..which grows higher than soul could ever hope

Virvlar runt. Mestadels inomkroppsligt. Inomhuvud..sligt.
Förälskad i krativitetsframtvingande tidspress och bröstkorgar som brummar hemtrevligt då man lägger örat mot dem, då särskilt i sagostunder. Hör hjärtslagen och tänker att mellan dem vill man ju bo, så halvsomnar man med den enda tanken som lyder: det är det här de menar.

Bortsett från det mesta finner jag livet hejsan, men misstänker att det är sömnlösheten som narras.
Lutar mig tillbaka och hoppas på det bästa, med risk för att somna.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits