mariakarlsson - my name is called religion

Jag är kissnödig. Men det är långt att gå till toaletten. Vad gör man?
Håller man sig, eller går man och kissar?
Man går och kissar.

klart. Det tog ungefär 11 sekunder.

Jag är tillbaka i Umeå.
Det är en förundrandsvärd ritual att ta sig från Vilhelmina till Umeå. Det känns alltid så otroligt jobbigt att packa ihop, say the goodbyes, ta sig till bussen och åka iväg.
Men väl på bussen är det så jävla skönt att rulla ut ur vilhelminabygden. Love it.
Idag var det dock en äldre dam med uppenbara magproblem som helt ogenerat släppte väder lite titt som tätt.
Odören var obeskrivlig.
Vem är du att störa denna för mig heliga stund, old lady? Bussresor är en bra tid för eftertanke och avslappning, så sitter du där och pruttar?
!"#¤%&/()=/&%¤#!!!!

Nåväl, jag tog mig fram till sist, och att möta Umeås friska luft var en välsignelse på fler än ett sätt.
Karlsson och jag promenerade hem och sammanfattade helgen som gått, åt en kiwi och spionerade.
Vi kände behovet av att spinka på den gamla skolan vis, så en inplanerad spionkväll är något att skriva upp.
You better watch it out there! Vi är nämligen inbitna spinkare och har ägnat otaliga timmar åt denna svåra konst i våra ungdomsår.

Nu är det snart natt, så jag ska krypa till kojs och förbereda mig inför skol-comebacken( OCH ALLT VAD DET INNEBÄÄÄÄÄÄÄÄÄR) som bara är sisådär en och en halv vecka försenad. Småsak, kära vänner, det är en småsak.

and yeah; Jem - flying high. Typ.
Skrämmande stalker-fasoner börjar leta sig fram. Gotta kill'em innan det går för långt.
Å andra sidan är det svårt att jaga bort fjortisfjärilarna i magen. Men tänker jag på dem som malar ska det nog inte vara några problem. Tomorrow you're all gone.

Nightienight people.