You wanna marry me?
De betydelselösa dagarna existerar inte i er närvaro. Tillsammans med er kan jag urskilja de tidigare på håll så oskiljbara ögonblicken. Hos er så fylls de annars så anspråkslösa varadgarna med någon litet med betydelsefullt; med er.
Singularis är ett ickeexisterande faktum tilllsammans med er, tillsammans med er känner jag mig aldrig ensam.
För detta står jag inför en tacksamhetsskuld av oöverskådlig storlek för ni ger mig, sekund fr sekund, så mycket mer än ni någonsin kommer att förstå. Hur ska jag någonsin kunna tacka er för det?
Det finns inga bibelord, inga sånger, ingenting som kan beskriva min kärlek till er.
Jämförelse går inte att tala om; ni är det största i mitt liv.
Det finns så många andra, som betyder så mycket, men så finns där Ni.
Jag vill inte riktigt somna ifrån den här kvällen. Jag vill inte riktigt att det ska bli måndag och att Linnea ska flytta till andra sidan jorden. Jag vill inte riktigt att framtiden ska dyka upp. Jag vill stanna här, där bara vi tre är, för då mår jag som allra, allra bäst.
Vad jag inte kan sluta förundras över är just det faktum (FAKTUM) att inget kommer emellan, att inget får oss att göra slut, att ingen kan göra det som vi.
Det finns ingen jag ätit mig less på godis, i en stuga i skogen, tillsammans med och kommer heller aldrig att göra. Inte som när vi gör det.
Det finns ingen som kan röka in Maja i ett vindskydd som jag och Linnea kan.
Det finns ingen som kan säla nedför kittelfjälls pistar som vi , det finns ingen som kan gå upp till rektorn, det finns ingen som kan dansa, skratta, leka, äta, bajsa, ringa, sitta, titta, vilja, veta eller leva som vi, och det kommer det aldrig att göra. Inte i mitt liv åtminstone.
Vi har flyttat långt bort från varandra, och vi har plnerat att flytta ihop, och vi har bråkat och tjoat och tjimmat och slagits och dödats och levt. Överlevt. I 20 år. 19 om man hårddrar det.
That's quite some time.
Vi har åtminstone 60 år till att se fram emot, och vi börjar på lördag.
Maja och Linnea; hos er är jag hemma. Och jag låter er aldrig flytta, ur mig.
OCH så finns där en människa till, som är så mycket bättre än hon kan förstå. Som inte förtjänar något annat än det allra bästa. Vars sätt att bara vara motiverar mig att leva(!!). Och jag vill bara att du ska veta
hur viktig och betydelsefull du är. Hur mycket jag uppskattar att få vara din vän.
Linda Kämpe; du är en av tre.
these are the times of love and meaning;
ice of the heart melted away
and found the light.
these are the days of endless dreaming;
troubles of life are floating away like a bird
in flight.
these are the days.
these are the days.
these are the days.
because I have no worries
Av statistiken att döma var intresset högt för mitt liv just efter den mytomspunna WWW-helgen.
Oväntat.
Först och främst vill jag outa att jag kan ha fått världens bästa, alternativt världens sämsta alla hjärtansdag- present, med post.
Ett rekommenderat brev nämligen, som jag ännu inte hämtat ut.
Antingen är det en brevbomb, ett kuvert med vitt pulver eller ett avklippt finger från någon jag älskar ELLER så är det biljetter till en kärleksresa från någon av alla mina beundrare.
Eller så är det något mer verklighetstroget som faktiskt är ännu bättre, och som jag väntat på ett tag, men som inte borde komma riktigt än.
Återstår att se. I eftermiddag hämtar jag ut det.
Känner mig fortfarande löjligt kärlekskrank (vilket förövrigt är ett ord jag hatar men inte orkar hitta synonymer till) av just ingen anledning alls. Det är rosabubbligt och solen skiner och fåglarna kvittrar som vilken sommardag som helst.
Det är trevligt, må jag säga, i kontrast med den cynism som annars brukar regera min vardag. (fast nej, så illa är det inte. Men det är lätt till att se till det pissiga i livet, alltför ofta)
Men så nu, denna helomvändning som sker med jämna mellanrum, då våglängden förvisso är lite för stor för att jag ska tycka att det är helt bra, men å andra sidan är det så mycket trevligare och så mycket lättare att uppskatta när man längtat efter den, när denna hökonjunktur uppstår.
Visst finns där risk för inflation och även om det är mycket kärlek, så förlorar den i värde. Man får ge väldigt mycket, men för samma vara SLASH känsla.
Men som vilken blandekonomisk inriktad politik som helst vill man motverka konjunktursvängningar. Inte för att jag är en blandekonomisk politik, men jag läser för mycket samhällsekonomi, därför gör jag dessa oförsteliga kopplingar.
Nu återstår en lång fredag. Fredagar är numera torsdagfredagar, alltså sammanskrivna som en enda lång 48 timmarsdag, eftersom jag sällan sover på torsdagnätterna numer.
Det blir mycket lättare så, och jag är alltid förvånansvärt pigg hela dagen, lagom till så ska det låta då jag ikväll tänker krypa ner i min älskade zebrasoffa , käka mina och Lindas kärleksmuffins med dumle och nutellafyllning, och sedan somna för att vakna utvilad och redo för städ och tvättlördag.
Fast kanske bäst med denna helg: MAJA OCH ANTONS INFLYTTNING I DERAS NYA LÄGENHET!
Fan vad jag är taggad.
Kära vänner, fredagen blev än bättre än vad jag trodde att den någonsin kommer att bli.
I min inkorg damp där ner ett mejl med rubriken 'klar C-uppsats'.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
'Nä men du, nu far vi hem till mig!' om tonårstjejers syn på sexuella relationer
Jag ger er ett litet smakprov;
Informanterna trodde att tjejer fortfarande begränsade sig något på grund av att man kunde få ett rykte om sig. De påpekade dock att detta var väldigt olika från person till person.
En av informanterna menade att hon personligen inte brydde sig alls om någon skulle sprida rykten om henne på grund av sexuella utsvävningar, men hon var fullt medveten om att snacket i sådana fall skulle gå.
60 sidor har jag nu att plöja igenom. Love it.
Oväntat.
Först och främst vill jag outa att jag kan ha fått världens bästa, alternativt världens sämsta alla hjärtansdag- present, med post.
Ett rekommenderat brev nämligen, som jag ännu inte hämtat ut.
Antingen är det en brevbomb, ett kuvert med vitt pulver eller ett avklippt finger från någon jag älskar ELLER så är det biljetter till en kärleksresa från någon av alla mina beundrare.
Eller så är det något mer verklighetstroget som faktiskt är ännu bättre, och som jag väntat på ett tag, men som inte borde komma riktigt än.
Återstår att se. I eftermiddag hämtar jag ut det.
Känner mig fortfarande löjligt kärlekskrank (vilket förövrigt är ett ord jag hatar men inte orkar hitta synonymer till) av just ingen anledning alls. Det är rosabubbligt och solen skiner och fåglarna kvittrar som vilken sommardag som helst.
Det är trevligt, må jag säga, i kontrast med den cynism som annars brukar regera min vardag. (fast nej, så illa är det inte. Men det är lätt till att se till det pissiga i livet, alltför ofta)
Men så nu, denna helomvändning som sker med jämna mellanrum, då våglängden förvisso är lite för stor för att jag ska tycka att det är helt bra, men å andra sidan är det så mycket trevligare och så mycket lättare att uppskatta när man längtat efter den, när denna hökonjunktur uppstår.
Visst finns där risk för inflation och även om det är mycket kärlek, så förlorar den i värde. Man får ge väldigt mycket, men för samma vara SLASH känsla.
Men som vilken blandekonomisk inriktad politik som helst vill man motverka konjunktursvängningar. Inte för att jag är en blandekonomisk politik, men jag läser för mycket samhällsekonomi, därför gör jag dessa oförsteliga kopplingar.
Nu återstår en lång fredag. Fredagar är numera torsdagfredagar, alltså sammanskrivna som en enda lång 48 timmarsdag, eftersom jag sällan sover på torsdagnätterna numer.
Det blir mycket lättare så, och jag är alltid förvånansvärt pigg hela dagen, lagom till så ska det låta då jag ikväll tänker krypa ner i min älskade zebrasoffa , käka mina och Lindas kärleksmuffins med dumle och nutellafyllning, och sedan somna för att vakna utvilad och redo för städ och tvättlördag.
Fast kanske bäst med denna helg: MAJA OCH ANTONS INFLYTTNING I DERAS NYA LÄGENHET!
Fan vad jag är taggad.
Kära vänner, fredagen blev än bättre än vad jag trodde att den någonsin kommer att bli.
I min inkorg damp där ner ett mejl med rubriken 'klar C-uppsats'.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
'Nä men du, nu far vi hem till mig!' om tonårstjejers syn på sexuella relationer
Jag ger er ett litet smakprov;
Informanterna trodde att tjejer fortfarande begränsade sig något på grund av att man kunde få ett rykte om sig. De påpekade dock att detta var väldigt olika från person till person.
En av informanterna menade att hon personligen inte brydde sig alls om någon skulle sprida rykten om henne på grund av sexuella utsvävningar, men hon var fullt medveten om att snacket i sådana fall skulle gå.
60 sidor har jag nu att plöja igenom. Love it.
yet despite this imperfection
Kärlekens dag och gårdagens pessimism är ett minne blott.
Även om denna dag inte alltid inneburit den där kärlekslyckan jag så naivt alltid törstar efter denna dag sällan dykt upp, så låter jag mig aldrig sluta hoppas.
Och idag, kära vänner, ovänner och andra intressenter, så var det dags att blåsa eld i glöden.
Kanske var det inte den sortens kärlek som står med rosor i famnen utanför dörren, kanske var det inte den sortens kärlek som ringer, smsar (jo lite) och dyker upp lite oväntat. But yet love. The greatest.
Jag ser fram emot kvällen, min fina vän och en alla hjärtans dag som för en gångs skull kommer representera vad den verkligen står för, hos mig.
:)
There was a love affair in this building
The kind of love affair
Which every respectable building must keep as a legend
Slowly festering through an innocent "by the way"
Or "have you heard"
He was perfect except for the fact that he was an engineer
And mothers prefer doctors
And lawyers
Yet despite this imperfection
He was clean-looking and respectable-looking
And you'll never find a mother
Who doesn't appreciate a natural man
So he grew healthy aloe vera plants by the window
Healthy teeth in his mouth
Healthy hair on his head
He grew healthy wavy brown hair on his head
The kind, the kind that babies always go for
With sticky little fingers
the sweetest downfall
Än har jag inte tagit mig till Umeå. Jag skyller på att jag saknat att vara hemma så förbannat mycket.
Igår var det hemmadag deluxe. Plöjde mig igenom dreamgirls, get rich or die tryin, the queen och gamla godingar som cars, beyond borders, och typ niohundratolv andra filmer.
Ser fram emot att landa i umeå. Ser fram emot Maja och Antons nya lya. Ser fram emot den mer än vad jag såg fram emot min egen. Ser fram emot att få hänga med Lina och uppdatera mig på läget. Ser fram emot att
det är alla hjärtans dag och jag har en sjujäkla plan för hur jag ska tackla ner den och lämna den blödande på marken.
Något jag däremot inte ser fram emot är skolan, för bara tanken på skolan får mig suicidal.
Det blir förbannat tungt att sadla om från dagsformen till formen jag borde vara, vilket måste ske om bara tre timmar.
Svettigt.
Nej, om man kanske skulle börja packa.
fuck off och dö.
Igår var det hemmadag deluxe. Plöjde mig igenom dreamgirls, get rich or die tryin, the queen och gamla godingar som cars, beyond borders, och typ niohundratolv andra filmer.
Ser fram emot att landa i umeå. Ser fram emot Maja och Antons nya lya. Ser fram emot den mer än vad jag såg fram emot min egen. Ser fram emot att få hänga med Lina och uppdatera mig på läget. Ser fram emot att
det är alla hjärtans dag och jag har en sjujäkla plan för hur jag ska tackla ner den och lämna den blödande på marken.
Något jag däremot inte ser fram emot är skolan, för bara tanken på skolan får mig suicidal.
Det blir förbannat tungt att sadla om från dagsformen till formen jag borde vara, vilket måste ske om bara tre timmar.
Svettigt.
Nej, om man kanske skulle börja packa.
fuck off och dö.
the storm
Jag har tagit den här välbehövliga och farligt lättillgängliga distansen till livet, mig själv och allt som händer utan att jag riktigt hänger med.
Det borde kanske kännas värdelöst, och på ett par plan gör det väl det.
Men som sagt, En paus ain't called a paus fo' nothinn, och man kan pausa det mesta. så jag väljer denna för åskådarna vald till skammens väg av feghet och skiter i det jobbiga tills jag har energi nog att ta itu med det.
Och www-helgen är över. Jag är missnöjd så innibombens. Visst fanns där stunder som var lite bättre än de andra, men de är lätträkneliga.
Ett par ljusglimtar som är värda att nämna är fredagens förfest på tre. Jag, Linda och Jonas tog oss an fredagkvällen med hjälp av massvis av vin, en telefon och en filmkamera.
Jag skrattade oavbrutet under de timmar vi satt i soffan, Linda blev paralyserad, jonas började prata på andra språk och det var en så jävla lattjo kväll.
Väl på hotellet så minglade jag mest bara runt som man bör, och min klänning hjälpte hotell wilhelmina till miljonvinst.
Och det är ju på gott och ont, det måste sägas. Egentligen bara ont, åtminstone om man ser till denna gudsförgätna fredag, för innan slutet så valsade jag runt med trettioniomiljarder promille i kroppen och hur det slutade kommer att tryckas som storfadäs II i historieböckerna.
Lördag kom utan att jag var riktigt redo, men så brukar ju lördagar, men framförallt söndagar göra, så det var ju ingen större chock.
Gav blanka fan i skotershowen, för jhag hade bakfyllan från underjorden att ta hand om.
Mamma och Gustav fick med förskräckelse bevittna min frukostritual, maxad av vitaminsuget som betagit mig.
Jävlarr, vad jag åt! Lassade i mig en hel, jävlal lingongrove med diverse pålägg på mindre än en kvart. Så drack jag vatten ur tillbringaren och hoppade det onödiga mellanledet 'glaset.'
Efter den kraftansträngningen stationerade jag mig i soffan och hade inga planer på att röra mig därifrån förrän det var fara för livet.
Insåg efter ett antal timmar att planen var ohållbar, och jag tog mig på darrande ben till pappa och det var ju bara att sadla om.
motsträvigt som satan var det, men definitivt värt det.
En supermysig och otroligt god middag senare så dansade vi återigen in i vindimman. Jag, Andrea, Frida, Jossan och Linda ägde sönder alla popcorn, drömde oss tillbaka till den gamla goda tiden och skrockade åt 'ungdomarna' som lillasyster umgicks med.
Även i lördags tog vi oss till hotellet; men vad som sedan hände är bara konstigt, alltihop.
det började med väskan (TACK SARA! och alla andra trettonmiljarder inblandade..)
Min pappa var Mr. bigpipmylicious och spelade in cash som fan. Jag träffade äldre kvinnor som uppförde sig ytterst opassande och återsåg folk jag inte alls hade förväntat mig spriga på på vilhelmina hotell.
Men vatusan, det är ju www.
nåväl, nu har jag fptt ventilera mina upplevelser.
Nu återstår det för mig att bestämma när jag ska återvända till umeå, när jag samlat kraft nog att playa livet igen och hur man tacklar SÅNT HÄR.
ciao
Det borde kanske kännas värdelöst, och på ett par plan gör det väl det.
Men som sagt, En paus ain't called a paus fo' nothinn, och man kan pausa det mesta. så jag väljer denna för åskådarna vald till skammens väg av feghet och skiter i det jobbiga tills jag har energi nog att ta itu med det.
Och www-helgen är över. Jag är missnöjd så innibombens. Visst fanns där stunder som var lite bättre än de andra, men de är lätträkneliga.
Ett par ljusglimtar som är värda att nämna är fredagens förfest på tre. Jag, Linda och Jonas tog oss an fredagkvällen med hjälp av massvis av vin, en telefon och en filmkamera.
Jag skrattade oavbrutet under de timmar vi satt i soffan, Linda blev paralyserad, jonas började prata på andra språk och det var en så jävla lattjo kväll.
Väl på hotellet så minglade jag mest bara runt som man bör, och min klänning hjälpte hotell wilhelmina till miljonvinst.
Och det är ju på gott och ont, det måste sägas. Egentligen bara ont, åtminstone om man ser till denna gudsförgätna fredag, för innan slutet så valsade jag runt med trettioniomiljarder promille i kroppen och hur det slutade kommer att tryckas som storfadäs II i historieböckerna.
Lördag kom utan att jag var riktigt redo, men så brukar ju lördagar, men framförallt söndagar göra, så det var ju ingen större chock.
Gav blanka fan i skotershowen, för jhag hade bakfyllan från underjorden att ta hand om.
Mamma och Gustav fick med förskräckelse bevittna min frukostritual, maxad av vitaminsuget som betagit mig.
Jävlarr, vad jag åt! Lassade i mig en hel, jävlal lingongrove med diverse pålägg på mindre än en kvart. Så drack jag vatten ur tillbringaren och hoppade det onödiga mellanledet 'glaset.'
Efter den kraftansträngningen stationerade jag mig i soffan och hade inga planer på att röra mig därifrån förrän det var fara för livet.
Insåg efter ett antal timmar att planen var ohållbar, och jag tog mig på darrande ben till pappa och det var ju bara att sadla om.
motsträvigt som satan var det, men definitivt värt det.
En supermysig och otroligt god middag senare så dansade vi återigen in i vindimman. Jag, Andrea, Frida, Jossan och Linda ägde sönder alla popcorn, drömde oss tillbaka till den gamla goda tiden och skrockade åt 'ungdomarna' som lillasyster umgicks med.
Även i lördags tog vi oss till hotellet; men vad som sedan hände är bara konstigt, alltihop.
det började med väskan (TACK SARA! och alla andra trettonmiljarder inblandade..)
Min pappa var Mr. bigpipmylicious och spelade in cash som fan. Jag träffade äldre kvinnor som uppförde sig ytterst opassande och återsåg folk jag inte alls hade förväntat mig spriga på på vilhelmina hotell.
Men vatusan, det är ju www.
nåväl, nu har jag fptt ventilera mina upplevelser.
Nu återstår det för mig att bestämma när jag ska återvända till umeå, när jag samlat kraft nog att playa livet igen och hur man tacklar SÅNT HÄR.
ciao
I'd rather dance with you
Nu är det fredag, kära vänner.
Ganska sent på fredag. Jag har nämligen försovit mig bigtime. What to do?
Känner mig desto mer peppad idag än jag tidigare vart, det ska erkännas. Vad jag sedan ska göra för att få tiden att gå vette tusan.
Frukost står högtst upp på prioriteringslistan. Sedan finns där ca. trettioniomiljarder saker jag borde göra,men idag, fredagen den 9/2, känner jag mig mer lagd åt detlösersig-hållet, än åt uppstyrar'n till.
Så jag tror faktiskt jag tar det rätt piano tills tiden är inne att glida in i mina nyinköpta higfashionclothes och bege mig mot inlandets mest välfyllda dansgolv, vilket är sannt om man åtminstone ser till denna helg.
Sittandes här vid datorn med en spectacular wiev over our backyard och den en och en halv meter orörda snön känner jag helt spontant för att klättra upp på garagetaket och hoppa ner i den a la nineteenneightyfour. Fan vad lattjo det var, back in the days.
Men med denna nyvunna tråkighet som hör åldern till så låter jag nog bli, och lägger mig i soffan och skriver om hur gränsdragningarna mallan Sverige och Norge påverkat de renskötande samerna, och resonerar kring samernas levnadsvillkor under 1900talet, sett ur ett genusperspektiv.
helgens definitiva partydängor:
Peaches - sucker
Beyonce - ring the alarm
Lady Sovereign - blah blah
Clap your hands say yeah! - over and over again (lost&found)
Peter Bjorn & John - young folks
Regina Spektor - That time
Kings of convinience - I'd rather dance with you
I'd rather dance with you than talk with you
so why don't we just move into the other room
there's space for us to shake, and hey, I like this tune
even if I could hear what you said
I doubt my reply would be interesting for you to hear
because I haven't read a single book all year
and the only film I saw, I didn't like it at all
I'd rather dance than talk with you
the music's too loud and the noise from the crowd
increases the chance of misinterpretation
so let your hips do the talking
I'll make you laugh by acting like the guy who sings
and you'll make me smile by really getting into the swing
I'd rather dance than talk with you
Ganska sent på fredag. Jag har nämligen försovit mig bigtime. What to do?
Känner mig desto mer peppad idag än jag tidigare vart, det ska erkännas. Vad jag sedan ska göra för att få tiden att gå vette tusan.
Frukost står högtst upp på prioriteringslistan. Sedan finns där ca. trettioniomiljarder saker jag borde göra,men idag, fredagen den 9/2, känner jag mig mer lagd åt detlösersig-hållet, än åt uppstyrar'n till.
Så jag tror faktiskt jag tar det rätt piano tills tiden är inne att glida in i mina nyinköpta higfashionclothes och bege mig mot inlandets mest välfyllda dansgolv, vilket är sannt om man åtminstone ser till denna helg.
Sittandes här vid datorn med en spectacular wiev over our backyard och den en och en halv meter orörda snön känner jag helt spontant för att klättra upp på garagetaket och hoppa ner i den a la nineteenneightyfour. Fan vad lattjo det var, back in the days.
Men med denna nyvunna tråkighet som hör åldern till så låter jag nog bli, och lägger mig i soffan och skriver om hur gränsdragningarna mallan Sverige och Norge påverkat de renskötande samerna, och resonerar kring samernas levnadsvillkor under 1900talet, sett ur ett genusperspektiv.
helgens definitiva partydängor:
Peaches - sucker
Beyonce - ring the alarm
Lady Sovereign - blah blah
Clap your hands say yeah! - over and over again (lost&found)
Peter Bjorn & John - young folks
Regina Spektor - That time
Kings of convinience - I'd rather dance with you
I'd rather dance with you than talk with you
so why don't we just move into the other room
there's space for us to shake, and hey, I like this tune
even if I could hear what you said
I doubt my reply would be interesting for you to hear
because I haven't read a single book all year
and the only film I saw, I didn't like it at all
I'd rather dance than talk with you
the music's too loud and the noise from the crowd
increases the chance of misinterpretation
so let your hips do the talking
I'll make you laugh by acting like the guy who sings
and you'll make me smile by really getting into the swing
I'd rather dance than talk with you
i'm not sure quite how
Vilhelmina är vackrare, lugnare och härligare än någonsin.
Den välbehövliga och långa pausen härifrån fick mig att sakna nästan allt jag förknippar med Vilhelmina.
Skönt också att få ventliera tankar, resonemang och funderingar kring denna vackra plats tillsammans med elever på hembergsskolan, och i morgon Malgomaj.
Allra skönast är det förstås att vara hemma, med familjen.
Ser inte fram emot festligheterna nämnvärt i jämförelse med hur mycket jag ser fram emot att bara få vara.
Ligga på sängen i flickrummet, äta massa rostat bröd, titta på dålig film, äta middag jag själv inte lagat och allt det där andra man bara kan göra när man kommit hem. HEM.
Skolan har fullständigt slukat mig på sistone och det är otroligt skönt att kunna fokusera på något av värde.
Allt det där andra har förvisso hamnat på nedersta hyllan, men jag plockar ävl upp det såsmåningom.
Nu ska jag sova. I mitt nymålade rum.
I morgon är de fredag.
Den välbehövliga och långa pausen härifrån fick mig att sakna nästan allt jag förknippar med Vilhelmina.
Skönt också att få ventliera tankar, resonemang och funderingar kring denna vackra plats tillsammans med elever på hembergsskolan, och i morgon Malgomaj.
Allra skönast är det förstås att vara hemma, med familjen.
Ser inte fram emot festligheterna nämnvärt i jämförelse med hur mycket jag ser fram emot att bara få vara.
Ligga på sängen i flickrummet, äta massa rostat bröd, titta på dålig film, äta middag jag själv inte lagat och allt det där andra man bara kan göra när man kommit hem. HEM.
Skolan har fullständigt slukat mig på sistone och det är otroligt skönt att kunna fokusera på något av värde.
Allt det där andra har förvisso hamnat på nedersta hyllan, men jag plockar ävl upp det såsmåningom.
Nu ska jag sova. I mitt nymålade rum.
I morgon är de fredag.