Ladder 49
Helgen har inte alls vart lika rolig som jag förväntade mig.
Fredagen i umeå blev mest stressig och kall. Visst fick jag min öl i solskenet och jag köpte min alldeles egna snusdosa för första gången, men det vart ändå inte riktigt som jag tänkt.
Kvällen på fysikgränd var något jag sent skall glömma, på gott och ont.
Vad jag än upplever i framtiden kommer det att framstå som fruktansvärt lamt i jämförelse med den upplevelsen. Vägen dit var lång och kall, ganska ovärd.
Lördagen och dansgalan blev förvisso som jag tänkt, men jag önskar dock att min inställning hade vart lite mer pisotiv.
Jag gick in för att 'vilhelmina är skit' och så blev det också. Inga större överraskingar.
några fjortonåringar kräktes ikapp, ett gäng grabbar slogs hejvilt, flickorna dansade så sexigt de kunde, de äldre shaked their booties i lite lugnare tempo, och under betydlig lugnare former, till Leif Engvalls.
större delen av kvällen gick åt för stilstudier av de avancerade danssteg och snurrar vissa erfarna äldre män utförde på damerna.
Annat intressant på dansgolvet var proceduren mellan danserna då alla gick och satt sig och hoppades på det bästa. Vissa stackare fick sitta hela dansen, och inte hade de kraft att gå till puben för att undvika den lite sorgliga looken de ådrog sig genom att sitta där.
Jag och sebastiangjorde ett tappert försök till wienervals, men musiken var inte den rätta och det blev mest bara ett hysteriskt snurrande vilket mesförde synrubbningar och våldsamma krockar med de mer seriösa dansarna. Jag ber om ursäkt hörrni!
Lite tafsande hann jag med. En hel del faktiskt. Mitt fina sätt att hälsa var ett skönt nyp i ändalykten, eller en dask i bakhuvudet. Jag var lite för nykter för att bara börja tokhångla, så som de många andra verkade göra, men lite för påverkad för att nöja mig med ett handslag.
Kramar är för mesar, jag är mer rock.
Fick en hel del kritik för piercingen aswell. Up yours, MF's. Försökte spela oberör, men slog senare sönder både det ena och det andra (och jag kommer till Dig ikväll)
Fick flertalet impulser att slå ihjäl väl utvalda, men bet ihop obarmhärigt hårt och vandrade iväg istället. Karlarna på ängen som slog ut tänder på varandra öppnade, ännu en gång, mina ögon för hur patetisk människosläktet kan vara. Benen vek sig, jag garvade och garvade.
Ladder 49 har jag nu tittat på 2 gånger på en vecka. jag gråter lika mycket varje gång men kan inte riktigt örstå vad det är.
Döden är nog den starkaste kandidaten för mina då våta kinder, för är det något jag fruktar är det just den.
Men i filmen är denframställd lite.. vinklat.
ela filmen är så vinklad. Heja män, heja hjältarna. men det värsta är att jag ville ha, (vill ha) en hjälte till karl. Ibland.
Jag måste tyvärr krossa min stenhådra image och erkänna detta. Vissa ånger vill jag förlora mig i någons pumpade armar och känna mig rosa. vissa gånger.
Men jag brukar slå tillbaka och bränna en BH när tanken slår mig.
hey ya!
det är nu dags att sova, imorgon skall jag designa ballgowns hela dagen.
puss