when your not around
En kort och mycket intensiv höst vilar nu under detta smutsvita och irriterande kalla snötäcke.
Jag hade första snödagen ingen mössa och varje flinga gav ytlig brainfreeze. Hade noll känsel i skalpen när jag mötte himmelsk avföring. Däremot har jag i helgen införskaffat ett par gudomliga oddmollyvantar som håller fingranra varma. Gött.
Jag har däremot inte hunnit lägga in varma sulor och var inte förberedd med långkalsonger.
Jag var inte redo, känner jag, trots väder-Pärs förvarningar.
I morgon är det dunjacka på.
Jag gillar vinter. Nej, jag älskar vinter, och jag älskar det allra mest när jag fick inviga den hos mormor och morfar. Brings back memories från den där oförstörda tiden, då man rultade runt lyckligt ovetandes om framtiden. Halleluja, jag saknar mina knubbiga barnsben och föraktar högt dessa tillsynes oformliga apelsinlår som fullständigt tagit över min värld. Uäck.
Min 20de vinter, och jag kan inte undgå funderingarna om hur denne kommer att te sig.
Den blir sannolikt aldrig lika rolig som den var för 15 år sedan, men what the heck, skulle jag börja slicka på lyckstolpar och bygga snögrottor i tid och otid när jag istället borde ägna mig åt att dagligen samla dessa nödvändiga (?) vuxenpoäng, så vette fariken vart man skulle hamna i slutändan.
Förmodligen skulle jag ha roligare, men vem fan vill ha roligt?
Svensson fyller 20 idag. Hurra, hurra, hurra, hurra!
Jag önskar jag kunde vara i Vilhelmina och äta en och annan tårtbit, mysa med tjejerna och Frejis, inte bry sig särskilt mycket om någonting och bara vara.
Livet kallar dock; Måndagmorgon väntar for all that it's worth. Inte min favorittid.
Men jag ser fram emot denna vecka och jag ska försöka, så gott det går, att uppnå målet jag per automatik sätter upp varje söndag; full närvaro.
Kan låta simpelt för många, för de allra flesta, men hör mig; det är en av de största utmaningarna jag i mitt liv just nu har.
Alltför mycket tid spenderas på analyser av livets exkrementer som dumpas i mitt redan så kaotiska sinne, vilket gång på gång lämnar mig liggandes. Vissa nätter finns där ingen som helst chans att somna, vissa dagar finns där inte orken att möta dagen. Detta equals frånvaro.
Tack och lov finns helger som helgen som håller mig flytande; De två människor jag älskar högst, god mat, shopping, mycket tid för ingenting som för närvarande är allting, två nätter med minst 8 timmars sömn, o.s.v. Love it!
Och på tal om ingenting så har jag vunnit en uppblåsbar busskudde i någon tävling jag inte minns där jag tydligen var bra på språk. Däremot har jag svårt att tänka mig att det var förstapris, än mindre att jag är särkilt bra, men tydligen. Great.