Eld och Blod
Ja, nu kan man ju undra som läsare; varför bryta trenden med engelska citat och istället använda sig av den besynnerliga rubriken eld och blod?
I will tell ya, men att börja med det vore att börja i fel ände av denna under-jävla-bara dag.
So, from the beginning:
Studsade upp innan väckarklockan, och Ni som känner mig väl vet mycket väl; It's a fuckin' miracle.
La en snygg och fräsch youcanttellshewearsmakeuptoday-make och njöt av min absoluta favoritfrukost till tonerna av Sufjan Stevens.
Extratimman jag tjänade på uppstudsandet ägnades åt insupning av den underbara, frostiga, soliga morgonens små mirakel.
Knöt därefter favorithalsduken runt halsen, drog på mig hellyhansenjackan och promenerade mot skolan, log mot främlingar och kände att jag älskade livet.
Väl på skolan tog jag tag i klassen and breaked the news att vi snart tar studenten (nope, jag är inte dum i huvudet, jag har bara väntat ett år längre än de flesta på den dagen). 281 dagar to go, med denna dag inräknad.
Vi beställde studentmössekataloger och konstaterade att tack vare vårt hårda slit med caféet förra året behöver vi inte lägga en krona själva. YEY!
Samhällskunskap i tre timmar; kan inte bli annat än skitkul(jag menar det. favoritämne fo sho).
Vi diskuterade allt jag redan vet om demokrati/diktatur och drog snabbt igenom vad de olika riksdagspartierna vill och inte vill.
Blev senare tilldelad det nya arbetarpartiet Moderaterna to dig in to tillsammans med min darling Lina.
Fuck the net kände vi, och tågade raka vägen mot valstugorna nere i centrum.
Bänkade mig tillsammans med Lina och Linda i ett par lagom bekväma plaststolar uppladdade med tusen (eller tre) frågor, redo att debattera hejvilt.
En välkammad ung man som jag glömt namnet på gav oss information vi redan hade och ordbajsade nån kvart innan vi kände att vi fått nog, och underströk det vi redan visste: vi är inte moderater.
MEN, menmenmen; confession; (nu utan att Ahlmark d.y. ska ta åt sig alltför mycket ;P) Dessa arroganta överklass-svin med backslick och välknuten slips med sin översittarstil turns the fire from hell on inside me.
alltså WHOO-hoo!
Blev moderat, ultramoderat där. Helt såld, billig som jag är.
Tiden arbetade mot mig, så efter det lilla kärleksmötet bagav jag mig något stressad mot JC och dagens andra kärleksmöte; Lords Of Dogtown, min nya långa bräda. (Petra; I absolutely adore you. Tack för att du överlåter denna underbara skapelse till mig!)
Att änvända det lätt mesiga uttrycket ' jag svävade fram på moln' kan väl beskriva känslan, bortsett från att det inte var moln jag svävade på; det var min bräda.
Kände mig hur häftig som helst och kände alla lystna blickar från umeå stads alla snyggingar efter mig.
Väl på skolan igen var det tre timmars film, lite analyserande, fniss med Linda och hej och hå.
Vid skoldagens slut cruisade jag återigen in mot stan för att åter få möta mina moderatälsklingar; fortatte disskutera miljö, värnplikt, arbete och sjukvård och allt vad det var, tills det var dags att käka en banan, vänta in Jonas och käka middag.
Köpte mig en gudomlig grekisk sallad på Sandys, gick ner till parken, satt i solen med min honey och pratade livets djupa i någon timme.
Därefter begav vi oss mot Schmäck för att möta upp hans rara mor med respektive (ODDVAR) och de bjöd in mig till dagens höjdpunkt
håll i hatten
spänn fast er
this is all true:
Gospelkörsång på frälsningsarmén.
Där har ni förklaringen till dagens rubrik; Frälsningsarméns riviga slogan.
Ett gäng härliga 45+are svängde till det rejält, klappade hejvilt takten och sjöng för glatta livet.
Jon-Anders som körledaren hette, var skojfrisk så det räckte och blev över. Tanterna fnissade och gubbarna skrockade. Jag placerades i altstämman och tja, det gick ba. Sång är kul. Gospel is the shit!
Allt avslutades med en trestämmig version av We shall overcome (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!).
Och det var gospel kära vänner, riktigt jävla händerna-mot-skyn-halleluja-klappa-takten-kläm-till-med-ett-spontansolo-afroamerikansk-gospel.
Oj motherfuckin' jebene vilket röj det var!
Hela härligheten avslutade med två psalmer upplästa av en härlig kvinna med finsk, hes, mysig röst. Hon lät exakt som Stina Ekblad.
Amen.
Cruisade därefter, lycklig som aldrig förr, mot mitt älskade och hatade Ica Hedlunda för att införskaffa mat jag saknat mkt länge. Och en mörkchokladkaka.
Väl hemma var det dags för Duellen with a big D. Reinfeldt/Persson.
Skrev ner vartenda ord de kastade ur sig och konstaterade att man skriver ungefär 438753894 gånger så fort på datorn som med papper och peena, heej.
Jag är helt slut. Helt utmattad.
Resterande tid av denna under-jävla-bara dag(tåls att upprepas en miljon gånger) ska jag ligga i min säng, njuta av den resterande chokladen, älska livet och andas in, inte ut.
Den 6 september tvåtusensex kommer att gå till historien som en av de bästa dagarna i mitt liv.
dagens definitiva soudtrack: the Steets - wouldn't have it any other way
Puss!
(and by the way; jag kommer INTE rösta blått. Bara gifta mig blått :)
I will tell ya, men att börja med det vore att börja i fel ände av denna under-jävla-bara dag.
So, from the beginning:
Studsade upp innan väckarklockan, och Ni som känner mig väl vet mycket väl; It's a fuckin' miracle.
La en snygg och fräsch youcanttellshewearsmakeuptoday-make och njöt av min absoluta favoritfrukost till tonerna av Sufjan Stevens.
Extratimman jag tjänade på uppstudsandet ägnades åt insupning av den underbara, frostiga, soliga morgonens små mirakel.
Knöt därefter favorithalsduken runt halsen, drog på mig hellyhansenjackan och promenerade mot skolan, log mot främlingar och kände att jag älskade livet.
Väl på skolan tog jag tag i klassen and breaked the news att vi snart tar studenten (nope, jag är inte dum i huvudet, jag har bara väntat ett år längre än de flesta på den dagen). 281 dagar to go, med denna dag inräknad.
Vi beställde studentmössekataloger och konstaterade att tack vare vårt hårda slit med caféet förra året behöver vi inte lägga en krona själva. YEY!
Samhällskunskap i tre timmar; kan inte bli annat än skitkul(jag menar det. favoritämne fo sho).
Vi diskuterade allt jag redan vet om demokrati/diktatur och drog snabbt igenom vad de olika riksdagspartierna vill och inte vill.
Blev senare tilldelad det nya arbetarpartiet Moderaterna to dig in to tillsammans med min darling Lina.
Fuck the net kände vi, och tågade raka vägen mot valstugorna nere i centrum.
Bänkade mig tillsammans med Lina och Linda i ett par lagom bekväma plaststolar uppladdade med tusen (eller tre) frågor, redo att debattera hejvilt.
En välkammad ung man som jag glömt namnet på gav oss information vi redan hade och ordbajsade nån kvart innan vi kände att vi fått nog, och underströk det vi redan visste: vi är inte moderater.
MEN, menmenmen; confession; (nu utan att Ahlmark d.y. ska ta åt sig alltför mycket ;P) Dessa arroganta överklass-svin med backslick och välknuten slips med sin översittarstil turns the fire from hell on inside me.
alltså WHOO-hoo!
Blev moderat, ultramoderat där. Helt såld, billig som jag är.
Tiden arbetade mot mig, så efter det lilla kärleksmötet bagav jag mig något stressad mot JC och dagens andra kärleksmöte; Lords Of Dogtown, min nya långa bräda. (Petra; I absolutely adore you. Tack för att du överlåter denna underbara skapelse till mig!)
Att änvända det lätt mesiga uttrycket ' jag svävade fram på moln' kan väl beskriva känslan, bortsett från att det inte var moln jag svävade på; det var min bräda.
Kände mig hur häftig som helst och kände alla lystna blickar från umeå stads alla snyggingar efter mig.
Väl på skolan igen var det tre timmars film, lite analyserande, fniss med Linda och hej och hå.
Vid skoldagens slut cruisade jag återigen in mot stan för att åter få möta mina moderatälsklingar; fortatte disskutera miljö, värnplikt, arbete och sjukvård och allt vad det var, tills det var dags att käka en banan, vänta in Jonas och käka middag.
Köpte mig en gudomlig grekisk sallad på Sandys, gick ner till parken, satt i solen med min honey och pratade livets djupa i någon timme.
Därefter begav vi oss mot Schmäck för att möta upp hans rara mor med respektive (ODDVAR) och de bjöd in mig till dagens höjdpunkt
håll i hatten
spänn fast er
this is all true:
Gospelkörsång på frälsningsarmén.
Där har ni förklaringen till dagens rubrik; Frälsningsarméns riviga slogan.
Ett gäng härliga 45+are svängde till det rejält, klappade hejvilt takten och sjöng för glatta livet.
Jon-Anders som körledaren hette, var skojfrisk så det räckte och blev över. Tanterna fnissade och gubbarna skrockade. Jag placerades i altstämman och tja, det gick ba. Sång är kul. Gospel is the shit!
Allt avslutades med en trestämmig version av We shall overcome (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!).
Och det var gospel kära vänner, riktigt jävla händerna-mot-skyn-halleluja-klappa-takten-kläm-till-med-ett-spontansolo-afroamerikansk-gospel.
Oj motherfuckin' jebene vilket röj det var!
Hela härligheten avslutade med två psalmer upplästa av en härlig kvinna med finsk, hes, mysig röst. Hon lät exakt som Stina Ekblad.
Amen.
Cruisade därefter, lycklig som aldrig förr, mot mitt älskade och hatade Ica Hedlunda för att införskaffa mat jag saknat mkt länge. Och en mörkchokladkaka.
Väl hemma var det dags för Duellen with a big D. Reinfeldt/Persson.
Skrev ner vartenda ord de kastade ur sig och konstaterade att man skriver ungefär 438753894 gånger så fort på datorn som med papper och peena, heej.
Jag är helt slut. Helt utmattad.
Resterande tid av denna under-jävla-bara dag(tåls att upprepas en miljon gånger) ska jag ligga i min säng, njuta av den resterande chokladen, älska livet och andas in, inte ut.
Den 6 september tvåtusensex kommer att gå till historien som en av de bästa dagarna i mitt liv.
dagens definitiva soudtrack: the Steets - wouldn't have it any other way
Puss!
(and by the way; jag kommer INTE rösta blått. Bara gifta mig blått :)
Kommentarer:
Postat av: Josefin
ah ah. vilken fröjd. Är du glad är jag glad. Och delar din hatkärlek till ica hedlunda, de söta polskan, de sunkiga grönsakerna och avokadon som är sanslöst overpriced!ochoch det äckliga lösviktsgodiset. Kan fortsätta i evighet.
Trackback