a lovesong-longing
Det tråkigaste och sorgsammaste hittills är alla tusentals lovesongs man inte kan relatera till i hemlighet.
Ett svagt tillfälle, och jag önskar inget hellre än att jag mötte någon, om så bara för en sekund, som jag kunde associera med en sång.
Några toner jag kan förknippa med lukter, hud och textilier som faller till golvet.
En textrad som framkallar förnimmelsen av dennes mage mot min näsa, hur lakanet korvar sig underneath och hur gott det är med vatten då man vaknar.
om pussen i pannan, om blicken från fönstret
om fnittret vid avskedet och om känslan på vägen hem.
Sångerna finns i tusental. Det är bara någon som saknas.
gosh, att jag skulle vekna så fort. Vilket nederlag.
Jag skyller på vanan. Min fyraåriga vana att alltid få en puss i pannan närhelst jag behövde den.
Jag skyller på filmerna, på romantiken, på den förljugna kärleken.
Jag tackar mitt sunda förnuft och lämnar det här. Några meningslösa textrader, lite lättare i sinnet.
Nu ska jag göra några situps och känna mig bra.