mariakarlsson - my name is called religion

Juni, juli  och augusti.
Än är det inte riktigt dags att summera sommaren, men jag kan inte låta bli att tänka på det. Den.
 Att balen känns som 15 år sedan, att trädgårdsjobbet och solbrännan det gav är borta, att sommmarcrushen är bortspolad med duschvattnet och att de ljusa sommarnätterna inte kommer tillbaka förrän om ett år.
Kan inte låta bli att tänka på att you can't make moments last, utan att de bara händer, sedan gäller det att plocka med känslan. Att på något sätt stänga in den i en burk och ställa den bland sylt och ost och kaviar och mjölk.
Att tänka på hur irriterande svårt det är att uppleva dem när man helst vill. Att tänka på hur irriterande svårt det är att ge bort dem, då man inte vet vem som vill ha dem. Jag vill gärna tro attjag är bra på moments, men har svårt att hitta någon att ge bort dem till.
Kan inte låta bli att tänka på hur patetiskt det är när man försöker skapa moments utan något som helst material som egentligen krävs.

Som senaste hånglet:
'Såg din bok (hångla mera). Är den bra?'
'Ja, den är rätt bra.'
'Håller du med om budskapet eller..?'
'Ja, vi hånglar för lite. Definitivt.'
'Ska vi hångla nu?'
'Okej...'

Spontant och härligt, men han var rätt ful och jag var rätt opeppad. Dessutom sa han 'av rank' istället för 'av rang' vilket irriterade mig fruktansvärt mycket.
Ett bättre tillfälle, ett moment jag plockade ner i en burk (som jag förvisso kastade i golvet så det försvann):

'....'
'....' (ett försynt leende)
'...' (blicken i golvet)
'.'
'!'
'!!!!!!!!!!!!!!!!!!'
Han var snygg, jag var snygg, världen var snygg och ändå blev både han, jag och världen snyggare efteråt.

Nu handlar inte moments endast om att hångla, utan snarare om att 'hångla mera' som Klas skriver: som ett metafor för att leva livet fullt ut.
Om att våga mer än man egentligen gör.
Sommaren har bjudit på det otroligt generöst, och kanske är det för att jag tar för givet att när det väl börjat rulla in moments på löpande band, så kommer de av sig själva efter ett tag.
NewsflashHhHHh: they don't.
Då är det bara frågan vad det beror på. Känner personligen att det vore bättre om de kom med jämna mellanrum, och inte bara klumpade ihop sig under en sommar, för att sedan hålla sig borta resten av året.
Det är bra jävla förödande.
Karma kanske spelar in? Upplevde ett utmärkande karmamoment i helgen.
Mötte en vacker man och stannade honom och berättade för honom hu vacker han var.
Sedan vandrade jag vidare och sedan, 7 minuter senare,  mötte jag en ännu en vacker man som stannade mig, tog tag om mina axlar och sa 'Du var den absolut sötaste tjej jag sett i hela mitt liv.'
Han blev nog mest vacker för att han gjorde mig vacker.
Underbara man.

Pessemisten i mig säger att det var endast alkoholen, Robert och Gud säger att det är karma.
Optimisten i mig säger att det är livet; orättisorna och rättvisorna som inte jobbar med balans (vilket de aldrig gör, det är bara något vi fått för oss att de gör för att hoppet är det sista som lämnar människan; ni vet. förväntar vi oss rättvisablir orättvisorna så mycket hårdare bablabla..)

jag vet inte vart jag vill komma med det här.
Jag vill mest bara fördriva tid, som för tillfället finns i överflöd. Iallafall ensamhetstiden.

Jo, förresten; jag vill fortfarande understryka hur viktigt det är med att ge bort moments. som jag tidigare skrivit om en puss i pannan.
Alla vill ha en extrapuss i pannan. Alla.

where pleasure moments hung before the take over,
the sweeping insensitivity of this still life
ooom what'dcha say,
emmm that you only meant well?
well of course you did
ooom what'dcha say,
emmm that's all for the best?
of course it is
emmm what'dcha say?
hmmm that it's just what we need
you decided this
mmmm what'dcha say?
ransom notes keep falling out your mouth
midsummer talk, newspaper word cut outs
speak no feeling
no, i don't believe you
you don't care a bit.

Vidar skriver:

Imorgon ska jag fara till Stockholm och köpa en båt.
det känns kul.

Så i helgen blir det båtåkning.

Funderar på att köpa en tub att ha till båten.

1. Maria Karlsson verkar va en snäll tjej men jag har bara känt henne i cirka 4 timmar.

2. Det blir nog en upplevelse för livet, jag hade riktigt roligt i lumpen så det blir nog bra.

3. Bör man lägga på charmen så man inte råkar illa ut.

Hoppas du vill hänga med och åka båt någon gång i sommar.

MVH / Vidar

A part of me vill bara låta det segla vidare, men den andra halvan sitter där och försöker förgäves få vågorna tt vända håll, så du seglar tillbaka. Förgäves.
Det spelar ingen roll vad som händer, du är för bekväm. Jag är ledsen, oerhört jävla förkrossad för att vara ärlig. Men that's life.
Om några år kanske det inte bekommer något vidare. Vi får se.

Nu åker jag snart hem. Det är så det känns. Hem till skellefteå, sedan hem, hemhemhem, till umeå.
Hem till skellefteå, vilket känns som döden för ett par alldeles för trevliga minnen. Sedan hem till umeå, för att glömma bort sommaren så livet kan gå vidare i normal takt.
Tiden gör mig sinnessjuk.
Olika personer får tid att frmstå så olika och 1 månad kan jämföras med ett par år och en timma kan jämföras med en minut. En sekund. Fucked up.

Här kan jag inte stanna, det är uppenbart.
Har däremot svårt att lämna Johanna och Lina. Dessa änglar som hållit mig vid liv.

Kvällen var trevlig. Jag vaknade, klockan var tre, jag skippade eftermiddagen, löste in sommarens enda lönecheck, kände mig rik, käkade frassemat med linalottaelias, sedan drog jag och lina på krogen och ölade tills personalen kände för attljuga oss rätt upp i the face och sa att de stängde tio, så vi drog till johanna, satt där, drog till mamma, drack vin, åkte bil, åkte hem.
Kan tyckas vara lite för välrden, men det var bland det trevligaste på länge.
Kan tilläggas att vi hann med en hel del trevliga möte; däribland  Marlene och freja (som överklassade alla andra),  Matte och Danne, två fyllon, Sebbe, Krille och Jonas, Johanna, Ulf, gunnel på lilla hotellet (där jag precis kom på att jag bokade massagetid så  jag måste nog återvända till vilhelmina ändå) och massa andra. Hann med ett snabbsnack med Viktor och litelite kräks-nisse, vilket var bland det trevligaste telefonsamtalet på mycketmycket länge.
Blev tänd på yran igen, trots att jag sagt att jag inte ska åka.
 Hur fan ska jag kunna hålla mig?!

Jaja, snart återgår jag till gårdagens högform, men ikävll flyter det för mycket alkohol  i ådrorna för att kunna koncentrera mig på sånt skit.
Ser gärna att Du hälsar på i umeå. (annars ringer jag pappa, eller vad vi nu ska kalla honom.. d-e-s-p-e-r-a-t-e.)

hejdå minus alla pussar jag gett bort

Pappa fyller år idag; hurra hurra hurra. 51 år gamal, han är så mycket äldre än mig (tack och lov?).
Where am I när jag är 51? Dessa oundvikliga funderingar. Pathetic!
Förmodligen tar jag mig aldrig upp i den åldern då jag planerar att dö som hjälte när jag räddar något stackars barn i kriget.
Blir jag 51 har jag skägg, en stor vapensamling, hus i 6 olika länder och en libanesisk fru som är volountär. Dessutom hag jag bytt identitet eftersom jag var inblandad i någon härva då försvaret svindlade staten på flera miljarder som jag försökte avslöja. Självklart ville  ett x antal agenter från olika länder döda mig och priset på mitt huvud var högt.
Jag lyckades fly, flera gånger i absolut sista sekunden, med en pistolmynning hotfullt vilandes mot min tinning.
Har förlorat fingrar, ett öga, ett par tår och penis; men vad gör man inte?

Jag kommer aldrig att bli man (vilket jag är mycket glad för, eller?)
(mmmh, könlösheten, var tog den vägen? Var tog den VÄGEN?! Var tog JAG vägen i diskussionen? Var tog allvaret och intresset vägen?
Jag hamnade i mig själv tror jag. Ekot svalde intresse för det mesta, men jag tar nog ton då det krävs. Eller?
Inte fan vet jag. Fuck that, jag krisar. JAG JAG JAG är så myeckt viktigare än världen just nu.) (onödigt lång parentes) (jag är glad att det finns parenteser)

Nej, man blir jag nog aldrig, men efter kvällens dikussioner med mina änglar (ja någonstans måste jag få in mitt vaginiska (hahaha)varande) så vette fan vad som är bra och dåligt.
Eller jo det vet jag; det är sättet vi sätter lables på oss själva och understryker 'skillnaderna'. Enögt.(enögt?)
Länge sedan jag var inne och vandrade i denna djungel (för det är ju så mycket roligare att prata om sig själv) men jag har nog svårt att välja sida ikväll; särart- eller likhetsfeminism. Tycker förövrigt att det är lika korkat som utrycket svarta- och vita, men jag tror nog att en särartsfeminist inte skulle anse mig vara en riktig kvinna.

bu-hu..

kvällens disskussion var definitivt säratrtsbetonad; essetialismen overruled. Men vi disskuterade inte livmoder och penis, snarare den emotionella biten av skillnaderna, vilket jag nu bara ser som överjävligt grov genelarisering.
Well, jag vill inte gå in på detaljer, men jag kan liksom inte avgöra vilken grad av sanning som ligger bakom våra konstateranden. Om det är fakta eller funderation.
Det gäller för världen att överbevisa, för jag kan faktiskt inte avgöra.
    Överlag så säger mitt sunda(..) likhetsfeministiska förnuft att det är trångsynthet och oerfarenhet som ligger bakom. Eller snarare olycklig erfarenhet; ett pisstänk i feministögat.
Bekvämlighet också månne?; Ser jag bara skillnaderna är det så jävla mycket lättare att ursäkta idioti, från båda håll.

För att tydliggöra så handlade det självklart om våra peronliga förhållanden till diverse män därute, och de ständiga missförstånden. Deras sätt att negligera och ignorera och DISSA för att göra sig förtstådd hos alla (hej pedistal, hur är det idag?) och vårt sätt att lägga oss på valprygg. Vårt sätt att överanalysera och prata kärlek, deras sätt att prata fitta.
Om hur vi vill ha MK och de vill ha KK. Att sex för oss är en kväll i soffan med dina fingrar genom mitt hår, att sex för dem är min kuk i din fitta.
Att en MK är lika emotionellt oberoende för oss som en KK för dem.
  och just DÄR handlar det bara om otur, tror jag. Att känsloskygga karlar alltid uppenbarar sig vid fel tillfälle.
Jag hör ju på mig själv att det bara handlar om tillfällen, för min del, om individualitet and such. Jag vill ogärna påstå att alla jag träffat på vart av den sorten. Jag vill åtminstone ogärna TRO att det är så. VAD VET JAG?! jag känner inte era hjärnor, kära ragg, i really don't.

Vad jag bara har svårt att fatta är rädslan. Att ett lite för kärleksfullt tillfälle ses som tretton-tonskedjor, så för att inte låsas fast måste man fly.
Kanske är det egoismen som spelar in; att man faktiskt inte vill såra någon. men VAFAN loves game sker på egen risk, inte sant?
Jag klandrar icket, ty jag är likadan om jag bara tänker efter och låter stoltheten falla.
MEN det är jobbigt att erkänna sina egna fel, aight, så  därför klandrar jag hellre.
    Hursom, en kompromiss mellan MK och KK vore kanske det bästa, om man nu inte träffar någon som nöjer sig med MK (ja alltså MYSKOMPIS.. :)
För vi konstaterade att känslan av mys räcker gott för att få igång det mesolimbiska systemet (naahaha, underskatta inte mina kunskaper om nervsystemet!) och få fart på dopaminet.
  här och nu slår det mig dock hårt som fan att JAG kanske är ute efter endorfin rush medan karlajävlarna är ute efter adrenalin.
MEN NEJ, alla älskar vi väl lite lyckokänsla?! Eller..?
jaajaaa, avsaknaden av emotionell connection spelar sällan roll, bara man får lite närhet. Förstundenförälskelser är de som varar längst, även om de bara existerar fysiskt i en timme. Och då menar jag inte att de håller sig kvar på grund av saknad, utan bara för att det kändes bra och för att.. för att bara.
mys är så jävla viktigt. i allafall i min värld.

the sum of the kardemum: du Man, ta dig tid att hålla om, offra en puss i pannan och en minut för att killa henne på armen. Keep it shallow, för det gör vi också.
såhar vi kanske sex nån gång, för det vill vi också ha.

god natt (oh my god vad jag ska spinna vidare på det här i morgon. ni kan knappt bärga er va?)

The nights people. Sånna nättter man är less på nuet, men som jag därikring februari kommer ångra att jag inte tog bättre vara på sommarnätterna.
Always the same.
Just nu i nuet så är det en lättare känsla av ångest; inte det gamla vanliga betongtäcket, utan snarare ett nytvättat lakan.
But still: ångest.

Och musiken sedan, som små jävla fragment av då. Alla möjliga då.
Och den givna känslan är förtås saknad, inte längtan efter vad som komma skall. Pessemismen är för hårdhudad för att ens reagera på mentala knivhugg; framtiden är bara påhitt.
Kvällar som denna har jag svårt att leva efter att både förr och nu inte existerar att all. Kvällar som denna har det som hänt hänt och det som komma skall har inget trevligt att komma med.
Nuet är ett riktigt jävla sleepingpill som bara för mig att önska mig en överdos.
Godnatt.

Dessa då:n (vi skiter i grammatiken okej?) som inte riktigt kan hålla sig undan och som bara keeps rubbin' it to my face; allt man förlorat.
Just nu har jag absolut inget till övers för tron om att relationer tar slut när de inte har mer att ge. Ikväll ser jag bara det som var fel och som man skulle kunna göra rätt. Åtminstone bättre.

Ikväll så är filmromantik det enda som existerar och mitt blåögda jag tror gånger som denna att de väntar på mig somewhere out there.
Farligt. Mycket farligt.
Det är inte helt utan att man känner sig jävligt värdelös när man jämför sig med Vivian Ward (och nej, inte det förflutna som prostituerad, utan hennes nuvarande liv som Cindy- fuckin'- rella) eller Paula Pokrifki som får sin jävla officierare och gentleman, eller orginalAskungen eller Törnrosa eller Snövit eller vafan Rödluvan har väl också gift sig antagligen, men någon prins eller riddarjävel.

Det är inte helt utan att man gråter av saknad av de sånger som förmodligen aldrig kommer att skrivas om mig.  TYP the anchor song. Varför skriver ingen en sån otrolig jävla text till mig?
Dör jag (kanske inatt) ska jag har den på begravningen. OCKSÅ.

I miss you I miss you I miss you.
Jaja, nån dag, nån gång, nån stans.

Ja jebene, det är mörkt ikväll. Lika mörkt som i oktobernatten.
Hejdå

Sommaren är över, alla lägen är borta, kärleken är död, livet är meningslöst o.s.v, o.s.v.
Bort med hjärtan, ner på marken, under täcket. Hejdå.

Det finns inget trevlig med att lukta billig parfym hela dagarna och se folk köpa billig skitmakeup som någon råtta blivit av med pungen eller hjärnan eller benen för. Det finns inget trevligt med kvällarna som saknar innehåll. Det finns inget trevligt i världen. Det finns absolut inget trevligt med vilhelmina.
Ingenting är trevligt
men
vi
vet
ju
att
jag
aldrig skulle erkänna vad det beror på, och jag bara älskar the fact att Du inte vet vem Du är, utan att det finns ett par därute som är Du, bara för att de gör sig själva till Du.
Fuckers.
någon jag vill klandra for doin all this shit to me, någon jag vill skjuta for doin all this shit to me, någon jag vill knullarövenav for doin all this shit to me, någon jag är sjukt besviken på for doin all this shit to me, någon jag vill köra över med en, tja..vält?, for doin all this shit to me.
jag känner mig bara så jävla surrounded av idioter ibland, trots det geografiska avstånden (som förvisso krymper till ett i det närmsta obefintligt avstånd jämfört med det emotionella.)

Tacka vet jag Lina och Johanna. Utan dem hade jag packat ihop och flyttat till den övre himlen för länge sedan. (ja nivet det här med övre och nedre himmel är som fram- och bakstjärt. I den nedre är man när man är kär, den är fin och bra. I den övre hamnar man när man dör. den kan förvisso också vara fin, men där finns slumområden i himlen också. Likaså kan den nedre vara förädisk.
Framstjärt är fin och bra. nedre himlen. I bakstjärten finns bajs. övre himlen.)


Klockan är 1109 enligt min dator, vilket innebär att jag hinner med sjukt mycket film idag.
Verklighetsflykt är det enda som håller mig vid liv.

Som sagt, sommaren är död och rosa är återigen svart.

Har levt slaviskt under tvångstankarnas fördärvande krafter i två dagar. De har ett förbannat starkt herravällde omöjligt att störta ibland.
Jag hoppas det ger utdelning. Det har inte vart av sorten 'do this och håll dig på samma nivå'; utan snarare 'do this så händer något trevlig, men gör du det inte händer något fruktansvärt otrevligt.'
Jag väntar med spänning.
Förvisso hittade jag en gammal V-brunn bland allt bråte inne i gamla huset (vi snackar händelsträdgården) som jag ska putsa upp och göra en fin vänskapsgrejmedbilder till lghtn.

Besvikelsen sedan, var lika hård som den brukar, men den kom precis när jag visste, och jag har endast mig själv att skylla då jag förnekade intuitionens klara och tydliga varningssignlaer i form av pianokast i huvudet och såntdär.
Jag bara dissade ETT PIANO I HUVUDET, och körde på. Idioti.
Får man ett piano i huvudet och hör guds(?) röst som skriker högre än Alice Bergströms ramaskri :'GE FAN I DET DÄR!!' .. ja, då ska man inte fortsätta.
Aja, fick mig en lindrande historia, som jag vet är lögn, fast den är sann, till viss del.
Hur som helst, jag har inte gett upp. Har jag fått ett piano i huvudet kan jag lika gärna få ett par till.
dumheter.

Jag kan ju också berätta om gårdagsnatten. Den var mycket rogivande.
Var sådär hjärtskärande ledsen och grät hela kudden dyngsur och tyckte fruktansvärt synd om mig själv.
Det var ungefär 398074092384 år sedan det hände sist.
Mycket viktig information är dock att det saknades anledning.  Det bara kom, så jag antar mitt undermedvetna var otroligt less på den här omfattande lyckan jag känner at the moment.
arrånnåw. Skönt var det.

Morgondagen blir spännande. Maja och Anton kommer på besök. Anton har jag inte träffat på välle länge, och det kommer dröja innan jag får återse dem igen.
Första dagen på Gläntan, kommer onekligen att bli jävligt spännande när ingen verkar ha koll på någonting.
Sedan fortsatt fruktfika med Linda och häng med Johanna och Lina. Och kanske något mer? *fNisS*
Skulle kunna spinna vidare och lätta på mitt hjärta där det samlats otaliga funderingar och faktum som jag behöver ösa ur mig, men naae, det har ni inte med att göra.
inte idag.
Linnea och Robban också. Ah, jag kommer nog att älska torsdag den 6/7 twodubblezerosix.
Den har börjat så bra, så varför inte fortsätta?
Fredag sedan, planerar att bli lite mysfull med mina allra käraste vänner som bara forsätter lysa som de solar de är. pussenussesnuttegull.
Lördag. Prämiär som baristadelight på puben nere på tjärnvallen. Känns skönt att få iakkta istället för att delta i det stundtals meningslösa mingel som utspelar sig på dessa gudsförgätna dansgalor.
jaja, balahajajaja.
god natt

jag har inga större förväntningar på morgondagen. Jag hoppas, det gör jag, att det blir sådär bra och trevligt och somdetska, men det vore bara dumt att hoppas för mycket.
precis som med allt annat.
så jag lägger ner. har vädrat tankarna hos fröken arvidson och när väl hjärnan var torr så ramlade jag i forsen och blev liggande.
kul.
tack för kisset i ögat gud.


aah, vet inte om jag ens vågar vakna och bli besviken på samma gamla hederliga vis. Att jag ens utsätter mig för det är värt en brosch.
Att jag tar förgivet att jag kommer att bli besviken är en besvikelse. jagvilljuattdetskavarasådärbrasomandraivårsituationhardet. men situaton. aja. tönteritöntera.
viiiiiiiiiiiifårrrrrrrrrrrrrrrrseeeeeeeeeeeeeeee cad som händer.

annars en såndär underbar sommarnatt till.
sommardygn tillochmed.

9456789087654grader varmt och lite ränder efter bikinin som idag vart min arbetsoutfit. Handlade till och med på frasses barmaga.
Sen hem och sjunga med den kvinnliga delen av familjen. Ett sådant familjemoment som händer alldeles för sällan.
Sen Johanna, där martin hälsade på med sin quad eller sqash eller vad det nu heter, sedan l¨nga promenader som som sagt slutade med att jag ramlade ner i forsen, med mina nya dyra jeans.
Sedan, när jag trodde natten var här för att stanna, blev det fortsatta aktiviteter med kicki petter ocjh fredrick. de är så snygga.

jajaaaa, nu måste jag sova så jag slipper vara vaken och VÅNDAS. fuckyou old man
ska bara lyssna på gamal musik och grina först. länge sedan sist.
savage garden - i don't know you anymore

Sommarkvällarna bara fortsätter ösa lugn över mig, myggor och annat jävulskap till trots.
Jag är så längt ifrån missnöjd man kan komma.

a pile of clothing
your clothing
my mountain
the mountain i climbed
your breath and mine
your quietness
oh sleeping beauty
sleeping beauty

okej...
jag hade skrivcit ett inlägg på ca 3067 ord som försvnn för att jag är lite ostadig i fingrarna. detta ser jag som ett tydlig tecan på 'nyktrstill och gå och lägg dig.' så okej jesus.
hejsdå


BAJSAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAa
och puss

And all of these moments just might find a way into my dreams tonight
But I know that they'll be gone when the morning light sings
Or brings new things for tomorrow night you see
That they'll be gone too, too many things I have to do
But if all of these dreams might find their way into my day to day scene
I'd be under the impression I was somewhere in between
With only two, just me and you, not so many things we got to do
Or places we got to be, we'll sit beneath the mango tree now

Yeah, it's always better when we're together
Mmm, we're somewhere in between together
Well, it's always better when we're together
Yeah, it's always better when we're together (mmm)

I believe in memories, they look so, so pretty when I sleep
And when I wake up, you look so pretty sleeping next to me
But there is not enough time
And there is no, no song I could sing
And there is no combination of words I could say
But I will still tell you one thing
We're better together


asåååååå. jag vill inte sova själv. Var är Brumma?!