still here waiting for your call
om inte han saknar mig, kommer då någon någonsin att göra det?
om jag inte finns kvar i hans tankar, i hans liv, i hans värld, kan jag då förvänta mig att ja kommer finnas kvar för någon alls?
om han glömmer 4 år som om det vore ett oväder i förrgår, eller en katt han kört över, eller en sticka i fingret så kan det inte vara värt att komma ihåg?
Var har jag levt? Vad har jag upplevt? Har jag hört saker du aldrig sagt, upplevt saker du aldrig gjort, fastän du satt bredvid mig?
Har jag pratat med någon som inte funnits, fastän jag såg dig sitta där och prata?
Var var du?
Du kan inte vart där, för då skulle du fortfarande finnas bradvid mig. du skulle inte springa ifrån det som om det vore smittat av pesten. du skulle sitta här och minnas med mig, du skulle sitta här och skapa nya saker at minnas, älska och glädjas åt.
varför kunde du inte berätta att jag inte längre var värd att älska, värd att spendera din dyrbara jävla tid med? varför låtsades du att jag var allt i din äckliga jävla värld när hennes sms, era jävla bilturer, era patetiska hemliga jävla möten var allt du tänkte på. när du såg henne då du knullade mig?
idiot!
jag hatar att du fick mig så blind. att jag var så jävla korkad och dum. att jag fortfarande hoppas att det är du som ringer, och blir lika besviken varje gång det inte är du. jag hoppas att varje sms, mail och telefonsamtal är från dig.
att jag tror, trots att det gått flera månader, att du ska höra av dig och allt ska vara som förut.
jag dör varje gång det inte är du som ringer.
jag dör varje gång jag ser dig, men du tittar rakt genom mig, på henne.
jag dör varje gång jag ringer och din telefon är avständg för att ni sitter tillsammans någonstanns.
jag dör varje gång jag hör ditt namn.
var är du?
vart fan är jag?