Shiny happy people
Här sitter jag. Vaken. Naken.
Va?!
..inte naken. Det finns ingen anledning att vara naken.
Det är inte helt i sin ordning att jag, JAG, är vaken så här tidigt på denna av Gud utvalda vilodag. Det är väldigt okristligt av mig.
..men jag sov hela dagen igår. Såg ingen anledning att vara vaken och hålla på och känna saker.
Jag kände mig som en påse päron och hade ingen som helst ork att känna mig så panik-ensam som jag gjorde.
Usch. Det var tyngsta nivån av ensamhet; lyssnade inte ens på ..westlife eller vad man nu ska lyssna på. Jag bara låg och ville sova bort alltihop.
Gjorde ett tappert försök att skapa någon slags gemenskap med min bögkompis Snygg-Erik genom tekniken.
Det gick bra. Det var fint och jag förundras i efterhand över att han orkade bota min ensamhet.
Jag borde ringt mamma och pappa. Jag borde gråtit ut all sorg.
Men det är ibland skönare att skriva Snygg-Erik och veta att han kommer få mig på dåligt humör.
Och jag är hellre arg än ledsen.
Jag blev, även denna gång, väldigt irriterad. Jag blir alltid på dåligt humör då det handlar om Snygg-Erik.
Höll förstås tillbaka de känslorna och la an en lite mer smakfull bitter fasad, men i själva verket satt jag och kastade böcker och tallrikar och glas i väggarna.
Vad det var som gjorde mig så oåterkalleligt förbannad igår (oftast annars också) var att han aldrig vill umgås.
Det har för länge sedan slutat att handla om att jag VILL umgås med honom. Nu måste jag umgås med honom för att VINNA. Vi SKA umgås och det är snart!
Jag ska sitta där och vara tyst och förbannad i två timmar, sen ska jag gå hem, high fivea alla jag möter och hoppa och dansa som Rocky. För att han är cool.
Va?!
..inte naken. Det finns ingen anledning att vara naken.
Det är inte helt i sin ordning att jag, JAG, är vaken så här tidigt på denna av Gud utvalda vilodag. Det är väldigt okristligt av mig.
..men jag sov hela dagen igår. Såg ingen anledning att vara vaken och hålla på och känna saker.
Jag kände mig som en påse päron och hade ingen som helst ork att känna mig så panik-ensam som jag gjorde.
Usch. Det var tyngsta nivån av ensamhet; lyssnade inte ens på ..westlife eller vad man nu ska lyssna på. Jag bara låg och ville sova bort alltihop.
Gjorde ett tappert försök att skapa någon slags gemenskap med min bögkompis Snygg-Erik genom tekniken.
Det gick bra. Det var fint och jag förundras i efterhand över att han orkade bota min ensamhet.
Jag borde ringt mamma och pappa. Jag borde gråtit ut all sorg.
Men det är ibland skönare att skriva Snygg-Erik och veta att han kommer få mig på dåligt humör.
Och jag är hellre arg än ledsen.
Jag blev, även denna gång, väldigt irriterad. Jag blir alltid på dåligt humör då det handlar om Snygg-Erik.
Höll förstås tillbaka de känslorna och la an en lite mer smakfull bitter fasad, men i själva verket satt jag och kastade böcker och tallrikar och glas i väggarna.
Vad det var som gjorde mig så oåterkalleligt förbannad igår (oftast annars också) var att han aldrig vill umgås.
Det har för länge sedan slutat att handla om att jag VILL umgås med honom. Nu måste jag umgås med honom för att VINNA. Vi SKA umgås och det är snart!
Jag ska sitta där och vara tyst och förbannad i två timmar, sen ska jag gå hem, high fivea alla jag möter och hoppa och dansa som Rocky. För att han är cool.
Kommentarer:
Trackback