mariakarlsson - my name is called religion

Juni, juli  och augusti.
Än är det inte riktigt dags att summera sommaren, men jag kan inte låta bli att tänka på det. Den.
 Att balen känns som 15 år sedan, att trädgårdsjobbet och solbrännan det gav är borta, att sommmarcrushen är bortspolad med duschvattnet och att de ljusa sommarnätterna inte kommer tillbaka förrän om ett år.
Kan inte låta bli att tänka på att you can't make moments last, utan att de bara händer, sedan gäller det att plocka med känslan. Att på något sätt stänga in den i en burk och ställa den bland sylt och ost och kaviar och mjölk.
Att tänka på hur irriterande svårt det är att uppleva dem när man helst vill. Att tänka på hur irriterande svårt det är att ge bort dem, då man inte vet vem som vill ha dem. Jag vill gärna tro attjag är bra på moments, men har svårt att hitta någon att ge bort dem till.
Kan inte låta bli att tänka på hur patetiskt det är när man försöker skapa moments utan något som helst material som egentligen krävs.

Som senaste hånglet:
'Såg din bok (hångla mera). Är den bra?'
'Ja, den är rätt bra.'
'Håller du med om budskapet eller..?'
'Ja, vi hånglar för lite. Definitivt.'
'Ska vi hångla nu?'
'Okej...'

Spontant och härligt, men han var rätt ful och jag var rätt opeppad. Dessutom sa han 'av rank' istället för 'av rang' vilket irriterade mig fruktansvärt mycket.
Ett bättre tillfälle, ett moment jag plockade ner i en burk (som jag förvisso kastade i golvet så det försvann):

'....'
'....' (ett försynt leende)
'...' (blicken i golvet)
'.'
'!'
'!!!!!!!!!!!!!!!!!!'
Han var snygg, jag var snygg, världen var snygg och ändå blev både han, jag och världen snyggare efteråt.

Nu handlar inte moments endast om att hångla, utan snarare om att 'hångla mera' som Klas skriver: som ett metafor för att leva livet fullt ut.
Om att våga mer än man egentligen gör.
Sommaren har bjudit på det otroligt generöst, och kanske är det för att jag tar för givet att när det väl börjat rulla in moments på löpande band, så kommer de av sig själva efter ett tag.
NewsflashHhHHh: they don't.
Då är det bara frågan vad det beror på. Känner personligen att det vore bättre om de kom med jämna mellanrum, och inte bara klumpade ihop sig under en sommar, för att sedan hålla sig borta resten av året.
Det är bra jävla förödande.
Karma kanske spelar in? Upplevde ett utmärkande karmamoment i helgen.
Mötte en vacker man och stannade honom och berättade för honom hu vacker han var.
Sedan vandrade jag vidare och sedan, 7 minuter senare,  mötte jag en ännu en vacker man som stannade mig, tog tag om mina axlar och sa 'Du var den absolut sötaste tjej jag sett i hela mitt liv.'
Han blev nog mest vacker för att han gjorde mig vacker.
Underbara man.

Pessemisten i mig säger att det var endast alkoholen, Robert och Gud säger att det är karma.
Optimisten i mig säger att det är livet; orättisorna och rättvisorna som inte jobbar med balans (vilket de aldrig gör, det är bara något vi fått för oss att de gör för att hoppet är det sista som lämnar människan; ni vet. förväntar vi oss rättvisablir orättvisorna så mycket hårdare bablabla..)

jag vet inte vart jag vill komma med det här.
Jag vill mest bara fördriva tid, som för tillfället finns i överflöd. Iallafall ensamhetstiden.

Jo, förresten; jag vill fortfarande understryka hur viktigt det är med att ge bort moments. som jag tidigare skrivit om en puss i pannan.
Alla vill ha en extrapuss i pannan. Alla.

where pleasure moments hung before the take over,
the sweeping insensitivity of this still life
ooom what'dcha say,
emmm that you only meant well?
well of course you did
ooom what'dcha say,
emmm that's all for the best?
of course it is
emmm what'dcha say?
hmmm that it's just what we need
you decided this
mmmm what'dcha say?
ransom notes keep falling out your mouth
midsummer talk, newspaper word cut outs
speak no feeling
no, i don't believe you
you don't care a bit.