mariakarlsson - my name is called religion

försök 987439874 att skriva blogg ikväll.
efter 893509+43239084758403921+234566 att skriva något vettigt.

sömnbrist delux  försvårar det mesta. Men vad gör man? Snälla säg mig; vad gör man?
Sömnen vill inte ha mig, så inatt dissar jag tillbaka.
Jag ignorerar honom (ja, jag tar förgivet att sömnen är av manligt släkte så länge han beter sig såhär.) tills han inser att han faktiskt vill ha mig.
Jag gör det svårt för honom, medvetet. Speciellt ikväll. Ikväll skiter jag fullständigt i honom.
Har bestämt mig för att göra en Carrie på riktigt; så jag har bunkrat upp med kaffe med chokladsmak i min thermosmugg, satsumas, extra starkt skit, laptopen, mjukisbrallor och älskade Majas tröja som jag älskar sönder.
Så, här sitter jag nu i sängen, men glasögonen på nästippen och håret i en afro-i-morgon- frisyr och väntar på blixtarna från ovan som ska förse mig med egenskaper jag saknar; förmåga att skriva, beröra och vara viktig.

Men jag dricker inte kaffe, jag tycker att kaffe smakar satan. Det är mest för att få använda thermosmuggen och för att kunna låtsas vara någon jag inte är.
En liten flykt. Ännu en.
    Satsumas irriterar jag mig på, för jag tycker att de ska heta något mer likt apelsin. Jag tycker att nektariner och satsumas kan byta namn. det vore mer logiskt.  
   Laptopen är jag spyless på, för även om den är min allra käraste och viktigaste ägodel just nu, så är det tragiskt nog den/det jag spenderar mest tid med.
På snart tre år har jag spenderat mer tid tillsammans med den än mina vänner.
   Mjukisbrallorna är fula och otvättade, Majas tröja får mig att sakna henne  än mer än jag redan gör.
Glasögonen sitter på nästippen för att jag inte har ork att sätta dem på rätt plats. Det är enbart irriterande när de halkar ner och jag vet att jag ser retarded ut. Tack och lov är jag ensam (herregud, det är inte alls tack och lov att jag är ensam. Hellre är jag ful och tillsammans med någon!) och afro-i-morgon-frisyren gör ont i hårbotten.
Blixtarna har hittills uteblivit, så varför skulle någon komma inatt?

bittra bittra satans jävla bittra Maria Karlsson.
ÅÅÅHGH!


Egentligen är det inte alls en sån här kväll. Det är en helt annan sorts kväll. och natt.
Egentligen vill jag få slut på allt; skrika ut det. får för mig att då kanske det inte är mitt problem längre. Då kanske någon annan kan ta över rodret, styra bort mig från (nu blir det djupt) stormen och hjälpa mig i land.
in absurdum.
Det var något som lossnade, på gott och ont.
it's all to much.

3 timmar tills väckarklockan ringer.
Somnar jag nu vaknar jag aldrig. Om ett dygn är jag efter-full.
Vart tog meningen vägen?