mariakarlsson - my name is called religion

Jag förstår inte hur man inte kan bry sig? Jag kan förstå varför man vägrar släppa på sina (stundtals befängda) bekvämlighetsprinciper, men jag kan inte förstå hur man inte kan bry sig?
Jag efterlyser inte mindre hjältedåd a la min älskade Maja Anderback, utan små insatser som att låta bli att låta TV stå på standby, sopsortera åtminstone glas/papper/plast/ (men vara noga med att inta blanda porslin med glas eller post-it lappar och kuvert med papper).
Det är så lätt, och så lite, och det gör skillnad.

Jag går balansgången mellan dåligt samvete och sant gottgörande och slits mellan hopp och förtvivlan. Men jag går åtminstone inte från skepticism om att jag inte kan göra någonting, till hopplöshet utan gör så gott jag kan och orkar. JAG har mina bekvämlighetsprinciper, men motsätter mig dessa dagligen.
Jag spenderar, enligt TV4.se/klimatsmart 2,77 planeter per år. Min koldioxidutsläpp ligger på 10,78 ton per år.
Den kanske största paradoxen är gällande mina framtidsdrömmar som innefattar allt annat än miljömedvetenhet, då de handlar om  otroligt slöseri med resurser. Detta är förvisso  en av två delmål jag vill jobba mot. Ett mer miljömedvetet OCH ett mer jämställt försvar. (förutsatt att jag själv överlever personliga motsättningar).