mariakarlsson - my name is called religion

Pisskväll. Vet inte vad som hände med humöret, but right now så vill jag mest bara döda.
Det mesta och de flesta.

Å andra sidan är jag i exstas, mer eller mindre. Marlene har fått en dotter. Ord som är lite för stora för mig.
Marlene och Hans har fått en dotter. Ett litet mirakel.

 Önskar det kunde komma ett spädbarn in genom dörren här, så jag hade någon att nussa på.
Eller nejfan, skulle ett spädbarn komma in genom dörren skulle jag avlida på fläcken av skräck.
Fan vad läskigt.
 Nog finns det annat än spädbarn jag vill ha genom dörren. En man tillexempel.
Och inte vilken man som helst, hell no, en alldeles speciell en.
Men med min tur så kommer nog spädbarnet, eller varför inte Hagamannen, som säkert rymt ikväll.

På tal om absolut ingenting så har jag fabulerat vidare på ämnet 'Maria Karlsson och ensamheten' och  underrubriken 'små föälskelser i vilt främmande människor'.
    Well, det jag kommit fram till är följande:
Jag förälskar mig i människor dagligen. Över allt, när som helst. And I absolutely love it.
Det är dessa små förälskelser som ligger till grund för att överleva mitt miserabla och oönskade singelliv.
 Två sekunders ögonkontakt blir på fem minuter bröllop vid havet och skånelänga och tre små glada barn.
Det är dock icket att förglömma att jag gör slut minst lika fort.
Är mycket väl medveten att skaderisken för själ och hjärta är hög när man förälskar sig i ett främmande leende, så jag tackar oftast vänligt men bestämt nej till dessa bröllop som de oftast inte har någon aning om.
Förvirrande för dessa stackare. Jag hade kunnat ge dem ett bra liv och de vet inte ens om att de haft chansen.
Frågan är ju den, om det bästa kanske vore att göra slag i saken någon gång, än att istället leva livet i tanke- och drömvärlden?
  Dessa leenden, eller åtminstone ett av dem, vore trevligt att somna bredvid, on a regular basis.
Och trots alla dessa förälskelser jag har så finns det förstås ett leende och ett par ögon som lockar lite extra. Men denna lockelse leder förstås till en ack så mycket mer komplicerad drömvärld än de mindre och lite flyktigare förälskelserna.

och det jag ville komma fram till är att ta det inte så hårt om jag någon gång vandrar ut från min föreställningsvärld och agerar stalker. Jag ger upp rätt snabbt och allt jag egentligen är ute efter är en lättare konversation om väder och vind.
Väder och vind-konversationer ger mig så mycket mer tillfredsställelse än ni kan ana.

Åh jebene.
Varför i hela friden delar jag med mig av detta?
Varför envisas jag med desa verbala utvik a la 'aktuell rapport 'en gurka i ******'?¨

Nej, nu jävlar tänker jag sova. Gott som fan.