the only thing we share

Någons perfektion och eviga fullkomlighet gör mig totalt lam, men i goda vänners sällskap glömmer jag allt vad pessimism heter.
En vecka har gått av mitt ännu  nyare liv. Mitt Umeåliv. Det är pure love så långt ögat kan nå.
Syster kom igårkväll och hon, om hon inte gått vilse, vandrar nu mot stan för att möta upp mig när jag slutar.
Bussen hem går okänd tid, för varken linda, busstationen eller trafikupplysningen vill svara, så jag vandrar nu i blindo mot den närmsta framtiden.

men nu, två minuter senare har både busstationen och  linda svarat, men det gjorde mig inte klokare, tvärtom. Busstationen sa att bussen gick 1405 och linda säger 1525.

åh.

Ikväll blir det massor med vinmys med mina favoriter, sedan blir det bootiebounce och dyradriknar på hotellet.
Gott liv.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits