radiostar
Tune in: studio ett, P1, klockan 16.04. Today.
Jag är där.
Annars får ni lov att lyssna på http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=1637
Skolan tar upp all min tid, and I love it. Förutom mina framträdanden i media förstås.
Ser fram emot WWW-helgen som framförallt kommer att vara fylld med filmning och intervjuer med diverse kändisar, okändisar och fyllon.
Använd kondom!
nothingness
Händer inte mycket. Jag gillar att sova mer än vanligt, men ändå så vaknar jag tidigare än vad som är hälsosamt. Ibland behöver jag inte ens vakna, ty John motherfucking Blund vägrar strö sitt förbannade stoft över mig. Istället skickar han nån värdelös jävla vikarie som inte kan handskas med magin.
Big up för Linda och hela hennes väsen by the way.
Big up för hennes hummus, pizza, givmildhet, kungenskillls, mer än underbara skratt och oändliga, fantastiska sätt att bara leva och vara och skita i det som skall skitas i och bry sig om vad man ska bry sig om. Big up för en av de bästa vänner som finns.
skolan är skojigare än vanligt dock.
Hejdå.
there's somethings i can't go without
Utan någon större framgång dock. Jag skiter faktiskt i Bennys stjärnor, och jag struntar i spinnrockens utveckling under åren mellan 1760-1765, och hör sen!
Cashen som jag hade räknat med skulle rulla in, så det ska gå b ra i helgen, uteblev.
De kommer på måndag, lagom till allt det roliga är över.
Hade gärna sett mig själv tillsammans med goda vänner med varsin öl på Pingvin.
Men icket!
Det kan enbart förverkligas om inträdet sänks till 10,54 sek, och ölen inkluderad i priset. Jag har tappat tron för länge, länge sedan.
Men vad gör väl det? Jag har en helkväll med Lennart och Martin att se fram emot.
(HAHA! Det är sömnbristen. Linnea och Maja är vad jag menar.) Vi ska dricka te (och förmodligen pissa en hel del), äta thaimat a la Maja och chill out max, relax all cool, shoot some b-ball outside of the school. Typ. En hel del tvätt har jag också att se fram emot. Och dammsugning. Och upphängning av gardiner. Och förhoppningsvis flera, flera timmar i soffan.
Jag gillar att ligga i soffan.
Förövrigt är mina knogar trasiga, muskler ömma och psyke helt inställt på att upprätthålla en stadig gard. Lilltyson är pånyttfödd, muhuhuhuu.
Tillbaka nu, till 1700-talet. Jag älskar inte 1700-talet.
two a.m. in the morning
Jag har vaknat innan väckarklockan ringt två dagar i rad.
Upptakten inför the first day of the rest of my life, vilken är 30 juli, har påbörjats vilket också innebär träningsvärk.
Gå och bada, så ont jag har i kroppen. Det var alltför länge sedan sist jag drog på mig handskarna, spöade skiten ur någon, lät svetten forsa, luften ta slut och musklerna krampa och detta gör sig hört idag, vill jag lova. Träningsvärk som når över smärtgränsen så fort jag rör mig.
Men det är värt vartenda smärtsamt steg, såhär dagar efteråt, ty boxning är kanske det roligaste som finns.
Ikväll är jag tillbaka i ringen.
Vad gäller denna onsdag, såhär mitt på dagen, är jag inte alls särskilt taggad på att vara vaken.
Huvudet gör ont (kanske det enda stället som inte smärtar av sönderkörda muskler) och mitt inandöme känns tilltygat och illa däran. Jag vill bara lägga mig ner ett tag, vilket inte tillåts här på John Bauer.
Jag vill hem, ögona böj!
Jag vill definitivt inte sitta och skriva om manus för sjuhundradeelftegången. Ett värdelöst manus dessutom.
Vad i allsindar tror du, hemska hemska lärare? Tror du på fullaste allvar att jag tänker kämpa liv och lem ur mig själv för att göra något som inte lär mig något, inte ger mig något?
Nej vet du vad.
I hemmet åstadkommer jag oj så mycket mer.
Så, hem går jag.
Nu.
at least it was
Dessvärre gjorde hon vissa efterforskningar kring den flertalet gånger nämnda, och hemliga lilla förälskelse jag har.
Tack?
Nåväl, det var en parentes för att understryka att jag inte efterfrågade något. Okej?
Haha.
Åter till den klassfestliknande tillställningen; Väl utvalda personer ur Klampe samlades på det för mig hittills outforskade Pipes för att äta billlig buffé och ta 'en öl'.
Jo tjenare. Sexhundra spänn, otaliga avslöjade hemligheter, lite hångel, mingel, skratt, sexsnack och toalettbesök senare så hade vi en, på papperet, klassisk klassfest deluxe.
Det enda vi saknade var spyan och tårarna. Thank God.
Kring 2300, vilket dock kändes som 03.00, vandrade jag och min syster hem med nyinköpt karra mot en helg i soffan.
Där har vi sedan legat utan att förflytta oss, med undantaget för pizzainköpet då vi vandrade hela 100 meter, tur och retur.
Värt att nämna är också nikotinets frånvaro i helgen, vilket resulterade i sömnlöshet, svettningar och grav irritation och känsloutbrott.
Nu är jag åter balanserad, i form, på topp.
Väntar in tiden, som återigen jobbar emot mig, och återstoden av dagen tänker jag ägna åt historiaprov, dammsugning och boxning.
HOOYA!
if i could cradle you into my arms
Det slog mig att hon verkligen ska flytta, min Linnea. Hon ska flytta till vad som just nu känns som andra sidan jorden.
Men som hon nämnt; vi har klarat av distansförhållanden förut. We'll make it trough.
Läste vid min flytt brevet hon skrev när jag fyllde 16, 17 eller 18. Om hur allt skulle förändras; hon i östersund, jag i Skellefteå, Maja i Umeå. Hur vi skulle bli 'vuxna', skaffa barn och leva livet.
Inte trodde vi då att vi skulle få över ett år illsammans i Umeå. Det tackar jag gudarna för.
hahahaåå. Nu är vi alltså vuxna. Nu är det 10 år tills jag fyller trettio. 9 år tills du är trettio. Nu ska vi skaffa barn och leva livet.
Here we go, baby. Here we go life.
Life är förövrigt just nu i det stadiet i min livscykel då allt är stiltje. Inget särskilt händer, inget särskilt att se fram emot, bara vardagens små guldstänk på kanterna. De är icket att förglömma. Det är ju trots allt dessa små guldstänk som gör livet värt att leva, som får mig att somna och vakna.
Men ändå; stiltje.
Tack och lov har jag mina drömmar. En svårdefinierad dock, då till vida att jag inte riktigt kan avgöra om det är något jag ska behålla som dröm, eller om det är en dröm att förverkliga. Visst är den förverkligad till viss del, fast å andra sidan ser jag det mer som ett litet mirakel, än ett förverkligande.
Ett litet samarbete mellan slumpen, ödet och alkoholens magiska inverkan.
Ever so sweet.
Umeå har krympt till Vilhelmina, anonymiteten är borta. Allt känns som det gjorde back in the days, men ändå så mycket bättre. Det går ju tack och lov att välja bort.
Ikväll väljer jag dock vilhelmina. Middagsbjudning hos Johanna stundar, tillsammans med mina flickor. Vilhelminaflickor. Ursprungligen åtminstone.
two steps away from falling
Jullovet avslutades storartat med en helt otippad och oplanerad tvådagarsfest i olika delar av umeå.
Båda avslutades på favorithaket Scharinska, förstås med olika endings jag inte tänker gå närmare in på.
Men jag är nöjd med dem båda.
Söndagen var bakisdagarnas bakisdag, även om alkoholens biverkningar inte hade några större utslag. Kände helt enkelt bara för flytta sängens innehåll till soffan, titta på värdelösa TV-program, äta skitmat och sova tills jag inte orkade sova mer.
'Han vill ha någon oskuldsfull, snäll och bra tjej'
'Men jag kan vara det!'
'HAHA! Nej Maria, det kan du verkligen inte!'
Okej..
???
I can't help but wonder; Om inte ens mina närmsta vänner och stora, livvsviktiga stöttepelare här i livet tror på en förändring hos mig själv; kommer då någonsin någon att tro på mig?
Jag tror, vet och vill så gärna se förändringar hos mig själv, och inte för någon annan än just för min egen skull.
Vad gäller ovan nämnda, och tydligen inte alls särskilt tråvärdiga förändring så är jag mer än övertyfgad om att den är fullt genomförbar.
Det är inte ens någon förändring, det är något som finns där, men ännu inte kommit till nytta.
Visst, jag har ännu inte gett mig ut på de äventyren, och jag har heller inga bevis som talar för, då alla försök hittills slutat i fatala misslyckanden och uppbrott.
But i can assure you, Jag finns där.
Jag är loveable, och jag kan älska som ingen annan.
Känn på den, all ye faithless.
Have you seen my love?
Is he far away?
Have you seen the one for me?
His face lights up my day
I won't let one boy steal a kiss or call me his
Instead I'll wait for his voice to call out and carry these daydreams away
Have you seen my love?
Is he far away?
Have you seen the one for me?
I won't let him get him get away
Please tell him that I'm waiting for him
Praying for him
Night and day
For now I'll be a lonely girl longing for his sweet embrace
Please tell him that I'm waiting for him
Praying for him
Night and Day
For now I'll be a lonely girl just long for his sweet embrace
can't stay in one piece
Tapeten har lagt sig, på golvet. Sinnerfriden har lagt sig, i själ och hjärta. Snön har lagt sig, på marken.
Renarna har gått och lagt sig. Allt har, som sagt, lagt sig.
Så också tsunamivågorna av ångest av den lätthanterliga sorten. De har krympt till ringar på vattnet av små regnstänk som jag lärt mig är oifrånkomliga, from times to times.
I morgon rullar jag mot Umeå och låter bli att återvända hem på ett tag. Ska bli riktigt skönt.
Där har jag nu allt jag behöver för välbefinnande.
boy of melody
Idag så känns besattheten mer obekväm och inte särskilt klädsam. Faktiskt bara pinsam, men jag orkar inte ta tillbaka gårdagens inlägg.
Jag kan dock kliva undan, och påstå att jag inte längre kan ställa mig bakom uttalanden som 'en hemlig förälskelse i den vackra, vackra människan' och 'jag hånglade med mina drömmars man'
och även den kanske mest patetiska 'undra just hur många förfester vi pratat om denna omänskligt vackra människa'.
ibland förtjänar jag ett kok stryk, en ny brain och en resa tillbaka i tiden så man kunde ställa vissa saker och ting och personers uppfattningar till rätta. åååhååhåå.
Nåväl. Att älta har aldrig gett något vidare resultat.
Mahaahaa, att jag orkar vara såhär sjukt bitter?! Ångest för bakfylleångesten. Och i morgon blir det ångest till ångesten för bakfylleångesten.
Det var en trevlig kväll, den där sista av 2006. tack och hej. slut.
strange combination
Annars känns allt som det brukar.
In i det sista var det osäkert om traditionerna skulle brytas och inget nyårsfirande i kittelfjäll skulle bli av, men tack och lov(?) fixade det sig.
Jag, Svensson och Robban gled iväg kring 12 i lördags, sprättade en bärs och var mer eller mindre snorfulla när Sara kom för att hämta mig till taco-middagen.
Väl i kittel nyktrade jag till, snackade djupt och lugnade ner mig, medan Sara taggade till.
Vi tog oss såsmåningom till hotellet, med VIPskjuts på skotrarna, och väl där minglade jag runt som jag brukar
så sitter han helt plötsligt där, utanför en toalett, och diskuterar dinosaurier med mig.
Lyckan visste inga gränser.
Lite trist att jag väl på nyårsafton var helt besatt och terroriserade alla jag mötte och försökte pressa dem på information om var denna guds gåva till mänksligheten kunde befinna sig.
Minglade bland annat med ett helt samesläkte som hade klämt ihop sig vid ett bord.
Inga svar, dömande blickar och en nyårskyss mindre till mig.
MEN JAG ÄR NÖJD! Jag hade nöjt mig med fem minuter, jag hade tillochmed nöjt mig med att få sitta och stirra lite på honom. SÅ JAG ÄR NÖJD!
Kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att avsluta ett år på.
Värt att lägga till är också att jag hela lördagen var helt säker på att det var nyårsafton. Klockan 0000 var jag mycket upprörd för att ingen gick ut och tittade på raketerna och kysste varandra. Klockan 0230 var jag gansvka uppgiven för att jag missat tolvslaget.
Också värt att nämna är gänget i kittelfjäll som förgyllde kalasandet: Sara, Lisa och Carina.
Och i grönfjäll, där jag spenderade lite för lite tid tillsammans med Linnea, Robban, Ante, Alex och Manne.
Och resten av tussarna och snuttarna och grabbarna och lirarna. Saknade dock Jonas en hel massa. Och det hade inte vart helt fel att ha maja, johanna, lina och linnea där.
Äe, jag vet, det är inte friskt. Men tänk dig själv att Johnny Knoxville, Brad Pitt, Orlando Bloom, Adam Brody eller vem fan det än må vara, bara uppenbarar sig och har samma favoritdinosaurie som du? Man TAR JU ÄNDÅ CHANSEN! och man glömmer det bara inte och går vidare; det är en historia att berätta för barnbarnen.
Heja 2007, här kommer jag, mer nöjd än någonsin.