62 minuter
SJUKVÅRDEN WAZZAP?!
Gör nåt!
Hjälp mig!
AGERA förfan!
I all frustration jag byggt upp, i brist på annat, under dagens olidliga stiltje kunde jag inte hjälpa att rebellen i mig väcktes till liv, återigen.
Så för att på mitt alldeles egna vis fight back death som tagit över efter Life i vad som efterföljs av ordet mother knöt jag på mig de svettintorkade och stela löpardojorna och sprang för glatta livet.
Kunde inte annat än konstatera att min form är inte vad den en gång var, men heller inte så förgången som jag trodde.
Och som jag längtat. Som jag njöt. Som jag levde.
En timma, fytrio liter svett, stela be och olidligt värkande där det ite borde värka efter en löprunda.
Värt varenda minut jag i morgon liger och krampar.
Jag längtar, obeskrivligt, till den dag jag kan springa utan att behöva våndas för efterdyningarna.
så: SJUKVÅRDEN WAZZAP?!
Gör nåt!
Hjälp mig!
AGERA!
(puss till Olaolaola och Håkan. Jag skulle ge allt för en traditionsenlig torsdagkväll på bishops med er. )