such a perfect scene from the life we never lived
Men ibland lyckas vi rätt bra med samarbetet, olikheterna till trots.
Ibland lyckas vi få till dessa moments som platsar i vilken hollywoodsuccé som helst. Och vi vet ju alla att de kan vara lite smått patetiska, och så unbelievable embarrasing att man inte ens erkänner för sig själv att man faktiskt lät en ensam liten tår glida runt på popcornsflottinsmetade kinder.
Men de existerar, de där tillfällena, precis när man behöver dem i real life och inte på oåtkomligt filmavstånd, och där och då är det inte pinsamheter det handlar om. Snarare life and death ( för att göra det lika dramatiskt som det kändes).
Och det kanske mest pinsamma att erkänna, näst efter att jag faktiskt avgudar dessa stunder, är att det alltid händer något, som man i filmen skulle gestalta med ett magiskt sken från himmelen, eller en älva som flög förbi och bajsade glitter över de inblandade, eller en mörk bengt magnussonröst som från ingenstanns säger; 'sedan levde de lyckliga i alla sina dagar'.
Magi alltså. Reallife magic, när den är som allra, allra bäst, rosa, och inlindad i sockervadd.
Det magiska var när det dog.
Inte alls sådär traumtiskt a la scen från krigsfilm, utan som ett lungt insomnande hos en sedan länge cansersjuk patient som väntat och velat dö så länge.
Och precis innan hon går mot ljuset, så vaknar hon förstås upp, alla närvarande hinner säga sitt sista farväl, hon ler, tar ett sista, skälvande andetag för att sedan somna. För gott.
Alla gråter, men inte av sorg, utan för att hon äntligen fått frid.
sedan får man se korta sekvenser av minnen de alla har från henne, de allra finaste stunderna, allt de är tacksamma för att hon givit dem under sin tid vid liv, allt det där oförglömliga hon gjorde för dem. Allt de fick lära sig av henne och allt hon sagt de aldrig kommer att glömma.
Sedan går alla vidare i livet, får barn, köper hus, gör karriär, gör allt det där andra man hinner med under en livstid, för att ibland förnimmas av henne. Kanske känner de igen hennes ansikte i någon stranger på new yorks gator, kanske köper de fel tvättmedel som luktar likadant som hennes, kanske hittar de en gammal bild, men vet inte så noga, men de kommer ihåg tiden då hon fanns, utan att för den skull känna sorg och saknad.
Bara tacksamhet för att de fick äran att ha fått ta del av henne som människa.
aaaand cut. That's a wrap.
Det kan ha vart en av de längsta metaforer i historien, för att egentligen bara sammafatta ett par minuter i minusgrader, på en balkong, tillsammans med en otroligt vacker människa, då jag begravde något som så länge legat livlöst.
Med gott sammarbete mellan mig, Gud och ödet blev det ett sånt oförglömligt moment (men no, jag avslöjar inte det allra mest pinsamma), vilket jag förevigt kommer att vara tacksam över.
Vila i frid, you&me.
(och för att avsluta med en passande låttext, väljer jag självklart soundtracket till Pearl Harbor. Amen)
When I think back on these times
And the dreams we left behind
I'll be glad 'cause I was blessed to get
To have you in my life
When I look back on these days
I'll look and see your face
You were right there for me
In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am
There you'll be
Well you showed me how it feels
To feel the sky within my reach
And I always will remember all
The strength you gave to me
Your love made me make it through
Oh, I owe so much to you
You were right there for me
In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am
There you'll be
'Cause I always saw in you
My light, my strength
And I want to thank you
now for all the ways
You were right there for me (You were right there for me)
You were right there for me
For always
In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am
There you'll be
There you'll be
i got to see you before we died
Och jag kan inte sluta facineras av bärgningsarbetet.
Här kommer en återupplivning ni aldrig sett maken till, vill jag lova.
Time to rise and shine, med besked.
someone
där finns dom man inte överlever utan
bokstavligt talat
och tacksamheten vet inga gränser, hatet till trots.
lonesome
Hoppsanhejsan, hela kroppen gick sönder, huvudet tappade jag i limousinen samtidigt som drinken åkte ut på den påkostade golvmattan och chauffören svor lite. Själv tyckte jag det var hysterisk roligt. Allt var hysteriskt roligt.
Idag är det bara hysteriskt. Hemskt.
Det lilla, nästintill betydelselösa väridghetsfragmenten jag lyckats samla ihop och tejpa fast blåste bort i isvindarna där vi stod och skålade i champange som var tänkt för kvällen, och sjöng ja må hon leva för full hals utanför x3m. Vi kastade hela flarran, vi ville in och dansa.
Där någonstans försvann omvärlden, allt vad common sense heter och champange-djävulen tillsammans med the ruler of all that is evil tog över hela mitt väsen och tvingade mig att genomföra dessa outhärdligt pinsamma actions.
Tack gode gud för lovet.
Jag ska rymma hem och glömma bort att jag existerar.
Förvisso kan knapast hälften av alla klasskamrater, som självfallet var närvarande, glömma vad som hände, vad jag sa, allt jag gjorde. FUCK FUCK FUCK!
Alla andra också för den delen.
Oj jebene, vad fel allt är såhär i efterhand. Såhär på lördagen den tjugoåttonde oktober, med söndagskänslan som borde vara pepp inför den tänkta födelsedagsinflyttningsfesten.
Jag har iallafall lyckats duscha bort den allra värsta skammen. Alla gör vi bort oss. Alla tappar i kontrollen, men förfan, igår visste fyllan inga gränser. Vet hut Maria Karlsson!
Min image är förintad. Damn.
Ja må Linnea leva, Ja, må jag sköta mig, Ja må kvällen bli en höjdare. Hurra, hurra, hurra, hurra!
I'm on my knees
only memories
are left for me to hold
Dont know how
but Ill get by
Slowly pull myself together
Theres no escape
So keep me safe
This feels so unreal
Nothing comes easily
Fill this empty space
Nothing is like it seems
Turn my grief to grace
I feel the cold
Loneliness unfold
Like from another world
Come what may
I wont fade away
But I know I might change
Nothing comes easily
Fill this empty space
Nothing is like it was
Turn my grief to grace
Nothing comes easily
Where do I begin?
Nothing can bring me peace
Ive lost everything
I just want to feel your embrace
the complications when i see your face
I detta tomrum som plötsligt byggt sig själv någonstans mellan köket och livet, där likgitligheten och dess bästa vän passitiviteten tyglar mitt liv, spenderar jag all min tid.
Här märker jag plötsligt att det finns en skillnad mellan att leva och att känna sig levande.
Visst är det uppenbart att skillnaden finns, men att erkänna det, att drabbas av att stå på den sidan man inte vill vara, är inte lika uppenbart.
Indifferensen som bara är. Håglösheten och känslolösheten som kapar både toppar och bottnar är breathtaking på ett oj så jävla obekvämt vis.
Vart tog allt vägen?
Det är inte längre något bekvämt stiltje mellan stormarna; det är förlamande tyst.
Entusiasmen förvann med axlarna jag misshandlade, men samtidigt lutade mig mot.
indignationen upplöstes med leendet där jag tvättade bort alla synder.
Synder? Misstag. Misstag!
Utan vare sig kemiska preparat eller större sorger att skylla på vet jag inte hur man hanterar det.
Om det nu finns något att hantera.
Kanske är det att njuta av tillvaron jag ska göra. Ovanan att inte gå under av saknad eller go crazy av glädje, som båda suger ur kraften ur mig tillsist får denna stagnation att vara kaos.
Det kanske är nu man ska passa på att bara vara.
Vara utan varken topp eller botten.
Sweet, sweet baby. There's confrontations jag inte orkar med. Du är en. Jag är en annan.
Därför lämnar jag det här för kvällen. Igen. Som alla kvällar låter jag det ligga kvar och växa fast ytterligare.
i'm so ashamed, och jag ber om ursäkt för blockaden jag kanske orsakar; misstro människor emellan jag inte vill skapa. Jag vill inte vara ivägen, jag vill inte förstöra någonting.
Ja, du är fortfarande så mycket. Så mycket jag inte vill ha, så mycket jag vill förstå, så mycket jag vill klara mig en dag utan att ägna tankar åt, så mycket minnen och så mycket fel, så mycket som gör ont och så mycket som får mig att vilja fortsätta, bara för att jag måste tro att där finns något som är vad jag trodde att du var.
Jag vill bara vara, men inte i detta tomrum, där allt jag känner är skillnaden mellan att vara vid liv och känna sig levande.
flattering myself
'Fan vad snygg du är idag.'
'..tack.'
'varför kom du sent?'
'Jag satt i ett möte med min hyresvärd och pratade om när jag skall flytta ut' (det var en lögn, egentligen försov jag mig)
'Vart ska du flytta?'
'Det har inte du med att göra, men det är lyxigare, större och passar mig bättre än stället jag bor nu.'
'Ja, det kan jag förstå. Du tycker väl att stort är väldigt skönt..'
Sedan fyrade han av ett oanständigt leende, fick stånd och gick förmodligen på toaletten och runkade.
HUR associerar man lägenhetsbyte till sex?! HUR?!
'Godmorgon' (ytterst slentrianmässigt med stressad och flackande blick)
'God dag passar sig väl bättre såhär mitt på dagen'
'heh.. Oj, vad tjusig du är idag förresten!'
Sen sprang han också iväg och runkade.
Och kära vänner, vi snackar lärare. Lärare!?
Fyfan.
Tacka vet jag lärare som hjälper mig att intstallera drivrutinerna för kameran trots att det är förbjudet, ger mig obefogade toppbetyg utan vidare och erbjuder andra förmåner andra inte får.
Men sexanspelningarna får ni fan lämna hemma på torpet!
I look so freakin' good, sure, but I don't do teachers. jag doar ingen för tillfället.
Tacka vet jag halvdagar. Heldagar i lyxiga fodral som jag tisdagen den 24 oktober valt att bära innebär bara inverterat fjäskande lärare och elev emellan. Jag orkar bara halvdagar.
Resterande tid av denna tisdag planerar jag att ta mig en uppfriskande tur längs med älven, för att sedan packa ihop det nödvändigaste för en övernattning hos Linda.
Det är en kväll med grey's anatomy som gäller.
Love it!
Therese är också arg. Men hon är en av de bästa personerna idag; Hon gav mig gratisträning på sport och motion som blir mitt nya tempel efter flytten. Bättre introduktion än gratisträning kan man väl knappast få? Puss påre!
when your not around
En kort och mycket intensiv höst vilar nu under detta smutsvita och irriterande kalla snötäcke.
Jag hade första snödagen ingen mössa och varje flinga gav ytlig brainfreeze. Hade noll känsel i skalpen när jag mötte himmelsk avföring. Däremot har jag i helgen införskaffat ett par gudomliga oddmollyvantar som håller fingranra varma. Gött.
Jag har däremot inte hunnit lägga in varma sulor och var inte förberedd med långkalsonger.
Jag var inte redo, känner jag, trots väder-Pärs förvarningar.
I morgon är det dunjacka på.
Jag gillar vinter. Nej, jag älskar vinter, och jag älskar det allra mest när jag fick inviga den hos mormor och morfar. Brings back memories från den där oförstörda tiden, då man rultade runt lyckligt ovetandes om framtiden. Halleluja, jag saknar mina knubbiga barnsben och föraktar högt dessa tillsynes oformliga apelsinlår som fullständigt tagit över min värld. Uäck.
Min 20de vinter, och jag kan inte undgå funderingarna om hur denne kommer att te sig.
Den blir sannolikt aldrig lika rolig som den var för 15 år sedan, men what the heck, skulle jag börja slicka på lyckstolpar och bygga snögrottor i tid och otid när jag istället borde ägna mig åt att dagligen samla dessa nödvändiga (?) vuxenpoäng, så vette fariken vart man skulle hamna i slutändan.
Förmodligen skulle jag ha roligare, men vem fan vill ha roligt?
Svensson fyller 20 idag. Hurra, hurra, hurra, hurra!
Jag önskar jag kunde vara i Vilhelmina och äta en och annan tårtbit, mysa med tjejerna och Frejis, inte bry sig särskilt mycket om någonting och bara vara.
Livet kallar dock; Måndagmorgon väntar for all that it's worth. Inte min favorittid.
Men jag ser fram emot denna vecka och jag ska försöka, så gott det går, att uppnå målet jag per automatik sätter upp varje söndag; full närvaro.
Kan låta simpelt för många, för de allra flesta, men hör mig; det är en av de största utmaningarna jag i mitt liv just nu har.
Alltför mycket tid spenderas på analyser av livets exkrementer som dumpas i mitt redan så kaotiska sinne, vilket gång på gång lämnar mig liggandes. Vissa nätter finns där ingen som helst chans att somna, vissa dagar finns där inte orken att möta dagen. Detta equals frånvaro.
Tack och lov finns helger som helgen som håller mig flytande; De två människor jag älskar högst, god mat, shopping, mycket tid för ingenting som för närvarande är allting, två nätter med minst 8 timmars sömn, o.s.v. Love it!
Och på tal om ingenting så har jag vunnit en uppblåsbar busskudde i någon tävling jag inte minns där jag tydligen var bra på språk. Däremot har jag svårt att tänka mig att det var förstapris, än mindre att jag är särkilt bra, men tydligen. Great.
for so many mamories we've got yet to make
Visst sliter alla möjliga fuktioner i kroppen ut sig, men det spelar ingen roll.
And for me to say att sömn är överskattat; då borde ni tro på det, i'm tellin ya.
Jag är den okrönta sömnens drottning. Sova är något av det bästa jag vet och gärna spenderar otroligt mycket tid på.
Visst finns där bakomliggande faktorer tillden uteblivna sömnen som jag inte ens önskar min värsta fiende (som dock inte existerar, men skulle denne plötsligt dyka upp så önskar jag Dig fortfarande inte detta) men dessa får mig å andra sidan att uppskatta annat så mycket mer.
I tend to be glas halffull this days, vilket jag inte alls klagar över. Tvärtom, as a matter of fact, denna positivitet och alla dessa rosenblad som faller från en blå himmel, som håller sig blå vare sig det regnar eller ej, är ju för underbart?! Halleluja.
Jag planerar att spendera helgen hos mormor och morfar. Ska bara packa sedan tar jag första bästa buss till paradiset på jorden.
Ser fram emot soffliggarhelg delux med promenader i höstvintern med de personer jag älskar högst av allt på denna jord.
Och ja, denna breakup med lägenheten bekommer mig inget vidare.
Det är hemskt, fruktansvärt hemskt, hur man kan lämna något man älskar bakom sig utan att se sig om, just bara för att jag får något bättre.
Torts att jag vet att storgatan12 C (källarvån.) 90321 kommer att förintas i och med att jag går vidare, bryr jag mig just inte.
Jag kommer med största säkerhet tänka på honom ibland, och jag är innerst inne tacksam, otroligt tacksam, för allt han gett mig det gångna året.
Men jag kommer aldrig vända tillbaka.
De gånger jag passerar honom på promenader kommer jag förneka för omvärlden att jag saknar honom.
do i know this from somewhere? hummselihumm..
It hasn't felt like this before
It hasn't felt like home before you
And I know it's easy to say but it's harder to feel
This way
And I miss you more than I should than I thought I could
Can't get my mind off of you
And I hate the phone
But I wish you'd call
Thought being alone
Was better than was better than
And I know it's easy to say but it's harder to feel this way
And I miss you more than I should
Than I thought I could
Can't get my mind off of you
Can't get my mind off of you
And I know it's easy to say but it's harder to feel
This way
And I miss you more than I should
Than I thought I could
Can't get my mind off of you
I'm canceling the day
Lite mensvärk, lite stökigt i lyan och lite svårläkta blessyrer here and there.
Missade studentmössorna, samhällsprovet och annat viktigt.
Roshed, min hyresvärd som älskar mig (for real!) ringde och droped a minor bomb: Han ska sälja huset.
Det är dags att tacka storgatan 12 c för den här tiden och gå vidare i livet. Känns fruktansvärt vemodigt för jag älskar verkligen min lya.
Visst har vi haft våra duster; som heltäckningsmattan i köket. Det är som att ha en pojkvän som aldrig duschar. Och panelväggen här i sovrummet. Panelväggar är något av det värsta jag vet.
Men golvvärmen, klinkersgolvet, den egna tvättstugan, dörren till köket, lampanordningen och mycket annat. I'll miss it.
Grannarna kommer jag inte att sakna; sexet, varenda steg de tar som låter som jordbävningar, Annelies bittra inställning till livet. Men ninja-biten kommer jag förmodligen aldrig att få svar på.
Det är dags att göra slut och det är en breakup av sådant sort att det tar tid.
Inget bråk, no hard feelings, men vi båda vet att vi aldrig mer kommer att ses, vi kommer aldrig mer höra av varandra och båda kommer att gå vidare, för vi måste.
En ny era i mitt liv is about to start: comboskapet. Jag taggar! (and i love you!)
Jag slutar aldrig att förundras över hur saker och ting alltid faller sig så precist. Att det alltid på något vis löser sig for the best.
Jag slutar heller aldrig förundras över att denna positiva sida of myself in all my mens-glory sökt sig tillbaka och låter mig se saker from the bright side. Yey.
Nu ska här putsas, tvättas, diskas och skrivas.
Jag älskar trots allt allt.
Allt.
oh beathe, just breathe
Men jag vinner dem, for now.
Joshua Randin - the fear you won't fall
to make a hero
Men jag kan inte annat än att stanna här och nu; det är ju trots allt en av de bästa måndagar hittills.
Tattooo-tiden var bokad till 9.00 och jag vaknade 0840 av linnea som ringde.
Aningens stressad och med sextiofem kraftigt blödande magsår mötte jag upp Linda vid studion där Mats (ååh. jag gillar inte det namnet) släppte in oss och meddelade att det måste blivit någgot missförstånd, för Filip sa att han inte hade några tider, men det visade sig att det var Filip som hade fel och inte jag.
hmpf..
Jag var så jävla, jävla arg, och jag hetshandlade så jävla mycket frukost tillsammans med Linda, sen gick vi hem och kollade på Grey's anatomy. Allt blir bra med Grey's anatomy.
Johanna låg och sov och vi tände ljus och åt som utsvultna etiopier.
Jag sov en timme eller två, sedan ringde Red Dragon upp mig och kom med beskedet att de fått en avbokning i morgon klockan 12 som var min om jag ville ha den.
Jag var på, som fan, så de bad mig komma in så vi kunde planera bilden och greja lite.
Så jag och Linda begav oss mot studion, kirrade bilderna och sedan sa Filip: 'kom in på en timma så kör vi då.'
Jag blev inte särskilt ledsen, inte ens när Filip tyckte att min bild såg utvecklingsstörd psycho ut. Hah!
Sedan låg jag på britsen helt plötsligt, med en asgarvande Filip över min arm; 'Den här tatueringen skulle bli lika jävla snygg om jag var full', ' det gör ju inget om jag hoppar över en bokstav', osv.
Vi hade så jävla roligt. Filip bara skrattade, jag var så jävla nöjd, Linda var så jävla nöjd, Johanna var så jävla nöjd, Linnea var så jävla nöjd.
Alla är så jävla nöjda. Helst jag. Helst jag.
Att jag sedan fick den billigare gjorde mig också rätt nöjd.
Sedan hem, titta på armen. Jag kan inte sluta titta. Har redan planerat nästa tattoo.
Så ringer Svensson och euforin vet inget slut.
och Ola och Tobias sitter framför mig, i tvn dock, men det är ändå så nära. Min ola, och världens snyggaste tobias.
dessutom har jag kvar frukost för 56 veckor framöver, alla grey's anatomyavsnitt man kan komma åt, nyaste prisonbreak och världens skönaste säng.
Fyfan, vad lycklig jag är.
och ja, jag kirrar upp bilderna i morgon.
I guess this is love
Söndagen har blivit måndag. Måndag innebär tatuering.
Söndagen var en perfekt söndag: låg i sängen hela dagen och åt ostkrokar som blivit över sedan gårdagens filmkväll. Jossan kom förbi, Johanna kom hem, vi åt på stan, gick hem, gjorde fruktsallad.
Jag älskar den här helgen.
(Jag saknar Dig. på ett väldigt bra sätt.)
They told me when I was little,
I'd go to heaven if I was good.
Now I'm a long way from little,
'Cause I tried to find heaven,
'Cause I thought that I could.
I thought that I could.
And I thought I loved Harold,
And I really loved John,
I really loved Alphy
I almost loved Tom.
I loved them so easy,
And I loved them so free.
Now I don't think that heaven
Will wanna love me.
Hallo, song of the willow,
The dreams under my pillow,
Turned to tears that I cried.
Beauty and love are our riddle,
Never to answer, but always to try.
And, boy, did I try.
And I tried with Harold,
And I tried with John.
I tried with Alphy,
And almost with Tom.
I left myself open,
For the whole world to see.
Now I don't think that heaven
Will wanna love me.
So I said goodbye to Harold,
And goodbye to John.
Goodbye to Alphy,
And goodbye to Tom.
I loved them so easy,
And I loved them so free.
Now I don't think that heaven
Will wanna love me.
Oh say, can you see?
By the dawn's early light
No light will shine me
and what a fine night?!
What if varje dag var som de två senaste? what if?
Ikväll orkar jag inte spara på kärleken heller: I love you. (men jag måste säga det på engelska, både för att få distans och för att det låter så mycket finare om jag säger det lika fint som Izzie gör till Denny.)
:D x 98509485039475092384092
Allt just nu kanns som att vara kär. Riktigt jävla förälskad: rosa moln, sugarrush, en änglakör som följer mig vart än jag går.
Det värsta med det är att jag inte kan tänka på annat än slutet. En liten skada jag dragit på mig.
All kärlek tar slut. There's no such thing. Inte hos mig, just nu.
men jag vill verkligen inte att det ska ta slut. Här vill jag alltid vara.
Alltid.
Tack gode gud är det inte en person den har gången, bara en tidsperiod i mitt liv. Men for what it's worth; Livet, jag älskar dig. Jag älskar dig större än allt och även om jag fler gånger än vad som är förlåtligt, försummar dig, så älskar jag dig.
Jag vet att du inte förstår, ingen annan för den delen heller, hell, not even me! Men jag älskar dig. Större än allt, vackrare än allt.
Men nu är vi här, mitt i det. Tack för det.
För som sagt; :D x 98509485039475092384092
God natt.
such a fine day
så
idag firar jag och har en alldeles egen thanksgiving.
'cause it's such a fine day.
Det är 249 dagar till studenten. Jag mår bra. Spindlarna i fönstret bekommer mig inte.
Hur jag firar?
Vaknade av Evas telefonsamtal och blev bjuden på lunchdejt. Sprang på Emma och Pontus på stan och bokade en måndagskväll i deras nya lght.
Köpte mig massvis med god mat på Meretes, städar och diskar, njuter av solen, njuter av att jag är jag och att livet är livet.
Har fixat och donat, välsignat tekniken för vad den kan göra för mänskligheten; tillexempel avboka tandläkartider med mejl, alla hundra miljoner bankärenden man aldrig har tid att fixa på kontoret i stan, boka möten, skriva till potentiella storfräsare till korr-läsare, med mera, med dera.
Ingenting är fel idag, men viktigare är kanske att ingenting var fel igår, fredag den trettonde.
Visst hade vissa det förjävligt igår. Som mannen som körde över en liten pojkens cykel utanför skolan.
Tur att det finns hjälpsamma själar som jag, som kunde hjälpa mannen och cykeln. Stackars pojke. Stackars, stressade man.
Men för min del, gick ingenting fel och det firade vi med en liten fest som för min del slutade vuxet då jag gick hem då de andra vandrade mot x3m.
Jag gav aldrig riktigt upp hoppet, jag lät bara annat stå i vägen.
Men dagar som denna, denna underbara 14 oktober, då lever hoppet i allra högsta grad; i'll survive this to.
Hör ni det; jag överlever, tar mig ur och låter det inte ta över på något sätt.
JAG ÄLSKAR ER!
i hope again, to live this life, just too see you again before I die
Jag gillar sambolivet med Svensson, även om vi mest bara ligger, snackar och myser. Bortse fårn 'bara'. Det finns inget 'bara' med att bo tillsammans med en av de bästa av vänner.
Sov hela natten, om än det blev sent igår.
Vi sa godnatt at least tre gånger innan vi lyckades hålla käften och inte prata om allt mellan himel och jord.
Men sedan sov jag, hela natten. Yeey!
Har planerat filmen tillsammans med Linda, på schmäck, och det kommer bli så (ursäkta mig, känsliga läsare, men här kommer svärord) satans jävla helvetes bajsbajsbajsbajsbajsbajs bra!
Boken däremot går så satans jävla helvetes bajsbajsbajsbajsbajsbajs dåligt. Such a shame, den är så bra i mitt huvud.
Annars rullar det på bra. Tatueringstiden blev uppskjuten till på måndag; Filip var sjuk.
Han är säkert en sån person som blir sjuk en gång vart femte år, och insjuknade SÅKLART då jag skulle tatuera mig.
Inte mycket att göra åt. Hade tur att jag inte behöver vänta ytterligare en månad utan bara 5 dagar.
Nu väntar jag på Linnea, fikakväll och catchin' up. Kanske Svensson joinar oss efter hennes äventyr på Teg.
Har inte tid att oroa mig för regnet Du orsakar. Jag har min sydväst hårt knuten om mitt lilla inandöme.
Och välutbildade lifesavers till vänner om det skulle bli översvämning; igen.
Ägnade lite tankar åt certain someone's, yesterdays lovers, där ute, och OJ, oj oj oj, så jag saknar en av dem (en av alla dessa tusen. punktelipunkt).
Inte alls så det på något vis skaver, snarare är detta lilla, nästintill betydelselösa, minne av dig som ett lågbudgetplåster.
Men ack, ack så förbjudet. Åtmonstone back then.
Äsch, jag har inte tid, ork och framför allt ingen lust. None what so ever.
Joshua Radin - Only you
Selfish love has spoken
Jag överlevde tandläkarbesöket tack vare en ny strategi; sov ingenting natten innan. Fungerar ungefär som att vara sövd under hela ingreppet.
Så hade jag ju mamma med mig också.
Ny framtand står på schemat, känns otroligt bra. Hollywoodfasad; expensive, exclusive, fuckin' fabulous.
Bara hårtrasplantationen som återstår, men det kirrar ju Svensson nu när hon börjat dra in miljonerna.
Umeå om 8 timmar; tatuering, tatu-jälva-ering.
Okej, inte förrän onsdag, men det är ungefär allt som existerar i min värld.
uppesittarnatt tremiljarderfemtiotvå i ordningen.
Inte alls på samma, ångestfyllda villkor. nu är det bara lugn. stiltje.
What's left of the rain runs down my roof.
Ingen sol som torkar upp regnet, men däremot hårtorkar, element och annan underskattad värme.
Linnea väntar i umeå; en veckas comboliv med en av de bästa av vänner.
Kvällar här hemma med Lina och Johanna; timmar av umgänge, diskussioner, mys och välbehag.
Mamma, Pappa och småsyskonen. Nattpromenader i tysta Vilhelminanätter.
Visst kommer det små skurar lite här och där;
saknader och sorger, bekymmer och besvär (okej, kan jag få ett pris för det rimmet?)
men hårtorkar är effektiva, element är varma och sköna. En underskattad sängkamrat. hö-hö. (eh..)
Jag är okej. Idag.
not until then
Du är inte någon luft under mina vingar, alla dina misstag till trots.
Snarare tvärtom. Ofrivilligt.
Frivilligt för din del. I'm sure. Du fullkomligt suuuuuuger all min luft från dig och svävar iväg.
Och i ditt vilda flaxande till högre höjder så orsakar du tsunamis, orkananer, jordbävningar och andra härliga naturkatastrofer.
Dina oversizade (och vitskimrande i månskenet I guess?) vingar som tycks växa sig större och större för varje dag du tar luften ifrån mig, får mig ur balans sådär.
Så pass ur balans att jag inte kan sova. (säg mig någon som kan sova med orkaner som jävlar i mig tillintetgör allt runtomkring, unuti, uppe, nere, inne ute, fram och bak.)
Så pass ur balans att en hel dag i sängen känns bättre på alla sätt och vis än en dag ute i sociteten, tillsammans med goda vänner, på skolan, whatever.
Så pass ur balans att trots att du fullständigt tar över min värld, så allt jag ser är dina vingar, som jag förser med luft, istället för raka motsatsen, som det borde vara.
Sluta med drogerna nu.
Morgondagen blir en pykiskt tung utmaning. För det första måste jag somna i tid (och då var det ju problemet med orkanerna), sedan måste jag ta mig upp, packa ihop, göra mig i ordning, ta mig till bussen, åka buss, titta på hockey jag är fullkomligt ointresserad av, åka hem, sedan sova.
Tack och lov är Pappa där, och Krille, och Kicki.
Och Lina. Denna blomma som med sitt solsken från själens allra innersta lyser upp och lyfter mig till de höjder mina vingar inte kan ta mig.
Drogerna var det ja. MUAHAHAHAHAHHA!
Nej, Lina är inget solsken. Hon är rätt och slätt och helt uppochner en underbar vän som finns där när man behöver det som mest. Tack för det.
holding on to something
Jag gillar dem.
Holdin' on to something
That's keepin'me from jumpin'
when the hours burn so long
Driving away from the wreck of the day
And the light's always red in the rear-view
Desperately close to a coffin of hope
I'd cheat destiny just to be near you
If this is giving up, then I'm giving up
On love
Driving away from the wreck of the day
And I'm thinking 'bout calling on Jesus
'Cuz love doesnt hurt so I know I'm not falling in love
I'm just falling to pieces
And if this is giving up then I'm giving up
On love
Maybe I'm not up for being a victim of love
All my resistance will never be distance enough
Driving away from the wreck of the day
And it's finally quiet in my head
Driving alone, finally on my way home to the comfort of my bed
And if this is giving up,
then I'm giving up
If this is giving up,
then I'm giving up,
giving up
On love, On love
single and fabulous
Just den sortens glädje och lättsinnighet som behövs när allt annat kräver största möjliga allvar och total utsugning av livskraften.
Viktiga samtal om absolut ingenting, viktigare samtal och någonting, närvaro utan krav och så, såklart, de där ögonen.
Tack för det. Tack för att du finns men inte existerar. För att du inte kräver någonting annat än ingenting.
Ingenting är det enda jag klarar av.
Jag har köpt jordgubbar idag. Känner att jag är värd lite vardagslyx och uppmuntran. Jordgubbar är allt.
Om jordgubbar var boyfriendmaterial skulle jag hugga direkt.
Men jag vet inte jag, om jag känner för att do an earthman. Earthmen har inte visat sig från sin starka sida såhär på senare tid. När sommarsäsongen var över så falnade ni allihop.
Bittra, övermogna, inte alls särskilt mogna eller annorlunda än dem man tror sig vilja ha, så man vågar sig inte på en ny sort.
Klart jag också blir bitter.
Någonstans har dessa erathmen fått för stor betydelse. Minns speciellt en sommardag för länge sedan, då det smakade extra gott.
Jordgubbar alltså, what a joke?!
big up och high five till Jossa på andra sidan norrlandsgränsen. Guldklimp.
P.S. Jag skulle aldrig ställa upp som modell för strumbyxor. Nylonstrumpr. Kalasbyxor. D.S.
made out of real things
Vad hände egentligen?
Well, let's see;
Jag anlände fredag eftermiddag efter en natt utan sömn, en lång, tung arbetsdag och en konstig bussresa med underligt folk och mamma. Älskade mamma. Utan henne hade jag aldrig överlevt verken bussresan, kvällen eller livet.
Sov, dregglade, drömde, vaknade och begav mig ut för att möta vilhelminanatten tillsammans med eliten, mina svartlistade brudar, mina reasons to be alive.
Sömn- och matbristen var en fin och jättebra grund för fredagkvällens aktiviteter. Really.
Hade sjukt kul. Minglade, hånglade, skrattade, raggade, dansade, ägde sönder alla popcorn och hade ap-jävla-roligt.
Träffade folk jag inte träffat på länge, träffade annat folk jag träffat för mycket, för intesivt, och träffade folk jag inte träffat alls. Undvek folk jag inte ville träffa och var sådär sjukt snygg man bara är vid alldeles för få tillfällen.
Dansade medvetet omedvetet till mig drinkar i överflöd och helt plötsligt stängde hotellet och hela flocken fyllskallar rörde sig i gemensam trupp mot Krogen där jag och Lina tog befälet. Ha-ha-ha.
Kvällen tog slut på ett inte alltför oväntat sätt, hemma hos mig, på ett AIK-lakan.
Lördagen bestod av extrem bakfylla och ett helt sjukt tillstånd av förvirring, förtvivlan och en sktrattblandad gråt som inte ville ta slut. Sov mig igenom det värsta biverkningarna av alkoholen och när jag väl vaknade till vid 19snåret köpte jag pch pappa chips, ostkrokar, godis, frukt, cola, glass och annan välbehövlig näring. Vi åt oss igenom Grizzlyman och jag hade inga planer på att göra lördagnatten till något fredagsliknande.
När väl Johanna ringde och frågade om jag var redo så kunde jag såklart inte låta bli att känna suget på ännu en natt av mingel i dimma, så jag sadlade snabbt om, fixade frillan och bytte mjukisbyxorna mot mina allra mest kända byxor och sedan stod jag helt plötsligt i baren igen, omhuldad av diverse beundrare som jag vänligt men bestämt dissade för dem sällskap jag var i större behov av. Brudar, brudar bru-uudar, och Jonas.
Kul kväll. Otroligt lång, men kul.
Jag är nöjd.
Men som sagt, jag har inte hunnit bearbeta allt som satt sig på tvären, alla krossade hjärtan och alla nya sorters bekantskaper och allt känns bara underligt.
Nästa helg blir det hockey i övik och tandläkarbesök. Jag planerar att byta framtänder.
Perfection gott folk, perfection is the only way to saving the world.
Möhöhöhöööö!
Back to work och dessa ögon som borrar sig igenom min snyggt lagda foundation och ögonskugga.
I'm all yours BABY!