i fucked your boyfriend and i'd probably do it again.
Det spelar ingen roll om jag försöker hitta undanflykter och bortförklaringar. Helgen har hänt, vare sig jag vill eller inte.
Och jag vill nog inte att den ska finnas i mitt redan så tunga, ångestlastade bagage, men där ligger den och stinker bakfylla och är ful, svart och otymplig och obekväm och jävlig. Överjävlajävlig.
Jävla helg jävel!
Jag har begått enorma misstag. Jag har gjort bort mig så fruktansvärt.
Jag har vältrat mig i dödsångest för att sedan göra en helomvändning och kastat mig ut i fördärvet igen, och göra det ännu värre.
Jag kan ju däremot inte blunda för att det är halva tjusningen med skiten. Detta ständiga gambling med känslolivet. Hah.
Åt helvete med hyffs och fason.
Nej hörrni. Jag blev aspackad i fredags. Riktigt jävla redlöst snorfull. Och ingen vet varför. Ingen vet hur.
Jag visste inte var, men nu vet jag.
Att totalt tappa ömdömet som jag gjorde är totalt förödande, och tills vidare så skyller jag på att Lina förmodligen drogade mig med amfetamin. Annars vet jag inte hur jag ska kunna förklara den fatala kvällen. Att sedan vakna på okänd ort och inte minnas hur man tog sig dit är en historia för sig.
Så jävla förbjuidet, speciellt för en annars så rättskaffens kvinna som jag?!
Nåväl, jag lever. Åtminstone fysiskt.
Det gäller att stänga av gånger som denna, och kanske är det därför jag åtrigen lever med kärlekenärdöd-loggan intatuerad på insidan av ögonen; för att jag stängt av allt vad emotionellt varande är?
Som följd till denna shutdown av fabriken så hade jag härligt och bra och kärlekslöst sex som jag så länge längtat efter. (vill tillägga att detta har inte med fredagsvåldsfyllan att göra)
Låg som vanligt och fabulerade angående diverse smådetaljer som jag senare skulle kunna dela med mig av. Vissa moment var sådär härligt otippat trevliga. Andra var överraskande på annat vis. Hm.
Hursom, för att bibehålla någon sorts värdighet låter jag detaljerna vara oskrivna och fokuserar istället på det ack så viktiga påsidanom-myset vi får alldeles för lite av i denna värld.
OCH för att inte kränka sönder peronen i fråga, så refererar jag även till tidigare upplevelser. Det var bara sjävla grejen som fick tankarna att rulla, inte just detta tillfälle, och detta tillfälle only. Slampa som jag är, så har jag upplevt det tidigare.
JAJAAAAAAAAAAAAAAAAAAA, såhär tänkte jag:
På sidanom-myset, som jag personligen njuter sexton gånger mer av. pillihåret, kill på magen och ligga i sked och andas, och sluta andas, och somna och vakna utan att möta en ryggtavla och sdan ligga kvar lite extra och bara känna.
Sure, kan låta som om jag drömmer mig iväg till kärlekens paradis för sedan länge gifta par, men fuck no, mys kan man väl ägna sig åt vara sig man känner varandra eller inte?!
Denna klandrade verklighetsflykt, som jag hellre kallar låtsasvärld (som förövrigt existerar i flera olika nivåer) kan väl knappast utnyttjas vid ett bättre tillfällle?
Och jag KAN verkligen inte förstå hur i helvete man kan tycka att det är ONÖDIGT?!
det GÅR bara inte. Jag har ingen som helst förståelse för det; vad finns det för anledning att spara på närhet som får personer att må bra?!
Åh, nu blir jag irriterad. Jag måste äta.
och bli nykter i jävlehjärnan som är spritförgiftad och sönderjävlaröjd. Hejdå.
(jag älskar de gånger jag stänger av, för då slutar jag plötsligt bry mig om allt, tex alldeles för personliga nattliga aktiviteter, vilket oftast resulterar i lättare panikångestattacker då maskineriet slås igång igen.)