mariakarlsson - my name is called religion

Igår satt jag i telefonen från klockan 2200-0200. Det var trångt och knöligt och mina fötter domnade bort hela tiden.
.............
Vilket dumt uttryck? Dålig svenska av mig?
Jag satt inte alls i någon telefon, dock pratade jag i telefonen i fyra timmar. Det var trevligt och bra på alla sätt och vis men i förrgår fick jag min telefonräkning på 2600:-.
Förvisso var det 700 worth of utrikessamtal, vilket gör räkningen förståelig, för den brukar alltid ligga krinng 2000 / kvartalet. Men ändå.
Jag måste lugna ner mig.

Var det en tjej eller en kille som ringde dig senast?
Pappa. Min far.

Vad står det i ditt femte sms?
Maria Karlsson!? Är du i stan än?!

Vem ringde du senast?
Pappa. Min far.

Vad har du för bakgrundsbild på din mobil?
Zackrisson. mmm!

Vad heter din ringsignal?
Cobrastyle - Robyn


Vad står det i ditt översta sms och vem är det i från?
Ring, ring!
Jan Zakolski

Vad står det i ditt sms längst ner och vem är det i från?
Jag visste väl att jag inte kunde lita på dig..
Kim Mårtensson

Vem är din 13:e kontakt?
Hans Inge Axelsson Svensson

Är din 20:e kontakt en av dina bästa vänner?
Daniel Lundqvist. Njae.

Ogillar du nr 5?
Andersson på Bev. Inte alls.
 
Har du varit i hop med nr 1?
Alexander Kaponen. Honom har jag inte dejtat. -isch.

Jädrar i mig, vad jag fixat, donat, pillat, påtat och gjort saker de två senaste dagarna. Det är, till synes, inget för världen, men i mitt liv är det ett halvår worth of to do's.
 Känner mig så jävla redo för Umeå ikväll. Maja, min Maja och älskade, saknade Wikander. Som vi ska umgås. Intensivt och härligt.
Känner mig än mer redo för Italien (Sardinien, San Giovanni, Posada, Teodoro. Googla!) men allra mest redo känner jag mig just nu för Nyköping/Sthlm.
Att först och främst få gossa in mig i casa de Karlssons/Moqvist och uppleva Nyköpings omtalade storhet, varpå hufvudstaden väntar. (Zakolski, Frohde, Zackrisson och Olaola!)
Jag har en romantisk bild av solsken, rosenblad, umgänge nonstop och gränslöst med cash, vilket förmodligen kommer att crasha. Men ändå!
Gröna Lund och karuseller! Shopping! God mat! Den litet mer utbredda gayscenen och alla fabulous gaybarer! Allt!
Jag ska hångla med sthlm stad för, som någon sa; Stockholm '98. Maria var föga 11 år och redan the talk of the town!
Att leva stort, som om varje dag vore den sista, det är vad jag ska ägna mig åt nu, fram till september om allt vill sig väl.

Con Amore
Arrivederci

Umeå i morgon, Italien på söndag och Sthlm den 11-19.
Det känns inte jättetråkigt, faktiskt.

Enchanté.
Jag har någon slags sockerchock going on. Även en relativt brutal uppvaknande-chock simmar runt i systemet.
Den förstnämnda av cola och tårta kommen, den andra är svårare att hitta orsaker till.
Midsummer -08 går inte till historien som en av de allra världsbästaste. Två sisådärfester och en evighetsnatt var vad jag fick uppleva. Men det var nog ganska trevligt, tror jag.
Jag tror inte för att jag inte minns, för det gör jag. Jag tror att det var trevligt, men jag vet också att det bara är trevligt tills det inte är trevligt längre, vilket det inte alls kommer att vara forever and ever. Alls. Över huvud taget.

'There's a boat, Jack!'

Pappsen ringde och lurade mig och jag förstod genast vari mina små omedvetna lögner härstammar.
Genetic heritage.
Han sa nämligen: 'I morgon måste du vara på affär'n fram till två, sen kan du komma till trädgården.'
'Japp! Klart!' sa jag och hade lite ågren över förlorad sömn och obefintlig sovmorgon.
Så slog det mig att det inte alls är måndag i morgon, för om det ska vara måndag måste det vara söndag först, vad jag vet.
Så nu häller jag gladeligen i mig det sista av cocacolan och känner lugnet. Sunday, bloody trevligt med sunday och sovmorgon.

Nu väntar jag på att Baby ska komma till och knulla färdigt, så han kan ringa mig. Then I'll set his priorities straight.
Au revoir.

JAHA!?
DÅ VAR MIO MIN MIO FÖRSTÖRD FÖR ALLTID!

Tack jävla helvetes youtube för att du förstört min barndom.
Jävla, jävla onödiga sanningar!

Russell Brand. Vilken man! Jag blir rasande kåt av att se och/eller höra honom. I-better-wipe-the-chair-of-before-I-leave-kinda kåt, för att vara lite sådär over the top.
Han är så.. VERBAL! Det är förbannat sexigt, kombinerat med en redig dos intelligens, försåts. Att vinna VM i tomprat är väl inte direkt någon större turn-on.

Solsken. Välbehövlig solskenskväll efter himmelska gaser och exkrementer som oupphörligen fallit över oss den senaste veckan. Visst är åska mysigt, men man kan överdosera på mys också. Fler soltimmar åt folket!
Renault Megane Coup-Cabriolet. Vilken härlig bil vi köpt. Cabba ner, känna sig cool och cruisa raggen med sol i ögonen och vind i håret är inte det tråkigaste jag vet. Det är dock något av det löjligaste jag vet, men det bortser jag trotsigt från.

Mina naglar. Och händer. Sexiga, förföriska och i jävligt bra skick, trots smutsgörat i ko- och hönskitblandad jord. Som gjorda för att klösa lätt på någons rygg.

Fotboll. Det är förbaskat trevligt. Är dock besviken på Vilhelminas engagemang till denna folkfest. Var är entusiasmen? Spontaniteten och viljan för de oplanerade sommarfesterna som automatiskt borde följa för att antingen fira eller glömma och fira ändå?
Heja, heja Folkets Hus! Hatten av för åtagandet att försöka göra fotbollskvällarna till vad de borde vara.

Alphabeat, M.I.A., Chromeo. Ingen sommarkänsla utan bra soundtrack.

---

Bra dag, denna tisdag. Bra humörsvängningar, denna cykel.
Jag och Kicki upptäckte NitNois Thaifood och åt oss i koma.
Dessvärre tror jag det var en klick köttfärs i vållullen, men orkade inte bry mig ett dugg om det. Nu gör magen uppror, efter 10 års fastande på kött.
Jag vet med mig att jag under de tio gågna åren åtminstone två gånger tidigare fått i migg kött. En gång i form av köttbuljong, och en gång då jag slickade mina fingrar efter att ha hällt upp kattmat.
Då var jag ledsen, nu är jag likgiltig. Bortsett från illamåendet.

Annars lider jag av severe bounderyissues. Ganska skoj, för mig åtminstone.
Syster däremot, har bara issues i största allmänhet. För det första är hon plötsligt sjukligt besatt av vår familjs sjukdomshistoria. Vid hetsätandet djupintervjuade hon både mig och mor och mjölkade oss på fakta om allt från kikhosta till graviditet (som klassades som sjukdom. Heh.).
Då hon senare själv skulle  ta sig an min lillebrors sjukdom sa hon  'Krille hade ju döden!'  varpå jag och mamma tittade frågande på varandra.

Hit hör att då Christoffer var 1 hade han struplocksinflammation, vilket var, även för en så pass intellligent tvååring som jag själv, svårt att säga. Så vi kallade det 'ont'.
Det har genom åren tydligen skett ett misstag i kommunikationen till Christina så hon uppfattade det som 'döden'.

Det var roligt, men I guess you had to be there.

skitsamma. gonatt.

Jag kommer att ge denna måndag obefogat mycket kritik. Det är en Dålig Jävla Dagjävel idag.
Inget har hänt som jag kan skylla på dagen, men det är så lätt och bekvämt och det går så bra att hänvisa till händelser som inte alls är särskilt jobbiga, irriterande eller svåra att hantera.
Som jobbiga kunder, dåligt väder och skavsår. Och det har drabbat mig idag, all three of them, men det är inte lika drabbande som det som inte alls har något med dagen att göra.

Som till exempel människor. Männniskor har drabbat mig idag. Alldeles för mycket människor.
Det enda jag längtar efter är att få vara ifred. Att få låsa dörren om mig och sjunga och dansa och vara naken eller inte och smutsig eller inte och äta och sova när jag känner för det. Jag vill titta på TV ifred och lyssna på min musik och dricka vin och grina som besatt och skratta åt skämt jag kommer på själv. Jag vill sova ensam och inte prata med någon på flera dagar. Inte någon alls.
Fan vad skönt det skulle vara. Men istället finns alla dessa människor med sina orimliga krav och frågor och förtjusningar och inviter och omtanke och vänskap och vänlighet och långa armar och annat mänskligt operfekt perfekt. Perfekt operfekt.


Whatever. Funderar en aning över min hud och huruvida den ickeexisterande men ändock förväntade och nästan obligatoriska färgskiftningen påverkar min vardag, vilket inte är nämnvärt eller något jag egentligen funderar över alls, men inlägget kräver viss mån av ytlighet.
En gång i tiden var jag somrigt brun och fin. Då var jag 15 år och drack gräsmatte-te hos en Jesus look-a-like tillsammans med familjen Anderback. Jag tyckte mig även vara frälst av någon sorts överkärlek av moder jord kommen.
Idag tycker jag mig veta bättre än att tro på överkärleken.

Apropå det så beställde jag precis böcker i ämnet:
Sara Villius - Sex
Åsa Linderborg - Mig äger ingen
Carin Holmberg - Det kallas kärlek

Baksjön ser bra ut. Men baksjön borde ha svåra komplex då vi finns såhär nära varandra.
I'm smashin', som alltid.

Nu känns det så klart ensamt. Det är en bekväm stund jag vet med mig att ta vara på, andas in och känna på ordentligt.
Ömsesidigt överenskommen ensamhet. Efterlängtad känsla jag alltid är rädd för. Den är väntad och därför välkomnad, men inte särskilt omtyckt.
Parallell ensamhet är så mycket mer ensamt än självvald ensamhet, därför detta tillsynes lättvindiga sinnelag.

Hade en liten get-together tillsammans med mina syskon på pizzan idag. Vi är ett bra team. Faktiskt världsbäst.
Som bröderna lejonhjärta ft. barnen i bullerbyn ft. vi på saltkråkan. I guccisuits och heavy bling. Inget är just nu trevligare än att umgås med mina fina syskon. Det är trevligt att de växt upp. Heh.. ?

Nej, ungdomar. Dags att dra en slagg och välkomna måndagen, friheten och den rena luften. Kanske tar jag en svängom på en sommaräng någonstans. Någon gång ska ju vara den första.
Men först lite brainstorming för att komma fram till en mindre obvious label to my latest project.

OaU

P.S. Jag uppskattar detta plötsliga överintresse för mitt liv och leverna.  Läsarantalet har ökat drastiskt den senaste veckan. Oh, how I wonder why?
D.S.

http://vet.hut.nu/?id=7

Yippiekayey motherfucker.
(Helt omotiverat. Jag dedikerar det till den breda massan. Och apröven Texas 730. Jag hoppas du går på grund.)

I can't help but wonder; Hur stor är egentligen den evighet där det ska oreras om oegentligheter i jävlar i mig en oändlighet?
Det är orättvist, för mitt ingenting och vad som anses oviktigt är någon annans hela värld, eller åtminstone en stor del av den. Därav tidigare självvalda titeln rövhål.
Ändock kan jag inte ignorera mitt ointresse, som är två delar utmattning, två delar 'been there, done that', och oöverskådlig mängd antagen självkännedom.
Blandar man dessutom i alkohol får man en fullskalig narcissist. Lovely.

Då man känner sig sådär ödmjukt dum i huvudet och är redo att på sina bara knän be om ursäkt, så inser man plötsligt, av olika anledningar besläktade med varandra på ett alldeles för uppenbart sätt, att det inte finns ett enda jävla dugg att be om ursäkt för. Att man inte alls är vilse där man vart vilse så många gånger förr.
Ah, föränderliga landskap. How I absolutely hate 'em.

Det är egentligen inte mer än en safari i det undermedvetna.
Bra är det då att ha en syster som visar samma hemligheter och fnissfaktorer i egen tappning. Lika rolig och välbehövlig som en studsmatta, om man skulle råka trilla ut från ett fönster. Tillexempel då man kommer underfund med vem någon verkligen är och inser att 'hoppsansa, den människan har jag ju en del att göra med'.


I never knew that I could make you sad. I never knew that I could treat you bad. I said things to you that I never said before. I said “Pablo Diablo go to hell”

Jag är så sugen på något och det är makaronernas fel. Makaroner är världens i särklass sämsta mat. Sämre än bajs och gift tillsammans.
Det smakar ingenting, jag blir aldrig mätt och det gör mig (och alla andra fetton också för den delen) tjock.
Jag hatar makaroner. Jag hoppas alla jävla makarontillverkare bryter benen.
Jag hatar det nämligen inte tillräckligt mycket för att önska stackarna döden, men bryta ett par ben kan de gärna få göra!
MINSAN!
Vissa kanske tycker att det bara är för mig att låta bli att äta dem och det får ni väl tycka bäst ni vill.
Jag ser det snarare så att allt är alla andras fel, oavsett.

Jag åt sushi idag. Sushi och jordgubbar. Jordgubbssushi. NOT.
Sushi. Och jordgubbar. ..tillsammans. NOT!

Det var gott, iallafall. Förnimmelsen av en dröm om 'eggs and white' dök upp och jag fnittrade till så rejält att tanterna fick svårt att fokusera på sitt blomster. Det har något att göra med halvmogna jordgubbar och en hjärna vilken besitter för mycket fantasi. Kul. Hysteriskt kul.

ALLT DETTA BLAJ BEROR BLAND ANNAT PÅ ETT NIKOTINBEGÄR SOM INTE STILLATS!
NU SKA JAG GÅ OCH KÖPA SNUS!
HEJDÅ!

Människor! Jag har ett kungörande!

Jag ser helst att varken den stora massan eller enskilda individer tar åt sig av mina kåserier eller ivägsvävningar allt för mycket.
För allas bästa.

Väl mött
-Maria Karlsson,

Heja vädret! Regna bort alla skogsbränder och all torka. Regna liv i allt som är dött.
Regna ytterligare liv i Zlatans måltorka. Regna liv i fotbollsfesterna. Regna fram midsommarlängtan.
Blås liv i stilla sjöar och livets stiltje. Heja vädret!

Jag måste tygla min iver något. Dock inte den allmänna ivern över att det är sommar, att livet leker en aning och att jag faktiskt trivs.
Däremot den tillfälliga ivern över obetydliga förändringar. Den är väl en aning charmig, i guess, men ändå absolut inte ett jävla dugg.
Blaj.

Usch. Vaknade 0800 och svor. Har sovit så förbannat dåligt i tre veckor, så somnade jag igår vid någorlunda vettig tid. Men istället för att sova ut och ta igen välbehövlig sömn så vaknar jag hypad så in i helvete. Så fastän jag är på relativt bra humör, är jag på dåligt humör.

Jag vill åka till sthlm. Omgående.
Jag vill äta. Omgående.
Jag måste gå till jobbet. Omgående. Det känns trevligt att gå till jobbet idag.

Nu till de egentliga anledningarna till varför jag svär i Guds namn.
Det som orsakar perceptionsstörningar to the maximum. Jag snackar 'Vad som är champange som går rakt ut i blodet uppfattas som avslagen cola som bara gör mig pissnödig.'
Jag snackar otacksamhet, lack of understanding och bristande företagsamhet att sätta nävar i borden och fötter i marken. 
Istället går jag omkring och biter ihop, vilket har fått en helt ny och bokstavlig innebörd i mitt liv. Jag har konstant, jävla huvudvärk för att jag 'biter ihop'.  Det suger.
Vore det inte lite bättre för alla och envar om man spände en tå vid irritation, ilska, eller vad det än må vara?
Varför är kroppen konstruerad som den är? Varför finns vi till?
Fuck it.

The sum of the kardemum: jag är ett litet rövhål. Och rövhål på rövhål blir det då man trivs bra me't.


Sommaren verkar av allt att döma bli jävligt somrig. Och jag har bestället ett par klänningar till Italientrippen. Det fungerar muskelavslappnande, om så bara för en stund.

OMFG, av flera anledningar.
OMFG, vad jag saknar Maja och Linnea.
OMFG, vad hände med vädret?
OMFG, hur kommer det egentligen gå att städa ur lägenheten? Kommer jag över huvud taget överleva? Dödsångesten framkallas inte av själva städ och/eller flyttmomenten, snarare av separationsångesten. Min lägenhet?! Gone!
OMFG, jag har inga kläder till Italientrippen.
OMFG, min gylf har gett upp och jag visar mina trosor för människor som inte förtjänar att se dem.
OMFG  jag börjar jobba om en halvtimme.
OMFG jag har inte en enda gång nämnt vår nya bil. Den är sjukt häftig. Ni vill åka med, men ni får förmodligen inte göra det.

Hejdå.

Bloggen är andrahandsprioriterad. Jag älskar det inte. Denna min sopkorg för livets smuts har fått stå endast halvfull med halvmessyrer om oegentligheter.
Detta är en självklar förklaring till de känslomässiga fördämningarna som uppstått på senare tid. Och översvämningarna. Och det andra. Människor är alldeles för upptinade av sommaren och bär alla känslor utanpå kroppen. Det ska pratas ut i tid och otid.
Stoppa tillbaka dem inuti och ägna er odelade uppmärksamhet till mig istället?!
Jag har ett behov av att ösa ur mig och var passar det sig sämre än här? Sämre, men oj, vad skönt det är. Spännande liksom.


Ett par blöta kvällar har gått oss allt annat än obemärkta förbi. Som alltid, och därför tragiskt, ger det upphov till vissa winding turns. Inget livsomvälvande, inget nämnvärt alls egentligen, men ändock på något vis betydelsefullt.
Små men stora, lite men mycket and so on. Möten, och inte, som spelar roll och sätter fart.
Någon som säger något som berör på djup man trodde var avstängda för omvärlden. Kanske något i stil med 'Jag minns första gången jag såg dig och jag minns det första du sa.'
Eller nåt.. Sen blir allt svart, eller jag vet inte, för så cheesy är det inte alls.
'Det är inte jag' säger jag med exakt samma tonläge som sist jag använde den lite löjliga frasen.

Så rannsakar man sig själv och vet att det är bara för att det är en motsats till något annat det känns sådär trivsamt. En motsats med tillhörande historia, som är så kort, konstig och bortglömd att den inte riktigt räknas, men ändå..
Trivsamt är trevligt, och tänka måste man väl ändå ha tillåtelse att göra? Att understryka skillnaden mellan att tänka och känna känns nödvändigt. Worlds apart.

Bortsett från detta fuzz så har det vart en mingelvänlig och oväntat trevlig helg. Studenter, nationaldagar och dansgalor. Alla var där och det var fantastiskt skandalfritt och bra. Ömmande fötter och halvtaskig leverfunktion är de enda blessyrer värda att nämna.

Färdigbajsat för ikväll. Blev som tvärless.
Tja!

En annan håller sig flytande. Irriterar mig på tid, människor och livet som inte anpassar sig efter mig, utan hela tiden tvingar mig att anpassa min skit efter deras jämna, jävla rytm.

Träffade Alice idag. Alice, a.k.a. 'ramaskriet'. Hah!
Alice var around when times were good och en liten del av mig villa omfamna henne och blomlyckan som lyste klarröd på hennes åldrande kinder.
Eller så ville jag kanske att hon skulle omfamna mig och ta mig tillbaka.
Men istället stod hon och frågade, med förväntansfulla ögon, hur det går för mig. Hur jag har det, om jag lyckats ta mig för något. Jämför mitt nu med mitt då som i hennes ögon inte var särskilt lyckat. Med all rätt.. På sätt och vis.

Men jag ljög en aning, för jag ville inte riktigt ta ifrån henne hennes delaktighet av den lilla antagna framgång jag har.
Värnpliktshistorien är fortfarande ett misslyckande i mina ögon, och Alice och AnnaBritas ord svider fortfarande, från det där utvecklingssamtalet i åttan. 'Luftslottsbyggen.'
Å andra sidan vägde fortsättningen upp.
'Åh, universitetet.. '
Joru, Alicebrallis, en annan skall ta sig an de tunga böckerna!
Tackar allra hjärligast för inspirationen. Ditt ramaskri ekar fortfarande i mitt samhällsorienterade huvud.


Annars vill jag att Maja ska komma hem. Inte alls för att jag inte unnar henne de äventyr hon upplever, utan enbart för att jag saknar henne så förbannat mycket.
Att få en snabb breifing av Linnea igår var guldigare än guld och smakade bättre i örat än vad sockervadd gjord på regnbågen smakar på tungan. Typ.
Mina brudar. Åh.

Lite festligheter och påhälsningar av backinthedays åker omkring och stör rytmen.
Jag hoppas pizzan som inom kort skall förtäras ställer allting till rätta.
Det hoppas jag verkligen. Tror jag.

Trist bara att då pizzan är slut så åker Jane för gott. Långt här ifrån. Hem till sitt sthlm.

Bye bye love
Bye bye happiness
Hello loneliness
I think I'm gonna cry
Bye bye love
Bye bye sweet caress
Hello emptiness
I feel like I could die
Bye bye my love goodbye

typ.