mariakarlsson - my name is called religion

Jag är rätt less på det nu. På försöken som inte ger något resultat.
Visst, man ska misslyckas, misslyckas igen och misslyckas lite till, annars har man inte gett det något försök som är giltigt nog att räknas.
Men det här har misslyckats så fatalt att det inte ens går under namnet misslyckande längre. Jag vet inte vad det går under för namn?
One way to hell, kanske?

Kanske handlade det om något helt annat för mig, än vad det handlade om för någon annan. Kanske handlade det för mig om för var det faktiskt var. ett plus ett är lika med, i min värld två, men minus två i någon annans.  Det blir rätt schizofrent när jag blandar dessa två världar tillsammans. denssa två  verkligheter blir extremt surrealistiska i min värld.
Men vad har jag och min värld att komma med? Jag är ju störd, på fler än ett sätt, så jag gissar att denna mix-up inte är något att räkna med i utvärderingen. ett plus ett existerade ju inte annat än i fantasin för min del, så det är väl inte mycket att orda om Ett par önskningar, en del böner och ett par sömnlösa nätter, av, för ovanlighetens jävla skull, happyness.
 Så, jag försöker förhålla mig till de verkligheter som räknas. Till de verkligheter som är godkända och genomtänkta och verkliga. Försöker. Varje dag, varje krona, varje sekund, varje sms, ord och blick. Utan resultat.
I am really  trying my ass off,  och mitt wellformed ass är så satans less på att inte passa in.  Mitt lilla ass är så satans less på att  försöka vara trevlig, försöka vara till lags, försöka göra allt så jävla rätt, efter allt som blev så jävla fel, trots att det kändes så rätt, så bra, så äcklig, jävla rosa.
Jag är ledsen för det. Jag är ledsen för att jag ville hålla fast vid något så pyttelitet som fick det där sista lilla att kännas bra. Det där sista lilla patetiska som saknades, men som hittades, och som försvann.
Till mitt förtret, för mig  som läxa att lära, studera och analysera sönder.
Till mittt stora förtret, för att det var vad som inte skulle hända, för det skulle göra allt värre.
What a freakin' bummer att allt faktiskt kunde bli värre, att jag ännu inte innehar världsherravälde och Guds makt. För i så fall vore ju allt så mycket lättare.
Now, what to do? Önskningarna ogiltigförklarades, drömmarna väcktes jag ur och smsen raderades, orden fortsätts ignoreras och jag spelar inte så stor roll. Ni klarar er så bra utan mig, right?
Disneyfilmen slutade.

Vilken jävla disneyfilm slutar med att kalleanka får huvudet avskuret? Vilken disneyfilm slutar med att sjöjungfrun tar livet av sig? Vilken disneyfilm slutar med blod, död och sorg?
Min gör det, för i helvete.
Jag har aldrig hatat disneyfilm mer. Och att hata disneyfilmer har aldrig gjort mer ont.
såååååå, det var det.
time to pack my bags, som förvisso var överfyllda med skit already, men å andra sidan har jag alltid vart en jävel på ett få ner allt för mycket skit man inte behöver i väskor. Så det ska nog gå bra det. Och det är ju alltid någonting, eller hur?

fuck off.