mariakarlsson - my name is called religion

Dagens känsla; mindervärde.
Det går inte att röra sig en millimeter  utanför lägenheten, eller öppna internet, utan att överösas med överambitiösa planer om framtiden; är det inte resor runt jorden är det 9 års pluggande på chalmers eller graviditeter eller annat jävla skit.
Fuck, kul att sitta i en skolbänk, slösa bort ett helt år till på saker man är helt ointresserad av och just nu känner att man inte alls kommer att ha användning för.
Surething, jag vet någonstans, förmodligen är det det sunda förnuftet som talar (som förövrigt inte alls är en del av mig utan snarare svävar som en fastknuten jävla heliumballong på avstånd) och säger mig att jag visst kommer att ha användning för programmering, webdesig och mediekunskap i allmänhet. MEN ALLTSÅ, nej.
tacka vet jag trotsåldern som håller i sig. Tacka vet jag mina egna planer. Fuckoff, jävla aupairjobb.


HOOYA!

Ja, förutom det så är det bra. En heldag på stan med allt sånt där man ska göra. Fikade med Lina och pratade om allt, träffade 9473584 personer jag inte sett på hela sommaren, sprang på massa vilhelminabor och kände mig snygg som vanligt.
Däremot är jag utfattig. Har minus på kontot och såklart hittade jag ungefär femtioåtta per jeans, sextiotrepar skor och ett par skitsnygga handskar jag vill ha.
Ska jag däremot få till hela tatueringen och dessutom hämta ut brädan får jag helt enkelt ignorera, eller gifta mig rikt.
Så är du rik och singel så hör av dig.

Eller nej, usch. Gör inte det.

Blir even more depressed att inte dc fungerar som det ska. SATC, Earl och Will är ändå trevliga kamrater. Men, inget ska väl gå bra när man vill.
Nu borde maja och anton komma när som helst.
så hejdå, med en carrie-quote:

even if you're the only person in the bed, someone has always been there before you.