och pappasläkt och julklappar och julmat och jultomtar och julminusgrader och julhundar och julkramar och julmusik och julöl och julspel och julservetter och julefrid och julebråk.
Lika traditionsenligt och tryggt som alltid. Familjefint och kärleksfullt. Oavbrutna leenden och innerliga kramar.

Årets julklapp frick Bruschaan och den har vi nött i ett par timmar nu; Guitar-Hero III.
Årets minst oväntade julklapp fick Jonathan; Guinnes Rekordbok.
Årets mysigaste julklapp fick jag; fin-sjalen
Årets mest oväntade julklapp fick syster; En ko-dräkt.

Fint är det också med alla godjulekramen-smsen som trillar in, till julmathetsätarnas stora förtret. Det känns inte riktigt lika långt till alla fina vänner man välsignats med. Halleluja.
Och den härliga julaftonssentimentalitetskärleken sedan. Den går inte av för hackor såhär dags på det påstått mest kärleksfyllda dygnet om året.