au naturale
I can't help but wonder; Hur stor är egentligen den evighet där det ska oreras om oegentligheter i jävlar i mig en oändlighet?
Det är orättvist, för mitt ingenting och vad som anses oviktigt är någon annans hela värld, eller åtminstone en stor del av den. Därav tidigare självvalda titeln rövhål.
Ändock kan jag inte ignorera mitt ointresse, som är två delar utmattning, två delar 'been there, done that', och oöverskådlig mängd antagen självkännedom.
Blandar man dessutom i alkohol får man en fullskalig narcissist. Lovely.
Då man känner sig sådär ödmjukt dum i huvudet och är redo att på sina bara knän be om ursäkt, så inser man plötsligt, av olika anledningar besläktade med varandra på ett alldeles för uppenbart sätt, att det inte finns ett enda jävla dugg att be om ursäkt för. Att man inte alls är vilse där man vart vilse så många gånger förr.
Ah, föränderliga landskap. How I absolutely hate 'em.
Det är egentligen inte mer än en safari i det undermedvetna.
Bra är det då att ha en syster som visar samma hemligheter och fnissfaktorer i egen tappning. Lika rolig och välbehövlig som en studsmatta, om man skulle råka trilla ut från ett fönster. Tillexempel då man kommer underfund med vem någon verkligen är och inser att 'hoppsansa, den människan har jag ju en del att göra med'.
I never knew that I could make you sad. I never knew that I could treat you bad. I said things to you that I never said before. I said “Pablo Diablo go to hell”
Det är orättvist, för mitt ingenting och vad som anses oviktigt är någon annans hela värld, eller åtminstone en stor del av den. Därav tidigare självvalda titeln rövhål.
Ändock kan jag inte ignorera mitt ointresse, som är två delar utmattning, två delar 'been there, done that', och oöverskådlig mängd antagen självkännedom.
Blandar man dessutom i alkohol får man en fullskalig narcissist. Lovely.
Då man känner sig sådär ödmjukt dum i huvudet och är redo att på sina bara knän be om ursäkt, så inser man plötsligt, av olika anledningar besläktade med varandra på ett alldeles för uppenbart sätt, att det inte finns ett enda jävla dugg att be om ursäkt för. Att man inte alls är vilse där man vart vilse så många gånger förr.
Ah, föränderliga landskap. How I absolutely hate 'em.
Det är egentligen inte mer än en safari i det undermedvetna.
Bra är det då att ha en syster som visar samma hemligheter och fnissfaktorer i egen tappning. Lika rolig och välbehövlig som en studsmatta, om man skulle råka trilla ut från ett fönster. Tillexempel då man kommer underfund med vem någon verkligen är och inser att 'hoppsansa, den människan har jag ju en del att göra med'.
I never knew that I could make you sad. I never knew that I could treat you bad. I said things to you that I never said before. I said “Pablo Diablo go to hell”
Kommentarer:
Trackback