If you weren't real, i would make you up
Jag vill göra det lika snyggt som Zlatan, men på ett helt annat sätt.
Vore skönt att klacka bort alla små misstag lite coolt, men jag känner mig inte särskilt ball just nu i'm afraid.
Har som vanligt en hel del på hjärtat som jag så gärna vill basunera ut bara för att jag är beroende av verbala utvik, men jag tror jag dissar 'tycksyndommignu' ikväll och låtsas ta det sådär coolt som bara Zlatan kan.
Vet å andra sidan inte vad det är som känns så inåthelvete åt helvete; kanske den gamla välkända rädslan av att göra fel när man verkligen vill att allt ska vara rätt.
Thank God så har jag vett att inse att jag gjort så mycket rätt också, men om man istället kunde skippa balansgången och strunta i det gamla uttjatade ge och få så kanske det skulle kännas lite bättre; egoist som jag är.
Det som irriterar mig mest är att vinner man det man verkligen saknat, det man verkligen kämpat tarmarna ur sig för att få, så förlorar man självklart något lika värdefullt.
Kanske är det min ypperliga förmåga att prioritera fel jävla saker som fått sig en törn? Jag menar, någon mental skada av misshandelsdramat kanske jag undermedvetet drog på mig?
Jag vet inte. Jag är lite halvvilse, men skyller helt och fullt på alkoholintaget de senaste två veckorna. Kom inte ut ur dimman förrän imorse.
Kanske ska ge fan i mina usla försök att vara ädel och istället agera svin fullt ut. Det är så jävla mycket lättare.
Känner mig lite bitter över detta samvete som vuxit fram på senare tid asså..
Jag ska lägga ner mina luftslottsbyggen. Hade som tänkt flytta in om ett par veckor; hade renoverat, byggt ut,
lagt till, köpt mattor, soffor, matbord, inrett för flera jävla miljoner. Nu tänker jag nog istället riva skiten och komma ner på jorden.
Kanske kan det också vara så, att det händer så lite i mitt liv att jag väljer att förstora allt så fruktansvärt att varenda cell i mig exploderar och skapar splatterscener som skulle få vilken psykfilm som helst att vara Nalle Puh.
Jag menar 'Fan, varenda nervtråd i hela kroppen gick av och hjärtat slutade slå'..
JAG skickade ett sms med ovanstående ord, och det värsta är: Jag var inte fjorton, jag var nitton.
Ha-Ha!
Nej satan vad bittert det blev. Jag älskar att ha bakisångest gällande livet.
ååååååååÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅAPFIHFDHÖKLDJFLKJDFLKFJ.
Näe, svinet i mig vinner ikväll; fuckyou fan. All of you.
Parentes:
Jag är så otroligt tacksam över den 9 månaders tunga, obekväma, livshotande vikten som jag fick plocka av mig i helgen. Skavsår har jag fått men det är en småsak.
Det är sällan jag ber till Gud av pure, pure tacksamhet, (över huvudtaget to be true..) men det blir en hel del av den varan framöver.
Du är solid gold min vän!
Vore skönt att klacka bort alla små misstag lite coolt, men jag känner mig inte särskilt ball just nu i'm afraid.
Har som vanligt en hel del på hjärtat som jag så gärna vill basunera ut bara för att jag är beroende av verbala utvik, men jag tror jag dissar 'tycksyndommignu' ikväll och låtsas ta det sådär coolt som bara Zlatan kan.
Vet å andra sidan inte vad det är som känns så inåthelvete åt helvete; kanske den gamla välkända rädslan av att göra fel när man verkligen vill att allt ska vara rätt.
Thank God så har jag vett att inse att jag gjort så mycket rätt också, men om man istället kunde skippa balansgången och strunta i det gamla uttjatade ge och få så kanske det skulle kännas lite bättre; egoist som jag är.
Det som irriterar mig mest är att vinner man det man verkligen saknat, det man verkligen kämpat tarmarna ur sig för att få, så förlorar man självklart något lika värdefullt.
Kanske är det min ypperliga förmåga att prioritera fel jävla saker som fått sig en törn? Jag menar, någon mental skada av misshandelsdramat kanske jag undermedvetet drog på mig?
Jag vet inte. Jag är lite halvvilse, men skyller helt och fullt på alkoholintaget de senaste två veckorna. Kom inte ut ur dimman förrän imorse.
Kanske ska ge fan i mina usla försök att vara ädel och istället agera svin fullt ut. Det är så jävla mycket lättare.
Känner mig lite bitter över detta samvete som vuxit fram på senare tid asså..
Jag ska lägga ner mina luftslottsbyggen. Hade som tänkt flytta in om ett par veckor; hade renoverat, byggt ut,
lagt till, köpt mattor, soffor, matbord, inrett för flera jävla miljoner. Nu tänker jag nog istället riva skiten och komma ner på jorden.
Kanske kan det också vara så, att det händer så lite i mitt liv att jag väljer att förstora allt så fruktansvärt att varenda cell i mig exploderar och skapar splatterscener som skulle få vilken psykfilm som helst att vara Nalle Puh.
Jag menar 'Fan, varenda nervtråd i hela kroppen gick av och hjärtat slutade slå'..
JAG skickade ett sms med ovanstående ord, och det värsta är: Jag var inte fjorton, jag var nitton.
Ha-Ha!
Nej satan vad bittert det blev. Jag älskar att ha bakisångest gällande livet.
ååååååååÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅAPFIHFDHÖKLDJFLKJDFLKFJ.
Näe, svinet i mig vinner ikväll; fuckyou fan. All of you.
Parentes:
Jag är så otroligt tacksam över den 9 månaders tunga, obekväma, livshotande vikten som jag fick plocka av mig i helgen. Skavsår har jag fått men det är en småsak.
Det är sällan jag ber till Gud av pure, pure tacksamhet, (över huvudtaget to be true..) men det blir en hel del av den varan framöver.
Du är solid gold min vän!
Kommentarer:
Trackback