I'm canceling the day
En obligatoriskt svacka efter en förvånansvärt lång topp.
Lite mensvärk, lite stökigt i lyan och lite svårläkta blessyrer here and there.
Missade studentmössorna, samhällsprovet och annat viktigt.
Roshed, min hyresvärd som älskar mig (for real!) ringde och droped a minor bomb: Han ska sälja huset.
Det är dags att tacka storgatan 12 c för den här tiden och gå vidare i livet. Känns fruktansvärt vemodigt för jag älskar verkligen min lya.
Visst har vi haft våra duster; som heltäckningsmattan i köket. Det är som att ha en pojkvän som aldrig duschar. Och panelväggen här i sovrummet. Panelväggar är något av det värsta jag vet.
Men golvvärmen, klinkersgolvet, den egna tvättstugan, dörren till köket, lampanordningen och mycket annat. I'll miss it.
Grannarna kommer jag inte att sakna; sexet, varenda steg de tar som låter som jordbävningar, Annelies bittra inställning till livet. Men ninja-biten kommer jag förmodligen aldrig att få svar på.
Det är dags att göra slut och det är en breakup av sådant sort att det tar tid.
Inget bråk, no hard feelings, men vi båda vet att vi aldrig mer kommer att ses, vi kommer aldrig mer höra av varandra och båda kommer att gå vidare, för vi måste.
En ny era i mitt liv is about to start: comboskapet. Jag taggar! (and i love you!)
Jag slutar aldrig att förundras över hur saker och ting alltid faller sig så precist. Att det alltid på något vis löser sig for the best.
Jag slutar heller aldrig förundras över att denna positiva sida of myself in all my mens-glory sökt sig tillbaka och låter mig se saker from the bright side. Yey.
Nu ska här putsas, tvättas, diskas och skrivas.
Jag älskar trots allt allt.
Allt.
Lite mensvärk, lite stökigt i lyan och lite svårläkta blessyrer here and there.
Missade studentmössorna, samhällsprovet och annat viktigt.
Roshed, min hyresvärd som älskar mig (for real!) ringde och droped a minor bomb: Han ska sälja huset.
Det är dags att tacka storgatan 12 c för den här tiden och gå vidare i livet. Känns fruktansvärt vemodigt för jag älskar verkligen min lya.
Visst har vi haft våra duster; som heltäckningsmattan i köket. Det är som att ha en pojkvän som aldrig duschar. Och panelväggen här i sovrummet. Panelväggar är något av det värsta jag vet.
Men golvvärmen, klinkersgolvet, den egna tvättstugan, dörren till köket, lampanordningen och mycket annat. I'll miss it.
Grannarna kommer jag inte att sakna; sexet, varenda steg de tar som låter som jordbävningar, Annelies bittra inställning till livet. Men ninja-biten kommer jag förmodligen aldrig att få svar på.
Det är dags att göra slut och det är en breakup av sådant sort att det tar tid.
Inget bråk, no hard feelings, men vi båda vet att vi aldrig mer kommer att ses, vi kommer aldrig mer höra av varandra och båda kommer att gå vidare, för vi måste.
En ny era i mitt liv is about to start: comboskapet. Jag taggar! (and i love you!)
Jag slutar aldrig att förundras över hur saker och ting alltid faller sig så precist. Att det alltid på något vis löser sig for the best.
Jag slutar heller aldrig förundras över att denna positiva sida of myself in all my mens-glory sökt sig tillbaka och låter mig se saker from the bright side. Yey.
Nu ska här putsas, tvättas, diskas och skrivas.
Jag älskar trots allt allt.
Allt.
Kommentarer:
Trackback