I let myself fall
Vissa saker är fortfarande så fruktansvärt svårhanterliga och söndertrasande.
Jag vet inte vad det beror på, kanske mitt labila humör? Hah.
Att det har hänt, att det är gjort och inte går att göra ngt åt, till och med att det blev så bra spelar ingen roll.
Trots att jag vet, jag vet, jag vet att allt är glömt och förlåtet, från båda håll, alla håll, så slits alla nervtrådar av och hjärtat slutar att slå.
Jag bara hoppas att det genuina, ärliga och uppriktiga hos honom, hos mig, hos andra låter sanning och realitet vara domare, enväldig härskare. Då behöver inte nuvarande problem fortgå som detta tysta krig där jag sedan länge erkänt mig som Goliat, nedtrampad och död, trots min självgodhet.
Det tog emot, det gjorde förbannat ont, men jag är glad att jag lät stoltheten besegras. Jag hoppas bara att man kan se min vita flagg, som jag vinkat så länge.
Jag har släkt min törst på hans vatten, och funnit nya oaser i denna ständiga öken.
Jag skiter fullständigt i om han stundom förgiftade mig, och jag skämms för att jag slog en drill i hans vatten. Haha.
Att jag nu kan vandra tillbaka och känna tacksamhet för törsten han släckte, och se tacksamheten hos honom för sällskapet jag gav, är mer värt än någon vänskap, än alla förmögenheter, än alla skogar och allt guld.
Men som sagt, ibland trasas liv och lem sönder och jag fattar inte varför det ska vara en dödsynd att inte hålla det hemligt?
Historien går inte att ändra, det vet vi alla, eller hur? Men framtiden går att påverka, och jag tycker att det är fel, så förbannat fel, att låta principer styra och normer tvinga bort något som faktiskt inte skadar någon, utan tvärt om, bara ger mer livsglädje (för att vara lite lagom radikal).
För talades det sanning, vilket det åtminstone gjordes från mitt håll, så ger det mer än det tidigare bara tagits. Att det förstörts och stulits tid och glädje tidigare berodde på missförstånd och ouppklarade, men oh så historiska, företeelser.
Men vafan vet jag. Kan bara tala för mig själv.
Kuk.
Tack gode gud för parallellhandligar; för nya människor; för lifeturnings och för goda vänner.
Och när jag ändå ligger ute och fläker ut hela mit emotionella nät så kan jag ju passa på att dra vidare anekdoter om den mer fysiska (men ändå inte) delen av mitt liv. Det som är lättare att ta på.
Det finns en oas, som är oj så mycket större och rikare på rent vatten. Ett paradis, typ.
Men jag har hört att nuförtiden, när man inte längre går sexan, så måste man göra allt så jävla komplicerat, så okej då.
Vi tar ett par omvägar, vi går åt olika håll, vi möts igen, vi krånglar till det. Vi kör på det. I'm on, men jag tycker att det är jävligt onödigt.
I grund och botten vill jag bara vara glad och lycklig och kär. typ.
Jag vet inte vad det beror på, kanske mitt labila humör? Hah.
Att det har hänt, att det är gjort och inte går att göra ngt åt, till och med att det blev så bra spelar ingen roll.
Trots att jag vet, jag vet, jag vet att allt är glömt och förlåtet, från båda håll, alla håll, så slits alla nervtrådar av och hjärtat slutar att slå.
Jag bara hoppas att det genuina, ärliga och uppriktiga hos honom, hos mig, hos andra låter sanning och realitet vara domare, enväldig härskare. Då behöver inte nuvarande problem fortgå som detta tysta krig där jag sedan länge erkänt mig som Goliat, nedtrampad och död, trots min självgodhet.
Det tog emot, det gjorde förbannat ont, men jag är glad att jag lät stoltheten besegras. Jag hoppas bara att man kan se min vita flagg, som jag vinkat så länge.
Jag har släkt min törst på hans vatten, och funnit nya oaser i denna ständiga öken.
Jag skiter fullständigt i om han stundom förgiftade mig, och jag skämms för att jag slog en drill i hans vatten. Haha.
Att jag nu kan vandra tillbaka och känna tacksamhet för törsten han släckte, och se tacksamheten hos honom för sällskapet jag gav, är mer värt än någon vänskap, än alla förmögenheter, än alla skogar och allt guld.
Men som sagt, ibland trasas liv och lem sönder och jag fattar inte varför det ska vara en dödsynd att inte hålla det hemligt?
Historien går inte att ändra, det vet vi alla, eller hur? Men framtiden går att påverka, och jag tycker att det är fel, så förbannat fel, att låta principer styra och normer tvinga bort något som faktiskt inte skadar någon, utan tvärt om, bara ger mer livsglädje (för att vara lite lagom radikal).
För talades det sanning, vilket det åtminstone gjordes från mitt håll, så ger det mer än det tidigare bara tagits. Att det förstörts och stulits tid och glädje tidigare berodde på missförstånd och ouppklarade, men oh så historiska, företeelser.
Men vafan vet jag. Kan bara tala för mig själv.
Kuk.
Tack gode gud för parallellhandligar; för nya människor; för lifeturnings och för goda vänner.
Och när jag ändå ligger ute och fläker ut hela mit emotionella nät så kan jag ju passa på att dra vidare anekdoter om den mer fysiska (men ändå inte) delen av mitt liv. Det som är lättare att ta på.
Det finns en oas, som är oj så mycket större och rikare på rent vatten. Ett paradis, typ.
Men jag har hört att nuförtiden, när man inte längre går sexan, så måste man göra allt så jävla komplicerat, så okej då.
Vi tar ett par omvägar, vi går åt olika håll, vi möts igen, vi krånglar till det. Vi kör på det. I'm on, men jag tycker att det är jävligt onödigt.
I grund och botten vill jag bara vara glad och lycklig och kär. typ.
you've seen my love
Lite förvirrad hoppas jag att du har den visdom jag saknar. Min självkännedom har tagit stryk under denna långa period av torka, kalla det ensamhet, kalla mig vilse, och därför hoppas jag att vad du vet kan få mig på rätt väg.
Kastade mig utför utan att tänka mig för och den här gången vill jag inte landa på någon, jag vill landa hos någon.
Har inte plats, tid eller ork för pity för någon annan än mig själv.
Du kan, du vet hur man gör.
You and me, me and you
There’s so much that we’ve been through,
through it all I’ve come to understand Gods love.
And if tomorrow never comes
know this twice, just know this once.
Knowing you has made me able to go on.
Ibland gör gamalt så ont, sånt man glömt bearbetat och tackat för.
Det fanns rätt och fel, det kan ingen jävel förneka. Rätt för dig och någon annan. Fel för oss.
Men nuet, det oifrånkomliga nuet gör mig rättvisa. Oss rättvisa.
Fastän jag frånsagt mig all rättighet till 'oss':et kan jag inte frångå det, för nu;et ger mig guld och en relation jag inte har med någon annan.
Äsch, jag vill inte förstöra, jag vill bara kunna prata med den bästa vän jag har.
och älta förstås. jag älskar att älta.
Kastade mig utför utan att tänka mig för och den här gången vill jag inte landa på någon, jag vill landa hos någon.
Har inte plats, tid eller ork för pity för någon annan än mig själv.
Du kan, du vet hur man gör.
You and me, me and you
There’s so much that we’ve been through,
through it all I’ve come to understand Gods love.
And if tomorrow never comes
know this twice, just know this once.
Knowing you has made me able to go on.
Ibland gör gamalt så ont, sånt man glömt bearbetat och tackat för.
Det fanns rätt och fel, det kan ingen jävel förneka. Rätt för dig och någon annan. Fel för oss.
Men nuet, det oifrånkomliga nuet gör mig rättvisa. Oss rättvisa.
Fastän jag frånsagt mig all rättighet till 'oss':et kan jag inte frångå det, för nu;et ger mig guld och en relation jag inte har med någon annan.
Äsch, jag vill inte förstöra, jag vill bara kunna prata med den bästa vän jag har.
och älta förstås. jag älskar att älta.
til' you realized what you've done to me
You hiding from me
is like me hiding from everyone
Ännu en bra dag, ännu en topp i min töntiga emotionella berg- och dalbana.
Denna underbara människa som med sin ständiga frånvaro, bara fortsätter att lysa upp varje dag, trots att det bara är vissa dagar jag orkar se det; plocka av mig mina svindyra solbrillor och njuta.
Som en ständig bakfylla, som egentligen bara kräver en treocomp, men vemfan orkar ta en huvudvärkstablett varje dag? I sure don't.
Jag jobbar med solbrillor och låter hans gudomliga ljus jaga bort allt vad huvudvärk heter, vissa dagar. Andra dagar är som bäddade för att ligga kvar med brillorna på och låta självkritiken flöda, döda.
Asch då, nu dödade jag just min topp litet.
Var och hälsade på Ulf, Guli, Thomas och Linus idag. De växer så det knakar, i varje fall två av dem.. eller. tre kanske ;) Det var skönt att leka lite krig, kurragömma och sjunga 'i ett hus vid skogens slut'. Det är inte varje dag jag tar mig för att leka vill jag lova.
Längtar redan till augusti och gbg-äventyren som komma skall.
Kan också passa på att berätta om det enda som egentligen spelar någon roll i mitt liv just nu; inryck 070701 som 321Karlsson.
ShitpisscocksuckermotherMOTHER blir lika nervös varje gång jag tänkte på't.
Har hittat ett par pellar som ska in samtidigt, och jag längtar så blodet kokar.
Nu väntar en ovanligt trevlig fredagskväll på Andra sidan. Jag menar, det är ju ändå åsele!
Ha en bra dag gott folk. peace.
is like me hiding from everyone
Ännu en bra dag, ännu en topp i min töntiga emotionella berg- och dalbana.
Denna underbara människa som med sin ständiga frånvaro, bara fortsätter att lysa upp varje dag, trots att det bara är vissa dagar jag orkar se det; plocka av mig mina svindyra solbrillor och njuta.
Som en ständig bakfylla, som egentligen bara kräver en treocomp, men vemfan orkar ta en huvudvärkstablett varje dag? I sure don't.
Jag jobbar med solbrillor och låter hans gudomliga ljus jaga bort allt vad huvudvärk heter, vissa dagar. Andra dagar är som bäddade för att ligga kvar med brillorna på och låta självkritiken flöda, döda.
Asch då, nu dödade jag just min topp litet.
Var och hälsade på Ulf, Guli, Thomas och Linus idag. De växer så det knakar, i varje fall två av dem.. eller. tre kanske ;) Det var skönt att leka lite krig, kurragömma och sjunga 'i ett hus vid skogens slut'. Det är inte varje dag jag tar mig för att leka vill jag lova.
Längtar redan till augusti och gbg-äventyren som komma skall.
Kan också passa på att berätta om det enda som egentligen spelar någon roll i mitt liv just nu; inryck 070701 som 321Karlsson.
ShitpisscocksuckermotherMOTHER blir lika nervös varje gång jag tänkte på't.
Har hittat ett par pellar som ska in samtidigt, och jag längtar så blodet kokar.
Nu väntar en ovanligt trevlig fredagskväll på Andra sidan. Jag menar, det är ju ändå åsele!
Ha en bra dag gott folk. peace.
i was wrong i guess
I run I run far from
You to the apple tree in my yard
With my dress all bundled up in my hands
Dirt on my feet I am dreaming again
I run I run I run far from
You to the lilac tree in my yard
no more swing set for the girl who is all grown up
no more tea parties parades or mothers in love
I hold my breath past the cemetery
My brother wins he can hold it much longer then me
Gravel roads make car keys rattle on steering wheels
Children and horses old barns and old automobiles
I run I run I run far from
You to the watered streets of Oregon
With a coffee cup half full in my hands
And I'm praying my savior would
Just place a gun in my hands
I run I walk I lie far from
Freaks and lying cheats on the tip of my tongue
The moon hides in the sky behind rows of tree tops
And I'm wishing I was somewhere up there
With the mermaids and stars
I run I run far from
Reality to escape who I've become
Insanity is close at my back
And I'm getting rather numb from the snakes
Who have blurred my vision
-
Go'vänner, efter en första fotbollsträning på flera månader, där jag blev överkörd av allt och alla, så är det självklart att jag känner mig lite manodepressiv.
Men det var skönt att lira lite boll, träffa brullorna och känna hur all kondition runnit av i takt med ölen som runnit in.
Utöver det så vet jag ingenting.
Jag vet bara att jag är fasligt bitter och gärna skulle haft ngn att vara bitter tillsammans med.
You to the apple tree in my yard
With my dress all bundled up in my hands
Dirt on my feet I am dreaming again
I run I run I run far from
You to the lilac tree in my yard
no more swing set for the girl who is all grown up
no more tea parties parades or mothers in love
I hold my breath past the cemetery
My brother wins he can hold it much longer then me
Gravel roads make car keys rattle on steering wheels
Children and horses old barns and old automobiles
I run I run I run far from
You to the watered streets of Oregon
With a coffee cup half full in my hands
And I'm praying my savior would
Just place a gun in my hands
I run I walk I lie far from
Freaks and lying cheats on the tip of my tongue
The moon hides in the sky behind rows of tree tops
And I'm wishing I was somewhere up there
With the mermaids and stars
I run I run far from
Reality to escape who I've become
Insanity is close at my back
And I'm getting rather numb from the snakes
Who have blurred my vision
-
Go'vänner, efter en första fotbollsträning på flera månader, där jag blev överkörd av allt och alla, så är det självklart att jag känner mig lite manodepressiv.
Men det var skönt att lira lite boll, träffa brullorna och känna hur all kondition runnit av i takt med ölen som runnit in.
Utöver det så vet jag ingenting.
Jag vet bara att jag är fasligt bitter och gärna skulle haft ngn att vara bitter tillsammans med.
you're an angel
En skittråkig dag lider mot sitt slut.
Understryker mina moodswings ytterligare genom att nu ge en kort sammanfattning av hur bra det ändå känns, shitpisscocksuckermotherfuckerdagen till trots:
Det känns jättebra.
Jag älskar känslan, den lite svårbeskrivliga, som ligger och surrar lite skönt i mitt huvud.
Gårdagens bitterhet som fick.. något bittert (?) att vara sött, är som bortblåst.
Klart det finns en anledning, en så fin och ständigt frånvarande anledning.
men inte ens frånvaro knäcker mig ikväll.
Jo, lite.
Han är fin och bra. och lite overklig.
Men han är i vägen för så mycket annat. Jag älskar inte folk som ska stå i vägen.
Understryker mina moodswings ytterligare genom att nu ge en kort sammanfattning av hur bra det ändå känns, shitpisscocksuckermotherfuckerdagen till trots:
Det känns jättebra.
Jag älskar känslan, den lite svårbeskrivliga, som ligger och surrar lite skönt i mitt huvud.
Gårdagens bitterhet som fick.. något bittert (?) att vara sött, är som bortblåst.
Klart det finns en anledning, en så fin och ständigt frånvarande anledning.
men inte ens frånvaro knäcker mig ikväll.
Jo, lite.
Han är fin och bra. och lite overklig.
Men han är i vägen för så mycket annat. Jag älskar inte folk som ska stå i vägen.
If you weren't real, i would make you up
Jag vill göra det lika snyggt som Zlatan, men på ett helt annat sätt.
Vore skönt att klacka bort alla små misstag lite coolt, men jag känner mig inte särskilt ball just nu i'm afraid.
Har som vanligt en hel del på hjärtat som jag så gärna vill basunera ut bara för att jag är beroende av verbala utvik, men jag tror jag dissar 'tycksyndommignu' ikväll och låtsas ta det sådär coolt som bara Zlatan kan.
Vet å andra sidan inte vad det är som känns så inåthelvete åt helvete; kanske den gamla välkända rädslan av att göra fel när man verkligen vill att allt ska vara rätt.
Thank God så har jag vett att inse att jag gjort så mycket rätt också, men om man istället kunde skippa balansgången och strunta i det gamla uttjatade ge och få så kanske det skulle kännas lite bättre; egoist som jag är.
Det som irriterar mig mest är att vinner man det man verkligen saknat, det man verkligen kämpat tarmarna ur sig för att få, så förlorar man självklart något lika värdefullt.
Kanske är det min ypperliga förmåga att prioritera fel jävla saker som fått sig en törn? Jag menar, någon mental skada av misshandelsdramat kanske jag undermedvetet drog på mig?
Jag vet inte. Jag är lite halvvilse, men skyller helt och fullt på alkoholintaget de senaste två veckorna. Kom inte ut ur dimman förrän imorse.
Kanske ska ge fan i mina usla försök att vara ädel och istället agera svin fullt ut. Det är så jävla mycket lättare.
Känner mig lite bitter över detta samvete som vuxit fram på senare tid asså..
Jag ska lägga ner mina luftslottsbyggen. Hade som tänkt flytta in om ett par veckor; hade renoverat, byggt ut,
lagt till, köpt mattor, soffor, matbord, inrett för flera jävla miljoner. Nu tänker jag nog istället riva skiten och komma ner på jorden.
Kanske kan det också vara så, att det händer så lite i mitt liv att jag väljer att förstora allt så fruktansvärt att varenda cell i mig exploderar och skapar splatterscener som skulle få vilken psykfilm som helst att vara Nalle Puh.
Jag menar 'Fan, varenda nervtråd i hela kroppen gick av och hjärtat slutade slå'..
JAG skickade ett sms med ovanstående ord, och det värsta är: Jag var inte fjorton, jag var nitton.
Ha-Ha!
Nej satan vad bittert det blev. Jag älskar att ha bakisångest gällande livet.
ååååååååÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅAPFIHFDHÖKLDJFLKJDFLKFJ.
Näe, svinet i mig vinner ikväll; fuckyou fan. All of you.
Parentes:
Jag är så otroligt tacksam över den 9 månaders tunga, obekväma, livshotande vikten som jag fick plocka av mig i helgen. Skavsår har jag fått men det är en småsak.
Det är sällan jag ber till Gud av pure, pure tacksamhet, (över huvudtaget to be true..) men det blir en hel del av den varan framöver.
Du är solid gold min vän!
Vore skönt att klacka bort alla små misstag lite coolt, men jag känner mig inte särskilt ball just nu i'm afraid.
Har som vanligt en hel del på hjärtat som jag så gärna vill basunera ut bara för att jag är beroende av verbala utvik, men jag tror jag dissar 'tycksyndommignu' ikväll och låtsas ta det sådär coolt som bara Zlatan kan.
Vet å andra sidan inte vad det är som känns så inåthelvete åt helvete; kanske den gamla välkända rädslan av att göra fel när man verkligen vill att allt ska vara rätt.
Thank God så har jag vett att inse att jag gjort så mycket rätt också, men om man istället kunde skippa balansgången och strunta i det gamla uttjatade ge och få så kanske det skulle kännas lite bättre; egoist som jag är.
Det som irriterar mig mest är att vinner man det man verkligen saknat, det man verkligen kämpat tarmarna ur sig för att få, så förlorar man självklart något lika värdefullt.
Kanske är det min ypperliga förmåga att prioritera fel jävla saker som fått sig en törn? Jag menar, någon mental skada av misshandelsdramat kanske jag undermedvetet drog på mig?
Jag vet inte. Jag är lite halvvilse, men skyller helt och fullt på alkoholintaget de senaste två veckorna. Kom inte ut ur dimman förrän imorse.
Kanske ska ge fan i mina usla försök att vara ädel och istället agera svin fullt ut. Det är så jävla mycket lättare.
Känner mig lite bitter över detta samvete som vuxit fram på senare tid asså..
Jag ska lägga ner mina luftslottsbyggen. Hade som tänkt flytta in om ett par veckor; hade renoverat, byggt ut,
lagt till, köpt mattor, soffor, matbord, inrett för flera jävla miljoner. Nu tänker jag nog istället riva skiten och komma ner på jorden.
Kanske kan det också vara så, att det händer så lite i mitt liv att jag väljer att förstora allt så fruktansvärt att varenda cell i mig exploderar och skapar splatterscener som skulle få vilken psykfilm som helst att vara Nalle Puh.
Jag menar 'Fan, varenda nervtråd i hela kroppen gick av och hjärtat slutade slå'..
JAG skickade ett sms med ovanstående ord, och det värsta är: Jag var inte fjorton, jag var nitton.
Ha-Ha!
Nej satan vad bittert det blev. Jag älskar att ha bakisångest gällande livet.
ååååååååÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅAPFIHFDHÖKLDJFLKJDFLKFJ.
Näe, svinet i mig vinner ikväll; fuckyou fan. All of you.
Parentes:
Jag är så otroligt tacksam över den 9 månaders tunga, obekväma, livshotande vikten som jag fick plocka av mig i helgen. Skavsår har jag fått men det är en småsak.
Det är sällan jag ber till Gud av pure, pure tacksamhet, (över huvudtaget to be true..) men det blir en hel del av den varan framöver.
Du är solid gold min vän!
Wouldn't have it any other way
Jag har så mycket på hjärtat gott folk. Så mycket att det blir stopp i alla vener och artärer och halsar och hålrum.
Det är så mycket shit that's going on. Både bra och dålig skit. Mest bra, vill jag understryka, but still, mycket shit.
JAG ÄLSKAR DET INTE.
Om jag utgår från dagens topic är så det är. Både i stort och smått. Hade inte velat ha varken livet, dagen eller veckan på något annat sätt.
Dagen iofs, har vart rätt långsam, men jag tog en promenad ner till stationen och tog tid på hur lång tid det tar att gå. Mötte ett par suspekta personer som jag sent skall glömma. Inte för att jag mötte dem idag, utan för vad de kan ha gjort tidigare. motherfuckers.
För att citera alla våran KellyK; ' I try my hardest just to forget everything..'
haha, fan vad töntigt. Nu måste jag slå mig själv med en glasfalska i huvudet.
Min syster, är hur som helst den mest underbara varlese på denna jord. Solid gold, innifrån och ut.
Är rätt synd att man inte kan bära omkring henne i handväskan, bredvid mobilen, lypsylet och visakortet.
Om jag införskaffar en större kanske det skulle gå iofs, men jag vet inte om hon skulle gå med på det.
Ska bli skönt att komma hem, bakakärleksmums och njuta av snöslakste.
Det sista var en lögn. Snöslak är den största anlednigen till att jag vill stanna här. För det existerar inte här. Här i stockholm.
I morgon bär det av hem mot norrlandsskogarna och vilhelminafjällen för lite traditionenlig norrlandsjävlasnorfylla som jag hört man måste uppnå såhär i påsktider.
Tur att robert är med, så jag får bevara lite av sthlmskänslan.
Näfan. tiden gick lika sakta idag. Ska ta och sola lilte på balkongen. HAH!
vaffan. jag vet inte.
Tillfälligsinnesförvirring är kanske den rätta diagnosen. Eller är det helt enkelt så att det är nuet och inte sen:et som räknas. Jag tar sådär lätt på det.
Sådär lagom lätt, i det närmsta oberörd, men inte helt. Til 0.001promille berörd.
ELLER INTE VET JAG. bara massa jävla snack från min sida. för att ni ska fundera på vafan jag skriver om.
i'll never tell you suckers.
hejdå
Det är så mycket shit that's going on. Både bra och dålig skit. Mest bra, vill jag understryka, but still, mycket shit.
JAG ÄLSKAR DET INTE.
Om jag utgår från dagens topic är så det är. Både i stort och smått. Hade inte velat ha varken livet, dagen eller veckan på något annat sätt.
Dagen iofs, har vart rätt långsam, men jag tog en promenad ner till stationen och tog tid på hur lång tid det tar att gå. Mötte ett par suspekta personer som jag sent skall glömma. Inte för att jag mötte dem idag, utan för vad de kan ha gjort tidigare. motherfuckers.
För att citera alla våran KellyK; ' I try my hardest just to forget everything..'
haha, fan vad töntigt. Nu måste jag slå mig själv med en glasfalska i huvudet.
Min syster, är hur som helst den mest underbara varlese på denna jord. Solid gold, innifrån och ut.
Är rätt synd att man inte kan bära omkring henne i handväskan, bredvid mobilen, lypsylet och visakortet.
Om jag införskaffar en större kanske det skulle gå iofs, men jag vet inte om hon skulle gå med på det.
Ska bli skönt att komma hem, bakakärleksmums och njuta av snöslakste.
Det sista var en lögn. Snöslak är den största anlednigen till att jag vill stanna här. För det existerar inte här. Här i stockholm.
I morgon bär det av hem mot norrlandsskogarna och vilhelminafjällen för lite traditionenlig norrlandsjävlasnorfylla som jag hört man måste uppnå såhär i påsktider.
Tur att robert är med, så jag får bevara lite av sthlmskänslan.
Näfan. tiden gick lika sakta idag. Ska ta och sola lilte på balkongen. HAH!
vaffan. jag vet inte.
Tillfälligsinnesförvirring är kanske den rätta diagnosen. Eller är det helt enkelt så att det är nuet och inte sen:et som räknas. Jag tar sådär lätt på det.
Sådär lagom lätt, i det närmsta oberörd, men inte helt. Til 0.001promille berörd.
ELLER INTE VET JAG. bara massa jävla snack från min sida. för att ni ska fundera på vafan jag skriver om.
i'll never tell you suckers.
hejdå
like a horse
What better than a blogg om man skall fördriva tiden?
Svaren kan inte vara många.
Sitter och ångrar allt jag inte köpt för pengar jag inte har. Det är en jävla börda, en ångest utan bot. Fuckit.
Har lyckats göra mig relativt hemmastadd här i väsby.
fast det var en lögn; väsby är lika mycket håla som vilhelmina, förutom den betynadnde avståndskillnaden till sthlm city.
I lägenheten däremot, känner jag mig lika hemma som Linnea i rosa (ja, det är en liknelse jag älskar att använda mig av)
Måste också passa på att förkasta all sanning i det jag hittills tyckt varit livets största sanning: Var inte slö; då blir man dö.
Det finns, just nu, ingen som helst sanning i det.
Ett liv med oregelbundta matintag (som då helst bara ska bestå av pizza alternativt det mest lättlagade som finns hemma) mycket öl, mycket tv, mycket dator, mycket dåliga skämt och mycket sängliggande ÄR just nu livet.
Var slö; lev skönt är mitt nya motto.
JAJA, inte fan gick tiden så mycket fortare av de här.. men nu kom sällskapet tillbaka. adjö
Time to spit new shit
I'm rocking on this new bit
I'm hot now you'll see
I'll fight you just to get peace
Heavy Weight Wrestler
Fight me in your comforter
Let you be superior
I'm flithy with the fury ya
Svaren kan inte vara många.
Sitter och ångrar allt jag inte köpt för pengar jag inte har. Det är en jävla börda, en ångest utan bot. Fuckit.
Har lyckats göra mig relativt hemmastadd här i väsby.
fast det var en lögn; väsby är lika mycket håla som vilhelmina, förutom den betynadnde avståndskillnaden till sthlm city.
I lägenheten däremot, känner jag mig lika hemma som Linnea i rosa (ja, det är en liknelse jag älskar att använda mig av)
Måste också passa på att förkasta all sanning i det jag hittills tyckt varit livets största sanning: Var inte slö; då blir man dö.
Det finns, just nu, ingen som helst sanning i det.
Ett liv med oregelbundta matintag (som då helst bara ska bestå av pizza alternativt det mest lättlagade som finns hemma) mycket öl, mycket tv, mycket dator, mycket dåliga skämt och mycket sängliggande ÄR just nu livet.
Var slö; lev skönt är mitt nya motto.
JAJA, inte fan gick tiden så mycket fortare av de här.. men nu kom sällskapet tillbaka. adjö
Time to spit new shit
I'm rocking on this new bit
I'm hot now you'll see
I'll fight you just to get peace
Heavy Weight Wrestler
Fight me in your comforter
Let you be superior
I'm flithy with the fury ya
soumibar
heii hei pakki poiika!
Hirvinpaaska voi saatana!
Jag har varit på en satans finnbar i väsby, lix det bästa jag någonsin har varit på, jag har kräkts 16000 ggr, druckit 10 shots mintuu, 5 koff oilut! höres väsby, nu är ja jävlar norrlänningssnorjävlapackad ska ni veta!
ANDERS MÅ SÄGA VAD HAN VILL. VI KÄMPAR PÅ MED VÅRA BIACHSLAPS..
SP LONG SUCKERS. PUSS!!!
jag älskar att jag är full och skriver
jag älskar inte att jag inte riktigt minns allt.
Hirvinpaaska voi saatana!
Jag har varit på en satans finnbar i väsby, lix det bästa jag någonsin har varit på, jag har kräkts 16000 ggr, druckit 10 shots mintuu, 5 koff oilut! höres väsby, nu är ja jävlar norrlänningssnorjävlapackad ska ni veta!
ANDERS MÅ SÄGA VAD HAN VILL. VI KÄMPAR PÅ MED VÅRA BIACHSLAPS..
SP LONG SUCKERS. PUSS!!!
jag älskar att jag är full och skriver
jag älskar inte att jag inte riktigt minns allt.
tomorrow is yesterday
Jag klarade det. med bravur.
I'm proud. riktigt, riktigt stolt över mina prestationer.
Vill hitta grabbarna jag mönstrade med. Ledarskaps-killen från dragon var en hejare, jägarkillen från gävle likaså. Båda var väl jägaraspiranter båda två iofs.
Sandviksbruttan också, även om hon var lite painintheass.
Hursom, 2007-07-01 rycker jag in som stril/bassäktroppchef på F21. Känns overkligt.
Ville verkligen ha den utbildningen men ansåg mig själv vara waaaay to underkvalificerad för den.
Men när inskrivningsfärrättaren lät mig välja mellan bas/sstrilsäkman, bas/strilsäkgruppchef och bas/strilsäktroppchef så kändes troppchefsbefattningen bäst. Gruppchefsbefattningen hade vart mer fysiskt krävande, vilket jag enligt honom klarat av, men inte lika teoretiskt brett som troppchefsbefattniingen.
Därför tror jag att plutonschefsposten is the shit.
Han tyckte att jag skulle satsa på kompanichef, och jag var sjukt nära att ta den platsen istället, men jag fegade ur.
Plutonsbefäl it is, och jag har aldrig vart mer nöjd med ett val, någonsin.
Hade förstås vart underbart om jag kunnat genomföra utb. i uppsala på LSS istället, men de två platsenra var redan tillsatta.
Luleå känns ändå sjukt fantastiskt, och det var definitivt mitt andrahandsval, men uppsala vore ändå.. gött.
Det är riktigt länge kvar innan inryck; över ett år, och jag är mycket väl medveten om hur mycket som kan hända udner detta år. Men såhär målinriktad och taggad har jag nog aldrig kännt mig, inför något, någonsin.
Jag måste säga det igen; jag är så jävla stolt över mig själv!
Det är något jag valt att göra helt själv, utan både stöd och hinder från nära och kära, bara en skön likgiltighet som gjort att det gått ännu bättre. Lite 'Aja, hoppas det går bra, om det nu är det du vill..' attityd.
Visst ska kanske Sebastian ha en brosch, för hade inte han gjort lumpen hade jag nog aldrig kommit på tanken. Anhörighetsdagarna var definitivt it.
men sedan vore det en lögn att påstå att han vart något strörre stöd, i'm afraid. Det är mer nu i slutet, när han faktiskt försått att jag tänker genomföra det ;P
Åter till likgiltigheten; den har fått mig så motiverad, så peppad att genomföra det, vilja klara det.
Och nu när jag klarat mönstringen, så känner jag mig relativt oslagbar.
och bara tanken på vad de anser mig vara bra nog att klara gör mig lite halvberusad av självgodhet.
Jävlar i mig, se bara:
Du skall vara intresserad av att vara arbetsledare och föregångsman. Struktur, noggrannhet, initiativförmåga samt god fysik är viktiga egenskaper för denna befattning. Resultatet av de tester och prov som du gör under mönstringen visar om du är lämplig för utbildning till troppchef.
and i'am!
vill basunera ut till hela världen hur nöjd jag är med mig själv. Men det lägger sig nog snart. Jag ska inte plåga er med det mer.
Kunde inte flyga till sthlm ikväll. sjukt irriterande.
vill sitta hos robban och anders och inte här.
Eller jo, här trivs jag bra, med min älskade pappa.
Men det hade vart skönt att vakna i sthlm.
jag måste sova. God natt.
I'm proud. riktigt, riktigt stolt över mina prestationer.
Vill hitta grabbarna jag mönstrade med. Ledarskaps-killen från dragon var en hejare, jägarkillen från gävle likaså. Båda var väl jägaraspiranter båda två iofs.
Sandviksbruttan också, även om hon var lite painintheass.
Hursom, 2007-07-01 rycker jag in som stril/bassäktroppchef på F21. Känns overkligt.
Ville verkligen ha den utbildningen men ansåg mig själv vara waaaay to underkvalificerad för den.
Men när inskrivningsfärrättaren lät mig välja mellan bas/sstrilsäkman, bas/strilsäkgruppchef och bas/strilsäktroppchef så kändes troppchefsbefattningen bäst. Gruppchefsbefattningen hade vart mer fysiskt krävande, vilket jag enligt honom klarat av, men inte lika teoretiskt brett som troppchefsbefattniingen.
Därför tror jag att plutonschefsposten is the shit.
Han tyckte att jag skulle satsa på kompanichef, och jag var sjukt nära att ta den platsen istället, men jag fegade ur.
Plutonsbefäl it is, och jag har aldrig vart mer nöjd med ett val, någonsin.
Hade förstås vart underbart om jag kunnat genomföra utb. i uppsala på LSS istället, men de två platsenra var redan tillsatta.
Luleå känns ändå sjukt fantastiskt, och det var definitivt mitt andrahandsval, men uppsala vore ändå.. gött.
Det är riktigt länge kvar innan inryck; över ett år, och jag är mycket väl medveten om hur mycket som kan hända udner detta år. Men såhär målinriktad och taggad har jag nog aldrig kännt mig, inför något, någonsin.
Jag måste säga det igen; jag är så jävla stolt över mig själv!
Det är något jag valt att göra helt själv, utan både stöd och hinder från nära och kära, bara en skön likgiltighet som gjort att det gått ännu bättre. Lite 'Aja, hoppas det går bra, om det nu är det du vill..' attityd.
Visst ska kanske Sebastian ha en brosch, för hade inte han gjort lumpen hade jag nog aldrig kommit på tanken. Anhörighetsdagarna var definitivt it.
men sedan vore det en lögn att påstå att han vart något strörre stöd, i'm afraid. Det är mer nu i slutet, när han faktiskt försått att jag tänker genomföra det ;P
Åter till likgiltigheten; den har fått mig så motiverad, så peppad att genomföra det, vilja klara det.
Och nu när jag klarat mönstringen, så känner jag mig relativt oslagbar.
och bara tanken på vad de anser mig vara bra nog att klara gör mig lite halvberusad av självgodhet.
Jävlar i mig, se bara:
Du skall vara intresserad av att vara arbetsledare och föregångsman. Struktur, noggrannhet, initiativförmåga samt god fysik är viktiga egenskaper för denna befattning. Resultatet av de tester och prov som du gör under mönstringen visar om du är lämplig för utbildning till troppchef.
and i'am!
vill basunera ut till hela världen hur nöjd jag är med mig själv. Men det lägger sig nog snart. Jag ska inte plåga er med det mer.
Kunde inte flyga till sthlm ikväll. sjukt irriterande.
vill sitta hos robban och anders och inte här.
Eller jo, här trivs jag bra, med min älskade pappa.
Men det hade vart skönt att vakna i sthlm.
jag måste sova. God natt.