Passera obemärkt förbi
In treatment fuckar med mitt huvud. Så fort jag tänker en tanke måste den analyseras.
Särskilt då nu då en relativt störande tanke tog fart. Vill inte alls avslöja förmycket, men kan erkänna att den var av ond natur. Och den gjorde mig väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt glad.
Eller tillfreds snarare.
Exakt såhär känner jag när jag tänker tanken: LOL GLHF N00B.
Jag trivs med att vara tillfreds. Men jag trivs inte med att vara elak. Inte ens i mitt huvud.
Då jag i höstas flyttade in hos Barnen utvecklades, som en försvarsmekanism gissar jag, ett sorts samvete ur tidigare erfarenheter sprunget.
Jag har sedan dess gått omkring och trott mig vara snäll, utan att det vart påriktigt. Snäll som försiktighetsåtgärd månne?
Jag är omåttligt less nu. Det har sällan eller aldrig gjort mig gott det senaste året, sett till någon sorts större bild som man ibland talar om.
För stunden har det såklart gynnat än den ene än den andre. Tänker jag. Och analyserar det.
Jag ska iallafall sluta ursäkta min existens. Kommer, av måga förklarliga skäl, vara sur och elak fram till jul.
Det tänker jag inte ursäkta.
Några av skälen tänkte jag lista nedan.
- Jag har slutat äta socker. Åtminstone det uppenbara sockret.
- Inget sex. Jag behöver sex för att vara glad. Har slitit mig igenom 3 långa månader utan sex tidigare. Bör klara det igen. Jag var dock sällan glad.
- Köpstopp. Jag får inte köpa något. Eventuellt snus, men det ska jag också sluta med. Såsmåningom.
- Resstopp. Jag är fast i Vilhelmina. I fem månader. Att vara i Vilhelmina är ensamt. Av ensamhet blir man deprimerad.
- ..det är nog inget mer, men det känns som det.
Nu kanske ni undrar om jag är dum i huvudet?
Nej! Jag är fokuserad.