mariakarlsson - my name is called religion

Jag har ett datum i huvudet.
Ett kinda-end och en kinda-början. Det är viktigt att de är på olika språk.
Until then: Mycket njutning, mycket blues, många rader händelser som får betydelse, vad nu de ska kallas?

Fotnötter, go' vänner. Fotnötter i livet av de dem.

P.S. Upptäckte världens coolaste outfit idag. Jag har haft den all along. What in the wooorld is up?

Jag vet nu.

Ganska mycket att säga har man nu, men nöjer mig med att säga att jag är tillfreds.

Snart framme! En lugn festivalkväll innan en eventuell clash of titans kommer äga rum. Att ta mod till sig gäller nu. Har aldrig förstått hur och var man tar det bara. Rak rygg av alla håll, hur ser det ut egentligen? Måste man kanske göra ett sidbyte?

"Tack för att du ringde."

Det är ett idogt jobb att inte veta hut.

Vidare är det ett idogt jobb att vara kroppsligt fast på en punkt när man i övrigt tagit sig till nästa.
Och vad är jobbigt för kroppen då den bara sitter fast? Den behöver ju bara ligga stilla som det köttberg den är och inte göra något särskilt. Tror man.
Men den måste tillexempel hålla fast allt som händer inuti; varenda impuls och varenda reaktion som inte är okej.

Man tröstar sig med tån man stack ut för att kolla av temperaturer.
It's hot pretty much everywhere och she doesn't need her jacket.

Man ser inte någonstans att tiden håller på att räknas ned, men man kände det då det började.

Biter sig i magen för att inte sätta elakt mot elakt.
Försöker undvika tips från allmänheten och istället tro på flaggan i toppen.

Synd är det. Och sorgligt.

Folk kan ju gå omkring och tro.
Själv vet man ju.

Jag kan inte låta bli att nämna en tjejträff jag hamnade på häromsistens (=obefintlig tidsrymnd sedan.)
Så kan jag inte låta bli att nämna att jag är rädd att jag är Rachel 'girl's-don't-really-get-along-with-me' Banks.


Åter till tjejträffen.
Minglandes bland flickor som kände varandra sedan säg.. relativt knubbiga barnsben, pratandes och fnittrandes  detaljerat om sexuella erövringar den senaste tiden, satt jag och försökte, asocial som jag redan är, 'göra ett gott intryck'.
Allt jag kunde men inte ville var att registrera. Komma ihåg. Minnas.

Kände mig som en värdelös kvinna när kexen och brien var slut och jag inte yttrat annat än '..hihi *måfå*' och bara ätit av pringooooals-chisen jag själv köpt. Ingen annan rörde dem. No judgement.
Målen på VM-matchen hade jag missat.
Visste inte vilket jag var mest irriterad över.

Så frågar jag mig, och er, nu; i ett främmande sällskap; pratar en relativt främmande kvinna om en inte alls särskilt främmande mans penis: Bör man då kommentera? Reflektera? Disskutera?
Är det okej att bara observera? HUR i allsin dar påpekar man sig egen existens i en relativt ovälkommen miljö?
Är det överhuudtaget nödvändigt?

Särskilt då man enbart berättar för att döma ut?
Hur sjukt elakt är inte det? Särskilt då folk i omgivningen vet vem man talat om. Hur kan, vill och berättigar man sig själv att tala om en annan människa så.. uttömmande? (hehe. heheheheh.)?
Och vad är man sedan, som oinvigd, brätttigad att berätta vidare? Mindre än som berättigad i sällskapet, eller hur?

Låter jag bli, tänker jag att andra låter bli om mig.
Och man får vara så godtrogen.
Det är okej. Framförallt bra. Tänker jag..
Man bara går omkring och litar på folk, utan garanti. Sjukt.. dumt?
Klart det är.
Särskilt i efterhand.

Bortsett från att den sortens sammankomst är mig till viss del helt främmande (alltså detaljrna.. detaljerna..!?) så var jag redan innan bortkommen. Köpte förvisso ramlösa istället för cola, men..  Jag hade inte en chans. Jag var där för att inte få vara med.

Flickor är elaka. Vissa av dem.
Pojkar är elaka. Vissa av dem.

Därför får de nu vara med varandra bäst de vill; bli pratade om bakom varandras ryggar efter genomfört samlag. Men berätta inte för mig. Jag hatar det.
Jag hatar det på ett annorlunda sätt än förut, iofs. Då hatade jag tanken på själva samlaget. Nu hatar jag att jag eventuellt kommer att måsta höra detaljerna om det.

Ni är elaka. Och om en viss tid kommer jag inte att bry mig.
Jag kommer låtsas att jag inte bryr mig nu. Men jag bryr mig. Om mig själv.
Om att jag blir kissad på.

men kiss är ju det renaste som finns så..

ELAKA!

även om ett sekel går




..tänker man. ibland..
Till exempel de gånger man måste hålla fast vid något som känns som det man en gång kallade trygghet.


Avslöjade sedan en alltför stor hemlighet till någon som inte borde få höra den; allt i närhetslöshetens betungande, bet-ung-ande, närvaro.
..borde få veta det?' Klumpigt uttryckt.  Vem är jag att sätta borden?
'Du ska sitta bredvid samvetet, du brevid tanklösheten och du bredvid rastlösheten.'

Iofs är det mina ord och bord och böner och bönor.

Ivrighet iallafall... Sedan när har ivrghet gjort människan gott?
..Bortsett frånmänniskan i fråga om jaget och därefter jagets dåvarande stund då.


Självklart!
Vilken orgasm det är?!



Men ivrighet i stort. Och på tal om stort: Storsinthet. Och på tal om det: Förlåtande.
Alla de tyngre, ja riktigt, riktigt tunga Orden man lärde sig stava, därefter förstå, därefter, beroende på, förstå.
De orden borde man tala om. Åtminstone betydelsen av dem, Med varandra.
Alltid blir det för sent.

Det blir det nu också. Jag känner det för att jag vet det.
För jag är en fegis. (bortsett från imorse då jag nästan gjorde det modigaste jag gjort i hela mitt liv. Det dummaste också. Men jag gjorde det aldrig. Vill fortfarande dock. PRROVOKATIOON!)


Joni. Blir något att berätta för de adopterade barnens barn det.

ordlöshet visade sig vara något helt annat än vad jag trodde det vara
Att älska någon har aldrig vart så påtagligt
Att förlora har aldrig gjort så ont
Att vara kvar är ett straff

Fakking startrek eller dyl. på Tv och en blodig kille i rutan. Naturlig reaktion på det är: varför blöder killen i tennismatchen?.. Heja heja hjärnan!

Nedladdningsträsket. Ett träsk för oss med oliknande sjukdomar och en vänkrets på avstånd.

Fick lite aptit. Gjorde en lasange helt utan salt.
Åt den ändå. Kräktes som jag aldrig gjort förr.

Har ingen fakking koll på tiden och HBD är visst i antågande.

Nu kan man spela COD online, kolla boxen och surfa nätet på en och samma gång.
Jag är Lisbeth Salander, fast vit.
Eller är jag Palgue?   ..nej? Han bajsar ju med öppen dörr.






Fastän jag inte ätit sedan den 29 juni 2010 så är jag mätt. *ljuger*
Jag kräks ju. Av vatten. Av coca cola. Av te. Och fil och yoghurt ska vi inte ens tala om.

FATTAR NI ATT JAG SKA SE ROBYN LIVE?!

Nu blev jag lite sur så jag ska lägga mig och sura.
Inte pga Robyn!

Feber är sämst. Magsjuka är sämre. Att vara sjuk ensam är det sämsta som finns. 4åringar är coola. Klarar inte av att man inte gillar mig. Alla borde älska mig. Förutom vissa. Det är okej. För de har förklarat sig. Jag ska se Robyn live och bo i tält med världens bästa. Ingen magsjuka i världen kan döda glädjen. Vill aldrig att mitt täcke ska lukta annat än vad det gör. Fil smakar spya och spya smakar cola. Min pappa är bäst. Jag vill vara någon annanstans. Godnatt