hej små fans.

jag öbskar jag hade mer tid att skriva, men vi ska iväg.
Det enda jag ville säga innan 2010 är slut är att det hr är det sista jag skriver i den här bloggen.

5 år har gått och jag är färdig nu.
Kanske dyker jag upp någon annanstans, någon annan gång, men nu är det slut här.

Jag älskar att ni läst mig.
Lovedoveglove!

FATTAR NI ATT DET ÄR NYÅRSAFTON IMORGON?! Till sist har jag snickrat ihop den bästa planen av alla.

Det är onsdag idag och det gäller att bestämma sig för om det är tordag eller fredag.


Det är bröllop idag; väldigt fredag, men så måste också viktiga beslut fattas; tordagsigt så det smäller om det.

Det här är inte roligt, men det är roligt:

'..jag ska gå och hänga med hoppfallerallanlej nu, men jag ringer ikväll!'
'Jamen.. Åååh! Ja! Häng ihjäl er!'
'Skjut dig i huvudet.'

Hehehe. Hehehehehhehe.

1. Hur gammal är du om fem år? 28 ÅR OCH 9 MÅNADER OCH 7 DAGAR! Hahahaha.

2. Vem var den sista du träffade? Bröllopsparet som ska gifta sig imorgon. De är från stockholm och JAAAAG ska göra alla deras buketter. förattjaärenbästa.

3. Hur lång är du? 161 centimetrar

4. Vilken var den senaste film du sett? Paper Heart <3

5. Vem ringde du senast? A Maja!

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Godaste juldagen Abdelkader!" Skriver sjukt lite sms med den här mobilen. Det är nämligen svårt.

7. Vad är dagens planer? Slå igen butiken 1730 och dra hemåt. Skypedejta och telefondejta mina vänner.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?  Jag älskar sms. Men jag hatar att skriva dem på den här sopiga mobilen. Prata går iofs inte heller, då batteriet dör efter 5 minuter..

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda i 12 år. typ? 13? 14? 14!

10. När såg du senast din mamma? Dan före dopparedan!

12. När vaknade du idag? Somnade aldrig. *iNsAnE*

13. Har du någon gång hittat en katt? Nej, men jag har hittat en hund. Väldigt våldsam.

14. Vilken är din favoritplats? Här. Bland blommorna. Framför datapatan. Kanske i alla filmer också. Och i alla böcker.

15. Vilken plats föredrar du minst?  Ganska många andra platser.Särskilt platser där man lämnas att vänta.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Här. Bland blommorna. Framför datapatan. Kanske i alla filmer också. Och i alla böcker. Jag står iallafall inte och väntar någonstans.


17. Vad skrämde dig som barn? Gubben på 4an som kom ut med ett gevär när vi tjuvplingade.. Människodjur. Malar. Att vara sämst i matte. Uppmärksamhet som riktades annorledes än till mig. Sprickor. Oasis för sidenblommor. Popcornlåten. Äldreboenden. Och annat.

18. Vem fick dig att skratta senast? MAJAAAAA! Eller ne.. två tanter som var in och var Aidensfieldtantiga. Tjollriga så ni anar inte..


19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Njae? Nä? Men jag äger inga.


20. Har du stationär eller bärbar dator? En pytteliten bärbar som jag lär mig älska mer för var dag. PB FTW!

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Trosor. Eller troser som pappa skulle skriva. (antar jag, för han skriver ROSER ist för det korrekta ROSOR.)

22. Hur många kuddar har du i sängen? Tre


23. Hur många landskap har du bott i? Hmmmmmmmmmm... tre. FYRA! NEJ fan fem. FEM!

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja. Jo. Det har jag definitivt gjort.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skorr

26. Är du social? Nej. Bara proffessionell. Eller hemfallen åt dryckenskapen.

27. Vilken är din favoritglass? Är inte så förtjust i glass alltså.. Det är för kallt.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? PITALA

29. Tycker du om kinamat? Pass

30. Tycker du om kaffe? Nej. Kaffe i små doser medför ångest och hjärtklappning. Kaffe i stora doser medför nåntingnånting och död. Kastrullresan. En bra resa.

31. Vad dricker du till frukost? Kaffe. ÄGD. Har precis börjat med det dock. Dricker en klunk blutsaft också. NOM NOM!

32. Sover du på någon särskild sida? Nej

33. Kan du spela poker? Kan kan jag väl, men det är riktigt, riktigt, riktigt, riktigt jävla tråkigt.

35. Är du en beroendemänniska? Hahaha. Ja. Shieeet. JA.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? JA! Magnus Malmbo. <3

37. Vill du ha barn? Nej tack kanske

38. Kan du några andra språk än svenska? Naghham

39. Har du någonsin åkt ambulans? Triljonersmiljardesbiljardes gånger.

40. Föredrar du havet eller en pool? Havet. Lätt! Havet är det coolaste som finns efter kalfjäll.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Ingenting. Små resor inom norrland.

42. Äger du dyra smycken? Jao.

43. Har du någon gång testat narkotika? Jao. Hahaha. Jag trodde jag var en skyltdocka och att jag hade en slav.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Banan. Inlandsbanan.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Bruchan, Bultis eller Hästen.

46. Välj ett ärr på din kropp? Motorsågsärret på låret

47. Vad har du för ringsignal? Hurdy Gurdy

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja, mamma och pappa har sparat det mesta.

49. Flirtar du mycket? Njae. Jo. Men jag är ganska dålig, förutom när jag är bra.

50. Vart togs din profilbild för din blogg? I mitt poolhouse i Spånga

51. Kan du byta olja på bilen? Tss.. Ja.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej. JAG HAR INGET KÖRKORT. Numera..

53. Vilken var den senaste bok du läste? En Erlend Loe

54. Läser du dagstidningen? VK. DN. Expressen.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej

56. Dansar du i bilen? jag jgorde.

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? p3. i skrivande stund. humorhimlen. Inte jättekul.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? ALTARBUKETTER

59. När var du i kyrkan senast? Igår.

60. Vad är din favoriträtt? Ägg

Alltså hörrni, vetni, alltså.. Jag får lite panik av talfels-R. Inte irritationspanik, snarare äckelpanik.

Jag är alldeles för tidsoptimistisk. Det vet jag. Mycket väl.

Det här vill jag ha och jag vill ha det NU, allt på samma gång:

Varje gång jag ser en människa med dreads så tänker jag 'Shit, en människa med dreads. ..måste vara en cool en.'

ey yo.

SÅ NU ÄR DET SLUUUUT! wawawiwa!
Bara packa ett ombyte, duscha mitt hår, ta ut septumringen :'( och sova.
Har inte orkat (eller vågat) bränna någon skiva, så jag tar med mig min Robyntrilogi.
Tänker mig att det ska kunna överrösta, hålla sällskap och avsluta fint.

Det känns som om den 14 december är den sista dagen av 2010.
Satiken

så skönt att lämna det här fittdecenniet bakom mig.
Gå i säng om en halvtimme, vakna, äta, andas, fixa lite. Sen. Är. Det. Slut.
Hardrock halleluja.

Jag ligger och kaxar. Kände att det var bildläge.
bröt mot lagen tidigare. wazzap?

hahahahhahhhahahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahaahahahahahahahah
skulle kunna cyberlola 4ever men jag pallar inte.

Sykiskt roligt tror vi att vi hade. Ingen vet någonting.
Mina pojkar är roliga pojkar.

Jag var på julshowen på stallet idag. Jag ska berätta mer om det (för dig, Linnea) senare.
NU ska jga duscha, raka skallen och dra på fest med grabbarna.
Det är tydligen någon sorts stor dag då man firar nån tjej snart? Hade helt gått mig förbi.

herrah!

Det drygaste svaret man kan ge måste ju vara 'MEN INGE!'

Eller snarare 'MEN INGEHH!' på ett irriterat sätt.

Så svarar jag ofta min mor och far.

'Vad är det, gumman?'
'MEN INGEHH!'

'Vad gör du?'
'MEN INGEHH!'

'Vad vill du?'
'MEN INGEHH!'

'Vad heter du?'
'MEN INGEHH!'
'Nej, du heter Maria. HAHAHHAHA.' Sen dör alla.


Dryg man ä vettu..

Jag vägrar välja ett ögonblick fullt av sentimentalitet, djup och nostalgiskt värde. Vägrar, I say!
Mitt ögonblick är en typisk sekund i mitt typiska liv denna typiska fredag den typiska 10 december.

Jag har hittat min drömtjej.
??!?!?!!+ Jafan. Tre plus! Sexton kanske. TUSEN!

Jag låg och svall opp efter en chokladpudding, kollade nobelfesten med ena ögat och kändisbloggar med det andra. Klickade runt och hamnade långt åt helvete in i bloggdjungeln då jag plötsligt trillade in hos Henne.
Jag dog. Jag smalt. Jag kom. Jag skratttade och grät. Själen sjöng och jag var stum. Allt stannade och hjärtat rusade.

Hon har ett tantnamn och är det vackraste jag sett. Lammkött, fo' shizzle, men kära nån; vilken perfekt människa. Ååååh..
Gjorde lite snabba efterforskningar och insåg att vi har TVÅ GEMENSAMMA VÄNNER. Wahh!?
Och inte vilka två gemensamma vänner som helst, nej o nej. Två vänner som.. var väldigt överraskande.
Jag älskar facebook!
Nu har jag ett slags fittmejl jag verkligen vill skriva, till skillnad från andra.

Tack dagen för ett perfekt ögonblick;  en positiv överraskning; en medvind av något slag; ett litet vittnande om att kärleken existerar. Tack.

Jag är alldeles för trött och sentimental för att skriva om något jävla ögonblick. Tankarna gallopperar dit de inte bör och jag blir bara förbannad, eftersom det är mycket lättare än att bli annat. Allt sånt är onödigt att plocka med sig i sömnen.

Äe.. Vafan. Nu blev jag förbannad iallafall. FÖRBANNAT.
Kanske om jag listar vad som gör mig mest förbannad just nu, så slipper jag dem sedan?

-Mejl. Som måste skrivas. Där sanning måste fram.
-Sjukvården.
-Facebook.
-Assange.
-Stulna mobiltelefoner.
-Polisen.
-Jul och allt därtill.
-Tid.
-Planering.

SLUT.

Inte mer än rätt att göra en lista av motsatt natur! Positivt tänkande FTW!

-Mejl. Den sorten man tar emot. Som man inte alltid måste besvara.
-Sjuksystrar.
-Facebookchatten. Min enda livslina i en tid utan mobiltelefon.
-Jimmie Ericsson
-Nya simkort och försäkringar.
-Will & Grace
-Nyår och ett nytt decennium
-Tid.
-Spontanitet.
-Jag kanske åker till Umijo imorgon. Kanske. Bah föratt. Har två bilar. En som bruschan kör och en som Bultis kör. I Umeå finns allt som är gott.
Vore dock smartare att åka till Skellefteå och låta det vara min bas för kommande veckas Fucked Up Tour.

Men det vore kult att ha kult.. MÅSTE BESTÄMMA MIG. åh.
Jag hatar att bestmma mig.

Klockan är sjukligt mycket. Jag ska tänka på att jag har haft en mycket, mycket bra dag som avslutades trevligt med häng med dödskallegänget. Godnatt.

Vilket jävulskt omöjligt ämne att skriva om.. En onsdag dessutom.

Alla mina vänner är bäst. Jag har inga sämsta bästa kompisar. Inga sämsta kompisar alls för den delen.
Människor som är sämst blir jag inte kompis med. Inte ens på facebook.
Facebook är en väldigt bra måttstock. För mig. Kanske? Inte riktigt.. Vissa är kvar för att jag antingen inte kan säga nej, eller för att de är för coola för att ta bort. Serri! Vissa är för creddiga att ta bort, även fast de inte riktigt är bäst. Ärligt va?
Men jag rensade bort kontakter nå råjävulskt i våras. Vilken känsla det är. Radera människor.. Aaaah!
Så om man är kompis (skrev konstig först?) med mig på FB är man min bästis eller så är man jättehäftig. Eller så har man skickat en förfrågan när jag kände mig oälskad.

Alla mina kompisar är bäst och jag kan omöjligt välja en. Det skulle i så fall vara Diksor.

Jag skulle kunna gruppera dem?
Barndomsgruppen: Ganska uppenbart? Bästisar jag delat hjärta med (Gärna gjort på slöjden, eftersom man då kunde dela dem i fler bitar, och dessutom skriva lite vad man ville.) växt upp med och klängt mig fast vid.
Militärerna: Ganska uppenbart? Jättemånga, jättefantastiska människor. Skulle kunna dela upp dem i subgrupper, men jag orkar inte. Alla militärer i hela världen räknas inte. Bara vissa. Fast väldigt, väldigt många.

Man kan inte gärna döpa en grupp till randoms? Men där finns människor i mitt liv jag bara snubblat över, eller som snubblat över mig, för att sedan, tillsammans, fortsätta snubbla genom livet. såna bäsisar finns också.

Ni bah: Men ååh, kom igen! Vem ringer du när du vill grina? När du är kär? När du vill skratta? När du vill festa? När du vill ligga? När du vill prata uuut?

Ja bah: Men alla. Vem som helst. Jag älskar alla mina människor. Ja bah göre. Och jag kan grina och vara kär och skratta och festa och ligga och prata ut med alla.

Okej.. Kanske inte ligga. råh! ..men ganska exakt 1/3 hamnar där, enligt beräkningar baserat på otillförlitligt material. Intressant..

Jag somnade. Därav blev det ingen uppdatering om mitt bästa skämt. Sedan vaknade jag i soffan. Av mardrömmar. Sedan somnade jag om igen. Vaknade nyss, av samma madröm. Men JAG vaknar inte. Pappa måste väcka mig.
Sen somnar jag om igen. Jag sover hela tiden. Och drömmer samma sykiska dröm. Därför var jqag ganska hungup på Foppa. *StIlL aM*

Jag har alltid sovit väldigt mycket. Jag kan sova hur länge som helst, om jag har lust. Vilket är ganska ofta.
Men nu vill jag inte sova. Och om inte pappa är hemma för att väcka mig är jag fast i den där sykiska mardrömmen.
Jag hyperventilerar. Ganska läbbigt. Då hör pappa mig och väcker mig.
Därför tror jag att jag lyckades sova bort hela lördagen.

Men det är inte mitt bästa skämt. Det är min sämsta verklighet jag ville berätta om för att ni ska tycka synd om mig.



Jag har inget bästa skämt! Okej?! Jag är dålig på att skämta. Jag är rolig, men jag kan inte skämta.
Och 90 PROCENT AV ALLA SKÄMT MENAR MAN PÅ ALLVAR! ..
hahaha! Så sa vi alltid när vi var ettakladdare. Och toalettdykare. ..vad var man när man gick trean?
Visst var man något i varje årskurs?
Men gällande termen skämt i den åldern stämnde nog vårt uttalande.
'Ful tröja! Nää ja bah skämta..'

Iofs ett bra skämt. Flerdimensionellt liksom.

Nåväl. Jag har inget bästa skämt.
Ända sedan what-kursen och alla andra storskämtnärare därute harmitt skämtförtroende dalat.

Mitt elakaste "skämt", som snarare var en hämnd, var då jag i fjärde klass sa åt en kille at stoppa in två blyertspennor i ett eluttag och sedan hålla bak på pennan.
Han fick åka ambulans.

Mitt konstigaste skämt var första gången jag låg på NUS. Med kateter. En sköterska kom in och skulle ta ett urinprov ur min påse och jag satt och småpratade med mina besökare.
Mitt i vår konversation så vände jag mig mot henne och vrålade: 'MITT KISS!!!!!!!!!!!!'

Ett ganska roligt skämt som aldrig blev av var på thaifesten i The Mansion.
När jag bjöd in Nils och hans bror sa jag att det var dresscode kostym.
Tänkte att det vore awesome om vi andra lät bli att klä upp oss, särskilt då det bara var folk som inte kände varandra där. Sen skulle de kliva in och bah: wläää oapgfjp poaig.
Det blev inte av. Jag vet inte ens vad som hade vart roligt med det? Det var inte ens lite roligt :(

Jaja. Kul va! Nä, ja bah skämta..

Jag funderar.. Över något särskilt.. Men jag vet inte om jag vill berätta om det.. Eller vill.. Snarare kan..
För en del av mig vill.. Men samtidigt vill jag inte.. Och jag vet inte om det är dumt att skriva det här.. Det kan orsaka Rabalder..

'

 

Tänk om.. jag skrev om något särskilt.. och då.. skulle rabalder dyka upp, på riktigt..

Vad konstigt.. det skulle vara..

hejdå..

Jag borde skriva om mitt bästa skämt. IGÅR borde jag skrivit om mitt bästa skämt.
Men satiken alltså, jag kommer inte på ett enda skämt!? Det trots att jag gärna vill tro att jag är en riktigt, riktigt skojig tjej.
Men jag är nog snarare en frivilligt ofrivillig skämtare; en vardagsskämtare, än en storskämtare. Eller en eftertänksam skämtare. Det är jag icket.

En överraskare är jag nog. Dock. Alltså. Kanske.
Överraskningar är praaaaaa.
Småöverraskningar. Vardagsöverraskningar. Inte en-gång-om-året-överraskningar. Fast de gillar jag också.
Det där med att fira och uppmärksamma och ge. Geeeeeee. Viktigt, viktigt, viktigt. Och praaa.

Men skämt alltså, och det bästa dessutom? Jag driver nog mest med mig själv. Jag tycker att jag är skitrolig när jag tokar till mig. Min självdistans är enorm när det kommer till tokeri och skämmisgrejer; om jag gått in i stolpar, sagt något riktigt, riktigt korkat till någon riktigt, riktigt viktig människa eller kissat kontigt.

Jag har två eventuella vinnare. Men ett är mer än hämnd och det andra skämtet är i morbidaste (får man skriva så?) laget.
Jag ska tänka på det till i eftermiddag.

Nog om skämt. Nu blir det allvar.

Inatt drömde jag en sequel-dröm. Peter Foppa Forsberg; the sequel.
Hur cRaZy är inte det? Hur OfTa händer det? vAd tRoR nI?

(En gÅnG vAr mIn lUnArPrEsS HelT i StOrA oCh sMå bOksTäVeR oCh JaG sKrEv AtT jAg vAr eN mOlNtUsS.-PhLiKkA.
Hahahahhahaha.)

Åter till drömmen: Jag drömde om ALLA lägenheter jag någonsin bott i, och gjorde en inventering av ALLA möbler jag ägt, eller.. hyrt.
Där dök upp möbler jag.. aldrig ägnat en jävla tanke, någonsin. Men som faktiskt funnits. En byrå som fanns i en garderob i min första Umeålägenhet som var .. jävligt menlös. Och en pall som stod i min tvättstuga på storgatan. Jag använde den aldrig.
VARFÖR tar denna information plats i min hjärna?

Jag hoppas att jag, iom drömmen, nu förbrukat den. Att jag, imorgonbitti när jag vaknar, har ytterligare lite space i lill-hjärnan, istället för massa möbelinventering.
ÅÅh.hhHÅÅÅÅÅAHH!!!!!!!!

Jag har svårt att släppa Foppa. Och jag älskar att jag kallade honom Peter Foppa Forsberg i drömmen.
Jag har youtubat honom hela morgonen. <3

Bestämde mig för att det är värt att satsa på ett liv med honom i verkligheten också.
Och som ett litet tecken från ovan så hade pappa köpt mig en risifrutti igår, som jag åt imorse.

'Det finns en risifrutti i kylen om du är hungrig. Det är Foppa på den.'
'Han heter Peter Foppa Forsberg pappa.'
True story.

Höll på att berätta för honom om drömmen, men hejdade mig själv i sista stund. Osnyggt sätt och helt fel person att TMIa.
Hursomhelst, jag åt risifruttin trots att pappa var så respektlös med hans namn. Och ingen har väl missat de helt fantastiska reklamerna med honom?
MAN KAN JU FÖRFAN VINNA EN HELDAG MED HONOM?!

Dåni. Då kommer han dumpa den där 22åriga Nicole och slå sig samman med mig istället.
Måste.. Jag måste bo i det där huset. Med Peter Foppa Forsberg.

Jag hamnade i någon slags koma. Jag vaknade och det är söndag helt plötsligt.
Jag TRODDE att jag sovit dåligt och vaknade tidig lördagmorgon. Men nej, jag sov väldigt djupt och det är söndagmorgon.
Drömde en helt fantastisk dröm om Peter Forsberg.

Jag sprang omkring på ett ICA-lageroch jagade en särskilt flaska trocadero i en ENORM, öppen hiss som gick skitfort, så jag var tvungen att springa upp och ner för massa strappor och hissjäveln stod bara stilla i typ 30 sekunder.
Jävligt irriterande..
Efter ett tag så var Kicki och en lagerarbetare efter mig, för de ville få mig att lugna ned mig.
Och på ett av våningsplanen stod typ 5-6 småpojkar IVÄGEN för mitt springande och jag bara plöjde igenom dem.
Kicki och lager-tjejen stannade till och stod helt stilla. Så jag stannade också och kollade på de små pojkarna som sköt puvkar på en darttavla.
Sen gick kicki fram och kramade en stor kille i full hockeyuttrustning.
Sen vända han sig mot mig och sa; Hej Maria.

Han tog av sig hjälmen, i slow motion, såklart, sen log han sådär fint som bara han kan, min Foppa, och sträckte fram en av handsken svettvarm hand och snurrade mig, som i en dans.
Jag presenterade mig och sa att jag alltid vart ett fan och att jag var där för att hitta rätt trocadero.
Då belv han mörk i blicken och sa åt mig att sluta ljuga.
'Vi har träffats 12 gånger nu, och varje gång har du ljugit.'

'Men vad säger du, Peter Foppa Forsberg?' sa jag och såg hur han drog fram ett a4 ur axelskyddet. På papperet hade han skrivit upp alla gånger vi träffats
Datum, plats, vad han kände vid tillfället och vad jag sa att jag gjorde.
Tredje gången vi träffats var jag sex år gammal och han pekade och sa; Det här var första gången jag insåg att jag var intresserad av dig, men du var alldeles för ung. Så jag har väntat.'
(hahahahahhahahahahhahahahah sjuk man är i huvudet..)

Sen tog han med sig hem till sig. Det var så stort och fint. Och jag var så kär. Och han var så kär.
Han dumpade sin andra tjej och hans mamma bodde också där. Hon var hemsk. Hon hade hand om en tjock liten pojke som jag spelade ett ascoolt krigsspel med.
åååååååh Foppa. Tack för inatt. Det var underbart.

Shiieet hörrni. Min tro. Jag är båd säker och ambivalent i detta ämne. Jag vet att jag tror, men har inte riktigt kommit överrens med mig själv vad jag tror på.

Jag är ganska uppvuxen i svenska kyrkan. På ett icke-påtvingat-troende-kinda way. MamsPaps möttes, av outgrundliga anledningar, via kyrkan. Min mor är teolog ( hon får uträtta vigslar. Rätt phett!), och har under sin uppväxt varit aktiv i svenska kyrkan, så visst; man kan hävda att jag blev uppfostrad med viss påverkan. Mormor insisterade på Gud som haver när vi skulle sova. Båd Fader vår, välsignelsen och trosbekännelsen sitter i ryggmärgen. Så ock Jungfru Maria (hehe. hehehhe.. HEHEHEH)
Men det ska gudarna veta! Mor och far är från vitt skilda bakgrunder. Mor var nyanställd och fullt utbildad teolog vid vilhelmina församling då far 'klev in i leriga, oreanga hängselbyxor och stövlar, som den vaktmästare han var' och någon kollega stötte mamma i sidan och fnissade. Mamma FNÖS.  Hon fnitter-fnös inte; utan FNÖS.
Sen gifte de sig.

:')

Jag älskar kyrkor. När jag precis lärt mig prata och klev in i Skellefteå kyrka, som än i denna dag är min absoluta favoritkyrka av alla kyrkor i hela världen, så utbrast jag 'Åååååååh! Stora kyrkan i vilhelmina i norge.' och klappade händerna. Dock utan särskilt cleana r och s. Var dessutom en medihora i hemmiljö. Att stå framför kameran var mitt största intresse. Men att gå i kyrkan var ett äventyr det också. Jag hade en röd, pytteliten axelremsväska med fransar jag packade full med pixieböcker som jag stavade ut under bönerna. Och jag tyckte det var fjantigt roligt att ha kjol de söndagarna vi gick dit (vilket inte var ofta) till skillnad från brandmamma/ambulansförardrömmen jag levde ut dagligen med hängselbyxa och skor redo bredvid sängen var morgon.
Dock hatde jag resterande delar av gudstjänsten och tyckte mig ha tillträde till både predikstol, altare och prästrum, eftersom jag fick följa pappa och leverera blommor då kyrkan var låst. Vid knappa 3 års ålder visste jag var kyrkskatten stog och försökte alltid dyrka upp låset då pappa band buketter. Försökte lyfta gammbibeln varje gång och jag vet inte hur många gånger den åkte i golvet. Det kanske är straffbart? Hur mikrofonen fungerade i predikstolen lärde jag mig snabbt; bara en grön knapp. Höll ofta min egen kind of predikan. Stoppades oftast i god tid under faktiska gudstjänster, men än oftare kunde jag springa och gömma mig BAKOM altarmålningen. Få visste om ingången. ..än i denna dag.


Jag är döpt och konfirmerad i svenska kyrkan. Konfirmationen valde jag själv. Ingen i familjen trodde nog att jag skulle göra det. Revolterade tämligen tungt under den perioden.. ..........................................  Jag valde att gå ur svenska kyrkan vid ett tillfälle, men gick senare med igen.
Men det var en fotbollskonfirmation i Gbg med IFK göteborg och större delen av mitt lag, pojkar -87, skulle dit. Sjukt kul. Väldigt lite Gud. Dock står det ett bibelcitat på min konfirmationsboll. 1 kor: 9:24-25:

Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt - löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar.

Ja.. happ?

Förhoppningsvis blir jag gift och begraven där. i svenska kyrkan alltså. Inte i en löpartävling.
Tror jag?
Att jag ska gifta mig alltså. Att jag inte ska bli begraven i en löpartävling råder inga tvivel om. Men att jag ska gifta mig är ju inte så säkert. Jag vill. Ju.
Dö ska man väl också.*SuCk*
Då vill jag inte gärna att prästen ska säga att jag kommer till himmlen och att jag vilar hos Gud. Jag vill vara där mina anhöriga vill tro att jag är. Om det så är i himmlen eller dess motsats; kringvandrandes som i ghost whisperer snackandes med J.L.H; en snövit duva i någons tjäll, som till sitt fönster ila, för min själ det är; eller bara förruttnad i jorden, där vill jag vara. Ingen ska behöva tvingas vända sig till en kristen tro för att ta farväl av mig.

Det är lite dumt att säga så? Motstridigt. Jag vill inte att någon ska behöva vända sig till kristendom för att gratulera mig till ett äktenskap heller. Men kärlek och sorg är, i denna diskussion om så specifika tillfällen, vitt skilda. Tror jag. Shiieeit. Jag är inte överrens med mig själv. Jag vet inte? Okej?

Jag kan tänka mig varför människan valde att vända sig till gudar.
Likväl förstår jag människans behov av att vilja kunna förklara allt.
Jag tror att det är viktigt, för många, vad än vi vet och förstår, att ibland få finnas i något som är större än en själv. Och därigenom veta att man inte är ensam, om så genom tron på samma gud eller på tron på tro spelar föga roll, tror jag.

Jag är inte så förtjust i vad religioner har kommit att bli. Inte extremerna och utnyttjandet av dem. Förtryck, sekter, maktspel, hat, krig och konflikter och ..ni veet ju!?
Jag tycker det är synd att 'tro' ska behöva förknippas med dum- ,feg och osäkerhet eller ondska.
Tro handlar om så mycket mer än om världens skapelse och logik vs. dess antonym Illogik. (Bara det språkliga nedtryckandet tycker jag är förkastligt. Visst går det att hitta andra antonymer, men de flesta antonymer till synonymen logisk hamnar någonstans i gathörnet av dumhet, inkonsekvent och menlöshet.)

Jag är en känslostyrd logisk människa. Eller en logiskt känslostyrd person.
Det är frågan på person och människa också. Alltså. Det finna lika stor skillnad däremellan som det finns mellan att höra och att lyssna. Eller vilken slags teori man väljer att gå efter, oavsett intresseområde.
Sedan är frågan om vilken sorts etiker man är; konsekvens- sinnelags. eller pliktetiker?
Slump eller öde?
Idag eller imorgon?
Vi och/eller dem?
Jag och/eller du? Eller bara jag? Eller bara du?


Jag vill ha tro. Jag vill ha tron på tro. Jag vill också/därför veta varför saker är och hur det är.
Jag vill ha och förstå och veta de matematiska, vetenskapliga och logiska svaren; relativiteter och gravitationer och maktrelationer och evolutionen, fis-och fusioner, materia och antimateria och behållaren det förvaras i och alla svar så långt min stackars hjärna hinner och orkar med.

Jag tror inte på den kristna guden. Jag vet inte vad jag tror på. Jag bara tror, för jag kan inte- och framför allt kanske inte vill, förstå allt.
Ofast kombinerar jag de tu. För att i min värld är det möjligt. Att förstå, men ändå söka (att söka) mening.
Jag förstår hur:
Jag vet att däck är dåliga; jag vet att människor kan må på ett sätt och ge det utlopp via irrationella/t beteende/n; att genetik ibland oförutsägbart; jag tror, helt enkelt, på den mänskliga faktorn.
Men jag tror ock på rätten att söka svar bortom hur, och det är varför?
Många skulle nog hävda att frågan varför bara öppnar vad sår eller skador där redan finns; men finns där möjligheten att hitta ett svar som tillfredsställer människan som frågar; är det så i en gud, en tro eller övertygelse om något annat, och det inom vad som är laga råd och gill; kan vi inte låta den tron/övertygelsen vara, utan att ifrågasätta mer än nödvändigt?
Att ifrågasätta ska man naturligtvis, båd för att man har rätt till och för att utan ifrågasättande stannar man upp. Men ifrågasättanande till en viss, och det per fall, moralisk gräns.

När vetenskapen inte räcker till vänder jag mig till tron. När tron inte är förståelig vänder jag mig till vetenskapen.
Man vill förstå hur. Alltid. Det är det första man frågar: Hur kunde det hända?
Därefer, om svaret inte är tillräckligt; Varför hände det?

Och även om den obstinata 12åringen inom mig, med det eviga och detsamma svaret envisas, så gills inte  'Därför'
som svar.


Hur, men varför? Och i det mellanrummet trivs jag.

Det visade sig att jag inte hade ro nog att ligga stilla en dag till så ja bah:
Äh, ja joppah ida fassan!

Väl på jobbet var det dags för begravning.


Alltså inte här. På jobbet. Det är begravning i någon av kyrkorna och vi skulle leverera massa blommor.
Nyss kom en kund för att hämta handrosor och ja bah, exalterad över att träffa människor och socialisera överhuvudtaget utbrast: HA SÅ KUL!

................................................................................Ops.

Vaknade runt 5. Hade känslan av att något hänt. Vad vet jag inte, men något har hänt.
Nivet, när man bara slår upp ögonen (slår upp? Underligt uttryck. Imorgonbitti ska jag prova att verkligen slå upp dem. Blir säkert en dålig dag, men det vore värt det bara för att kunna säga att man verkligen slog upp ögonen. Bra idé!) och är klarvaken.
Än har ingenting visat sig vara out of the ordinary och jag har fördrivit tiden med Grey's, Private practice och The office. Tänker behålla det lugnet det gav.

Allt känns inte outhärdligt idag. Det är bra.
Jag tror jag fixar min första advent ikväll, om humöret håller i sig.

Nu vaknade pappa och tände lite ljus. Jag ska äta lite ordentligt idag.
En riktigt, riktigt god frukost.

JAG ORKAR INTE BLOGGA ELLER BRY MIG FÖR LIVET ÄR ETT JÄVLA SKÄMT
MEN IDIOTEN PÅ DEBATT, SOM HANDLAR OM SNÖKAOSET OCH ALLA STILLASTÅENDE TÅG, SA ATT BOTNIA- OCH NORRBOTNIABANAN VAR BORTKASTADE PENGAR OCH ATT PENGARNA BORDE LÄGGAR I SÖDRA SVERIGE.
DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ

Skönt att Skinnarmo styrde upp lite nu.
Åh. jag höll på att få en hjärtattack.


FATTA ATT DET ÄR VINTER VARJE ÅR JÄVLA SOPOR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
JAG HATAR SVERIGES REGERING OCH ........................ALLA!
JAG HATAR ALLA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

alla utom Skinnarmo.
Just nu.

Har nu vart hemma lite mer än ett dygn. Det är skönt att vila hemma (fast jag har inte mycket ro i mig inatt. Är mer rastlös än någonsin och internet är strypt. Bedrest for the win!)
Dock började jag, efter knappa 12 timmar, irritera mig på det indragna körkortet.

.....................................................................................................................................................
......................JAG VET?!
Real Life D. Shepherd sa det. I förbifarten.
Jag hörde honom knappt bortom hans smilgropar och blå ögon och vältränade underarmar och lättsamma ton och bredbenta, självsäkra sätt att sitta. Han var ljuvlig tills han gått och lät mig smälta informationen.
Jag önskade jag var hans intern at Joe's bar och inte hans patient.

Fast kanske blir jag, å andra sidan, en del av hans frieri i en hiss. Håll en tumme va?!

Jag som har funnit det vara så avslappna nde att köra bil om kvällarna. Skriksjunga till Robyn. Kanske sladda i någon kurva. Maxa värmen. Se konstiga mönster i snöflingorna innan jag kör på dem. Bah köra, utan att tänka. Åh.
Farewell, ljuva vinternätter. Farewell..

En får hitta sig annat att ägna sig åt. Gasa symaskinspedalen kanske.
Fira den där första adventen jag missade. Vänta ut tiden till nästa vecka.


Nåväl. Imorgon tar jag upp trendbloggandet igen. Har missat många dagar nu.
*sRy* :(