Oh Thursday, where art thau?

It's tuesday and I'm in love.
NOT?!
..fast allt känns väldigt bra. Ordnat. Uppstyrt.

Jag har en mikrofon på min dator. Inbyggd! Hur bra är inte det? Jag visste inte att jag hade en mikrofon och har kännt mig väldigt fattig utan en. Det är ofta jag vill ha en mikrofon på min dator, faktiskt.
Så jag har varit ledsen, frustrerad, arg, besviken. Helt i onödan!
Det var Snygg-Erik som upplyste mig om det, genom Skype.
Gud vad vi är 2005.
Jag har aldrig riktigt anammat skype. Använde det ett tag då jag bodde på storgatan i Umeå. Pratade bara med Mamma.
Och Aidan.
:(.
Annars har jag aldrig förstått hypen kring det?

Nå väl. Jag suger. Jag kunde inte hålla min hemlis hemlig mer än en dag.
Det är patetiskt.
Iofs var det väldigt många på skolan som visste om det, eftersom vi är tre om hemligheten, men ändå!?
Jag ville inte berätta det för mina vänner innan det var säkert.

Så kommer Snygg-Erik. Pressar mig. Hotar mig till livet.
..ne.
Jag berättade det bara. Jag är en sån som inte kan hålla goda nyheter för mig själv. Jag måste dela dem med någon.
Men att det skulle bli just snygg-erik? Jag vet inte vad det handlar om.
Betyder det att vi har reached a new level, vänskapsmässigt?
Jag tror det.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits