we will meet up soon
Det här är det skönaste kaoset jag någonsin upplevt.
Det är kaos, för ovanan att vara så all together är överväldigande och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera medgång efter medgång.
Det är skönt, för mornarna man inte vill vakna upp och nätterna man inte kan somna, är borta.
Däremot kan jag känna en smärre frustration över något alldeles för privat för att gå in på.
Utan att nämna denna frustration vid namn, är jag ändå glad över att känna den. Tidigare har det varit som att få gaffel och knit att passa ihop, bredvid varandra.
Det håller inte; gaffel sticker kniven i ögonen, kniven skär gaffeln i magen, de ramlar i sär, de har inte samma former någonstanns osv. osv.
Jag är nu åter sked igen; och det är nog den allra bekvämaste formen en människa kan ha.
En stor, härlig matsked som rymmer allt götta man kan önska sig.
Jag gillar livet som sked.
Så de där små hemligheterna jag i mitt kaos kastade ur mig; de är små hemliga hemligheter jag håller för mig själv. Fina små förälskelser jag dagligen drar på mig som små jävla förkylningar, men ack så mycket trevligare.
Det är rätt stor skillnad mellan förälskelse och desperation, har jag märkt.
Rätt svår att märka i vissa tillstånd. Nu är den dock glasklar, den skillnaden.
Nåväl, nu har jag ett par timmar to go, eftersom jag har sovmorgon till åtminstone 10 i morgon bitti. Sedan ska jag och Linnea luncha på stan innan det är dags för dagens plikter, such as skola, lite kollupp priser och ännu mer packning, som jag aldrig riktigt orkar ta tag i.
Och förresten, har ju helt glömt bort att jag minglade med Laleh i helgen. Det var coolt. Hon är cool.