Sjusovaredagen.
Oj. Oj, oj, oj.
Inte ens halvvägs från Stornäs, på väg hem, ringer min fina vän och genomför hårdför lobbying för att få mig till Lycksele och den avslutande kvällen på motorveckan.
Jag bara skrattade. Skinnvästar, varmkorv och massvis med fula bilar. Trashiga brudar och värdelös musik. Äcklig öl och våldsam fylla. Vad fan har jag där att hämta?
Väl hemma satt jag mig i bilen och körde de 11 milen till lycksele för att närvara vid spektaklet. Någonting sa mig att jag vill uppleva det. All in för norrlands skull. Det kan ju bli roligt!
Det blev det inte. Tvärt om. Det var till och med pinsamt.
Fint dock att konstatera .. en del saker. Visst blir man stundtals besviken men å andra sidan så understryker det snarare vad man INTE förlorat.
Nå väl. Lycksele och motorveckan sög rävsvans, men jag ångrar inte att jag for dit. Aldrig har jag längtat bort så mycket som nu!
För övrigt är det en dag man kommer att läsa om i historieböckerna. Åtminstone den som publiceras om mitt liv.
Jag har åkt motorcykel!
Det låter kanske inte så mycket för världen, vilket det inte heller var. Men jag trodde verkligen att det skulle vara coolare och var aspeppad.
Väl på hojen hade jag mest dödsångest, vilket förvånade mig då jag inte är någon dödsångest-kinda-gal.
Det gick fort och det var blåsigt och det var fint i solen och så där. Togs till, vad jag antar är, smultronställen där jag aldrig vart tidigare. Ehe..
Det är roligare att åka karusell.
I morgon ska jag köra. Själv.
Inte ens halvvägs från Stornäs, på väg hem, ringer min fina vän och genomför hårdför lobbying för att få mig till Lycksele och den avslutande kvällen på motorveckan.
Jag bara skrattade. Skinnvästar, varmkorv och massvis med fula bilar. Trashiga brudar och värdelös musik. Äcklig öl och våldsam fylla. Vad fan har jag där att hämta?
Väl hemma satt jag mig i bilen och körde de 11 milen till lycksele för att närvara vid spektaklet. Någonting sa mig att jag vill uppleva det. All in för norrlands skull. Det kan ju bli roligt!
Det blev det inte. Tvärt om. Det var till och med pinsamt.
Fint dock att konstatera .. en del saker. Visst blir man stundtals besviken men å andra sidan så understryker det snarare vad man INTE förlorat.
Nå väl. Lycksele och motorveckan sög rävsvans, men jag ångrar inte att jag for dit. Aldrig har jag längtat bort så mycket som nu!
För övrigt är det en dag man kommer att läsa om i historieböckerna. Åtminstone den som publiceras om mitt liv.
Jag har åkt motorcykel!
Det låter kanske inte så mycket för världen, vilket det inte heller var. Men jag trodde verkligen att det skulle vara coolare och var aspeppad.
Väl på hojen hade jag mest dödsångest, vilket förvånade mig då jag inte är någon dödsångest-kinda-gal.
Det gick fort och det var blåsigt och det var fint i solen och så där. Togs till, vad jag antar är, smultronställen där jag aldrig vart tidigare. Ehe..
Det är roligare att åka karusell.
I morgon ska jag köra. Själv.
Kommentarer:
Trackback