mariakarlsson - my name is called religion

om inte han saknar mig, kommer då någon någonsin att göra det?

om jag inte finns kvar i hans tankar, i hans liv, i hans värld, kan jag då förvänta mig att ja kommer finnas kvar för någon alls?

om han glömmer 4 år som om det vore ett oväder i förrgår, eller en katt han kört över, eller en sticka i  fingret så kan det inte vara värt att komma ihåg?

Var har jag levt? Vad har jag upplevt? Har jag hört saker du aldrig sagt, upplevt saker du aldrig gjort, fastän du satt bredvid mig?

Har jag pratat med någon som inte funnits, fastän jag såg dig sitta där och prata?

Var var du?

Du kan inte vart där, för då skulle du fortfarande finnas bradvid mig. du skulle inte springa ifrån det som om det vore smittat av pesten. du skulle sitta här och minnas med mig, du skulle sitta här och skapa nya saker at minnas, älska och glädjas åt.

varför kunde du inte berätta att jag inte längre var värd att älska, värd att spendera din dyrbara jävla tid med? varför låtsades du att jag var allt i din äckliga jävla värld när hennes sms, era jävla bilturer, era patetiska hemliga jävla möten  var allt du tänkte på. när du såg henne då du knullade mig?

idiot!

jag hatar att du fick mig så blind. att jag var så jävla korkad och dum. att jag fortfarande hoppas att det är du som ringer, och blir lika besviken varje gång det inte är du.  jag hoppas att varje sms, mail och telefonsamtal är från dig.

att jag tror, trots att det gått flera månader, att du ska höra av dig och allt ska vara som förut.

jag dör varje gång det inte är du som ringer.

jag dör varje gång jag ser dig, men du tittar rakt genom mig, på henne.

jag dör varje gång jag ringer och din telefon är avständg för att ni sitter tillsammans någonstanns.

jag dör varje gång jag hör ditt namn.

var är du?

vart fan är jag?

Yeah, you still kiss me, but it's just on the cheek
Yeah, you still kiss me, but it's just on the cheek
Yeah, you still kiss me sometimes, but it's just on the cheek
You pull away so easily

And I still call you, but I get your machine
And I still call you, but I get your machine
And if I'm lucky I guess, I get your roommate answering
But you're at the bar, or at Gene's

And we go to dinner, but you won't hold my hand
We sit at the same table, but we don't play with our feet
Yeah, we still go to dinner sometimes, but we don't sneak a kiss
When the waitress turns around

And we still watch movies, but we don't share the couch
And we still rent movies, but we don't share the couch
Yeah, we still watch movies sometimes, but you don't lay in my lap
The plot is slow, take a nap

And you even stay over, but now we stay in our clothes
Yeah, you'll even sleep over, but now we stay in our clothes
Yeah, you even sleep over sometimes, but we stay in our clothes
I'm only there so that you're not alone

And you say that I hurt you, in a voice like a prayer
Yeah, you say that I've hurt you, and your voice is like a prayer
Yeah, well maybe I hurt you sometimes, but let's contrast and compare
Lift up your shirt, the wound isn't there

I guess that your truth, is just the ghost of your lies
I guess your kind of truth, is just the ghost of your lies
Yeah, your kind of truth, darling, is just the ghost of your lies
I see through them all the time
So I'm pouring some whiskey, I'm gonna get drunk
Yeah, I'm pouring myself some whiskey, I'm going to get really fucking drunk
I'm pouring some whiskey right now, I'm going to get so, so drunk
That I pass out, forget your face, by the time I wake up.

Har haft underbara dagar, men inte gjort något speciellt. spelat fotboll, sovit länge på dagarna, promenerat och fikat med goda vänner.  åkt bil, lyssnat på bra musik, hjälpt  pappa att skylta om, ätit god mat, vattnat blommor och tittat på  film.

inatt drömde jag en alldeles underbar dröm om soldater som bodde hemma hos mig.

sedan f21 är jag helt såld. soldater is a bigbig turnon ;)

han finns inte

hans födelsedag. hans nonchalans. min paranoia.

osäkerhet och rädsla. to face skellefteå alone. min nästa bok. definitivt.

min inställning. ingetkommerattgfungerautanhonom. Oh, jag glömmer så lätt att inget fungerade med honom på den tiden då det begav sig heller. det är klart jag bortser från allt av ondo.

Jag minns bara ljumma  sommarnätter, barfotapromenader och mjuklasskladd på varandras näsor.

bitande kalla vinternätter med glittersnö, stjärnklar himmel och en brasa, varm oboy och nybakta bullar.

Fan vad jag hatar det här. Att jag totalt tappat kontrollen över allt. över något jag inte ville ha, som nu är allt jag saknar i mitt liv.

MIN nonchalans. min vandring i blindo. mitt sätt att utelåsa allt vad vänskap heter.

väck mig någon?  jag är allt jag egentligen inte är. eller VAVAVA?! jag är helt ute och cyklar. patetisk och jävlig.

Grattis Sebastian. jag älskar och saknar mig och du får mig och allt du vill ha i 20årdpresent.

se mig en sista gång, you motherfucker.

tur att jag är snygg.

____________

Midnights in Winter
The glowing fire
Lights up your face in orange and gold.
I see your sweet smile
Shine through the darkness
It's line is etched in my memory.

So I'd know you by heart.

Mornings in April
Sharing our secrets
We'd walk until the morning was gone.
We were like children
Laughing for hours
The joy you gave me lives on and on.

Cause I know you by heart.

I still hear your voice
On warm Summer nights
Whispering like the wind.


You left in Autumn
The leaves were turning
I walked down roads of orange and gold.
I saw your sweet smile
I heard your laughter
You're still here beside me every day.

Cause I know you by heart,
Cause I know you by heart.

Det går inte uppför. inte blir det ljusare heller. men bara en blåst SOB som jag skulle väl tro att ju närmare djupet du kommer blir det ljusare.

allt börjar nå en tragisk 'dikterpåsockerdrickaochbupbesök' nivå.  Jag har inte ens ork att ta mig i kragen och ta en promenad för att skingra tankarna.

halvlama citat som 'det är alltid mörkast innan gryningen', 'tiden läker alla sår' och annat i samma stil har förvandlats till mantran jag förnekar. förnekar och förnekar.

blir det inte bättre innan skolan börjar vet jag ärligt talat inte vad jag ska ta mig till. Bara tanken på ännu ett halvår i skellefteå gör mig spyfärdig. det är bäddat, inte bara i en utan trehundra sängar, för att allt kommer att bli sjutton gånger jobbigare nu än förut.

ett plus är väl att de 5,8x2 kilometrarna per dag på cykel förhoppningsvis plockar bort några centimeter från mina höfter.

halleluja. min naturligt positiva sida gör sig ständigt påmind.

nu SKA jag ta en promenad eftersom att jag ine ORKADE GÅ PÅ FOTBOLLSTRÄNINGEN.

mitt enda hopp

bu-hu.