mariakarlsson - my name is called religion

Well, de personer vi älskar att hata, de äger mig ikväll. Denna totala jävla avund för det vi tror vi aldrig kommer att bli, men är.
Ni svider. Ni svider mer är syra i ögat, dear ones.
Jag vill bara få det sagt. Eran storhet är som haute couture, varsaceklänningar i omöjliga storlekar och jag, vi andra, små menlösa jälvar är fetton som önskar oss dit, upp på catwalken.

Ikväll tycker jag synd om mig själv. Jag börjar bli sjuk, så därför tillåter jag mig sänkas till denna ack för lättillgängliga bakgård av sopor.
Här tänker jag ligga och lukta gamla ägg ett tag. (Ungefär till i morgonbitti då jag ska ikläda mig den passande rollen som skitsnygg och proffisionell.)

Jag ligger också och vältar mig i löven som fallit längs med memorylane. memories like; att plantera en hel skog på en natt, som att ligga i hans lägenhet och han stannar hemma från jobbet för att istället ligga nära, som att någon flyger 70 mil till en främling, som att någon ringer för 3294878kronor för att varje minut se till så jag mår bra, som att lämna kvar sitt playstation, trots att han vet att jag inte använder det och han behöver det mer, som att adoptera en säl från en norsk båt, som att fylla sin mp3 med musik han hatar bara för att han vet att jag gillar den, and those such things.

så känner jag att nu är jag mätt.
Nu vill jag inget mer. Nu vill jag vara ifred. Träden därefter får gärna bli inlindade av hägggspinnarnas vidriga väv ett bra tag.
Okej?

Jag har ingen dröm. Nej, så är det. Jag har ingen dröm, inga förväntningar och inga förhoppningar.
 Jag har ingen dröm men jag har nuet och jag vill kalla det livet.
Visst, livet är historia och förhoppningsvis framtid, men dessa två är föreställningsvärldar som är för diffusa och för ogripbara för att egentligen spela någon roll. 
Jag har nuet, och jag vill kalla det livet.Nuet är stort, så otroligt stort. Trots att nuet är mindre än en mikrosekund, är det större än det största, då nuet är det enda vi har.        

    Nuet är individuellt och upplevs av flera miljarder människor, samtidigt, hela tiden.För mig är livet nuet, och nuet är livet.Och livet består av miljontals beståndsdelar som gör varje sekund och varje andetag jag tar till himmel och helvete.

Vi kommer aldrig ifrån ondskan, som jag hellre kallar rättvisan.

  För är det inte så, att vi så naivt och blåögt hela tiden förväntar oss rättvisa och bara därför känns orättvisorna som bestraffning snarare än utjämning. För orättvisorna som träffar oss, är väl trots allt rättvisa?
Och vem har egentligen sagt att livet ska vara rättvist?  

Nej, jag har ingen dröm, jag är för rädd, kanske för medveten om att dessa orättvisor, dessa rättvisor och de högre makternas svar på utjämning som kan krossa varje dröm på en mikrosekund, kan komma till mig när som helst. Denna mikrosekund som är nuet, livet.

Jag har nuet, och nuet är livet.  Livet är små mirakel som vi låter passera då vår föreställning om mirakel handlar om att dela hav.
Ett mirakel är en nyfödd bäbis som vilar mot sin mammas trötta kropp, en soluppgång så vacker att den tar andan ur oss, två hjärtan som möts eller ett handslag som utlovar och bevarar fred.

 Livet är chanser. Chanser vi tar och chanser vi inte tar på grund av rädsla. Rädslan av förändring bort från det trygga vi har. Chanser som kan förändra liv, såväl ditt eget som andras.  

Livet är misstag. Fatala misstag som kostar för mycket och orsakar djupa sår som aldrig läker. Misstag vi lär oss av och misstag som senare leder till lycka. Vi måste våga misslyckas för att sedan lära oss hur lyckan verkligen ser ut.

Livet är misstag Livet gör ont. Livet är chock och andnöd och tårar och skrik. Livet är sorg och förtvivlan, söndertrasande och tankeförlamande. Sorg är oundvikligt och en befogat hatad del av livet. Sorg är så enormt och svårt och svårhanterligt men sorg är livet. 

Livet är möten. Möten med människor och samtal med främlingar. Möten som förändrar världen och möten som förändrar dig. Möten som väcker känslor vi inte trodde fanns och möten som ger liv. Möt en leende främling och hela dagen kan vara räddad.  

Livet är vänskap. Vänskap är en hand att hålla och en axel att luta sig mot. Vänskap är gemenskap; gemensamma skratt och gemensamma tårar. Vänskap är sympati. Vänskap är ett samtal mitt i natten, delad glädje och delad sorg. Vänskap är att passa bollen till någon och han passar den tillbaka, imaginärt som konkret. Vänskap är de starkaste banden vi väver och vänskap går inte att mäta, går inte att jämföra med något. Vänskap är livet.

 Livet är kärlek. Kärlek över gränser, såväl geografiska som emotionella. Kärlek är rent och ärligt, en av de starkaste krafter människan kan uppleva. Kärlek är att säga ’jag älskar dig’ till någon och känna fullkomlighet. Kärlek är så mycket och så stort för att ens försöka sätta ord på. Kärlek är allt; kärlek till ett barn, till en vän, till en hund, till en glass, till en bil, till en pojkvän eller till en flickvän.Kärlek är beröring som får huden att knottra sig. Kärlek är ett samtal med orden ’Jag ville bara höra hur du har det.’ Kärlek är någon som väntar och någon som är stolt. Kärlek är klichéer och värme och middagar med ljus och sex och en längtan efter vad poesi och sångtexter utlovar. Kärlek är trygghet och ömhet och intensitet. Kärlek är fingrar som flätas samman och inte nätterna man somnar bredvid någon utan mornarna man vaknar och de ligger kvar.

 Livet är underbart. Livet är fruktansvärt. Livet är lärdom och livet är rädsla och osäkerhet och svek och hopplöshet.

Livet är en väntan och en ständig kamp. Livet är gott och livet är ont. 

Livet är döden. Paolo Coelho skrev i sin bok ’Vid floden Piedra satt jag mig ned och grät ’,”Livet fanns redan innan vi föddes och det kommer att finnas kvar även sedan vi lämnat den här världen.’ Livet är döden och det kommer vi aldrig förstå, för även om de döda stundtals talar, så förklarar de aldrig varför det händer. Döden är oförståeligt och oförklarligt. Döden är en flykt och döden är en räddning. Döden är egoistisk och döden förändrar. Ingen undgår döden och döden kommer åt oss, var vi än är i livet; vad vi än gör, vad vi än vill, vilka vi än är. Döden sker i nuet, på mindre än en sekund plockar döden bort de vi älskar mest, och vi hatar och förbannar den.
Denna del av livet. 

Livet är tid. Livet är så mycket, livet är så stort. Livet är nu.

Så nej, jag har ingen dröm, men jag har nuet. Nuet är livet.

Readers, readers.. Jag har börjat nu; börjat samla ihop ord stora nog att beskriva sommaren 2006.
 Jag tänkte dedikera morgonen åt detta åtagande vilket är ett helt projekt.
Vaknade innan väckarklockan och var redo att möta hösten, första skoldagen för läsåret, umeå och verkligheten, men fick det berättat för mig att jag inte börjar förrän kl 12.30, vilket i vanliga fall gjort mig mer eller mindre förstörd, men istället tänkte jag 'fuck off and die, det är nya tider, nu gör jag något mysigt istället.'
Så uppkrupen i soffan, med sköna brallor, tjocksockar, stickad tröja och en tekopp, med morgonregnet mot fönsterrutorna och allt annat ultraklyschigt så ger jag mig nu in i dåtiden, för att en gång för alla sammanfatta denna underbara och stundtals hårda sommar.

Ett tag får ni vänta, det är mycket som ska ut genom fingrarna, en playlist ska göras och bilder skall klippas ihop.
Håll i hatten och ha en bra dag.
Väl mött - Maria

Jamen om du kunde go to sleep in my heart?!
omdubaravisste, vilket du förmodligen gör.

Oh good, ska jag någonsin bli ens lite som Carrie måste jag hitta kodnamn till alla mina älskare därute i världen.
Funderade länge på det igår, men kom inte på något bra. Min nuvarande Mr. Big till exempel, vad ska ditt nya namn bli? 
Vågar mig inte på några chansningar med att skriva ut de dåliga kanske-namnen right here, right now, det blir för uppenbart (som om det inte vore det ändå..) så for now, får du faktiskt godta att kallas Mr Big.

Dear Big, tänkte iaf på hur mycket jag kommer att hata din girlfriend till en början. Hur hon förmodligen kommer att vara sådär äckelperfekt i sin operfektion. En såndär leendemedhelasittväsen fulsnygg brud som är så häftig att till och med du framstår som en över vintern lämnad hundskit-påse som blivit övercyklad i en snöslaskpöl på våren, och då ska vi inte ens gå in på hur jag kommer att framstå.
Hur konstigt jag kommer att bete mig när vi råkar springa på varandra  där i framtiden.(jag tar lite naivt förgivet att det blir lika svårt att läppa taget som vanligt, trots att jag inte ens erkännt att jag någonsin hållit fast.)
Att jag tappar mobiltelefonen i marken och drar kanske något oförståeligt skämt om reumatism eller något och så tittar jag på klockan på armen som inte finns och säger att jag är sen till.. kriget?!
 ELLER så säger jag att jag ska träffa min pojkvän som du säkert vet inte existerar så börjar jag gå åt samma håll som er och går in på en porrbutik bara för att slippa fortsätta gå i samma riktning.
Jag vet inte. Det blir så pinsamt att jag rodnar i förväg.


I won't hesitate no more
Oh no more no more no more
It's your God-forsaken right to be loved, I'm sure
Theres no need to complicate
Our time is short
This is our fate, I'm yours

Jag kan liksom inte hitta någon lovesong som passar sig. Fuck lovesongs.
I'll damn sure hesitate more, för resten av livet. och det är inte vårat faith, för något vårat finns ju inte.
Det är bara känslan i låten jag inte vill leva utan idag och önsketänkandet att det kanske kunde funnits.

Big, jag föll handlöst för dig, och kommer aldrig erkänna to your face eller någon annan del av din kropp att det blev så. Jag kommer aldrig skriva ut ditt riktiga namn, även om du vet att du är du. Jag kommer förneka om du frågar mig in real life, om jag någonsin har turen att träffa dig igen, innan vi springer på varandra där några hunda meter framför porrbutiken.
Alltså Big, you are so big, på ett inte alls särskilt snuskit sätt utan bara stor. En stor människa.
En otroligt stor människa som lite klyschigt vände upp och ner på inte allt, men mycket.

Nu ska jag packa. Vika ihop sockar, där jag inte ens i närheten kommer att vika in Dig i mitt liv, utan lämna dig kvar. Du får helt enkelt bli en uddastrumpa. Jag har sönder den andra och bränner upp den, så du blir jätteudda; för helt ärligt, jag tappar inte bort strumpor men jag antar att i situations like this får man lov att offra sig.. eh, strumpor menar jag.
Åfcåååz är du jätteudda, annat går inte för sig.

Jaja, Hejdå Mr. Big. I'm secretly in love with you.
( så JÄVLA skönt att get it out of my system)

Den där, som sticks around to the morning after, lär nog dröja.

En såndär toppenjävladag i solen då jag till och med  tog badoskulden av mig själv, bara dör; körs över med pansarvagn. Fuck you, ditt jävla rövhål!

Som sagt, en toppendag. Ska försöka förtränga det faktum att rövar är rövar är rövar är rövar och fortsätta denna underbara dag med kanotpaddling.

ÅÅÅH!!!!!!!!
jag ska samla mig på vattnet, sedan återkomma. det hr ger varken mig eller er ngt.
HEJDÅ^^ÅÅÅÅ