midsummernightsun
Midsommar 2005 är historia. En sorglig historia jag sent skall glömma.
en klassiker dock, utan dess like.
Ett gäng gravt överförfriskade ungdomar i en stuga, vid en sjö, i skogen, i norrlands inland. Skrik och skrän, catfight, otrohet, bitchslaps till höger och vänster, armbrytning, fyllebad med kläder på, tårar, någon som däckat, utedass, hög musik där någon sjunger om brännvin och supaknullslåss, ett krossat glas, snus i taket, i sängen, i skorna, ett knull, ett hångel, ett deeptalk, en ny vän, ett krossat hjärta, en förlorad själ, någon som vill dö, någon som känner sig reborn, en snapsvisa, en dans i sommarnatten, ett sista försök att få omkull henne, en biltur, ett festslut.
sedan bakisångest som aldrig förr, telefonsamtal och skvaller, skitsnack, frasses och en helt ny jävla dag, som om det vi igår var med om aldrig hänt
det du inte minns, har aldrig hänt.
det du inte minns, har aldrig hänt.
det du inte minns, har aldrig hänt.´
ett mantra som tåls att upprepas, för att döva allt vad ärlighet, värdighet, heter.
Nu går vi vidare i livet, det är ju fest igen till helgen. Tagga till!
det är dagar som denna, midsommardagen, nya låtar skrivs.
'this is the last song about you
and your arms'
'you got your arm around whatshername
she had on that scarf i gave you'
tragik, men det är väl det som är charmen, det är det här vi(jag?) är ute efter varje gång.
men jag håller mig till ' i will always be your soldier' för vad vore livet utan Lina och Linnea en midsommarafton som igår.
Nu står jag ännu en gång i evig tacksamhetsskuld.