I want it all
Äsch. äschäschäsch. Idag är det en rätt dålig dag, som biverkan av gårdagkvällen kassa avslut.
(Det är en så dålig dag att jag sa kuk till mamma. Alltså, jag sa inte att hon var en kuk, jag råkade bara klämma in ordet mellan tusentals andra svordomar riktade till alla släpvagnar och dess regler.)
Eller iofs, avslutet var helt okej, men timmarna mellan 1700-2300 var inte särskilt mycket mer trevliga än frätande syra i öga, näsa OCH mun, samtidigt.
Bilskoletimmarna som spenderades vid datorn gick kasst och den närliggande uppskrivningen känns just nu inte särskilt rolig att genomföra.
En uppskrivning känns sällan rolig att genomföra, I assume, men lite extra åt helvete blir det när man inte kan någonting.
Jag vill dock understryka att jag mycket väl vet om orsaken vilken är mitt bristande intresse.
Sure thing, jag gled genom skolan med förbannat bra betyg (hatten av till mig själv) även om intresset sällan fanns där. Men gymnasiet valde jag själv, till 85%, typ.
Bilskolan är mer eller mindre påtvingad av kära Mor och Far (jag älskar er ändå!).
Iofs, så måste jag ha körkortet om jag ska ta lastbilskortet i Luleå, så jag på heltid kan gilda omkring i Kims lastbilar, men ändå.
Jag är så förbannat ointresserad av oljetryck, hydralvätskor, högerregeln och allt vad fan det är.
Som jag sa till Kim igår; Hade man fått välja ett ämne inom teorin och inte allt på en gång; till exempel Miljö, så jävlar vad jag skulle briljera.
Men nu går ju inte det och jag.. .. kommer att vara en jobbig, töntig, barnslig, otrevlig, elak tonåring tills teorin är avklarad, om den någonsin blir det.
Till detta hör också att jag HATAR, av hela mitt lilla hjärta, verkligen svarthatar in i varje cell, atom och molekyl i mig, att jag inte gick fordons.
HAHA. (/&%¤#¤%&
Kiss-i-ögat II igårkväll var träningen. Jag och min älskade Johanna sprang till granbergsbacken och jag höll på att bryta ihop.
Nu i efterhand vet jag att det, till största del, beror på att jag ätit dåligt under dagen. Praktiskt taget var det bara frukosten som fanns som energireserv i kroppen. Hade dessutom ont (kanske till och med en överansträngning jag inte orkar bry mig om) i höger framlår efter ett ordentligt benpass på bodycenter, OCH skavsår i hålfoten. Dåliga ursäkter kan tyckas, men jag har pallat tidigare.
Plus dåligt humör sedan innan och kravet på mig själv att åtminstone vara bäst på någonting den dagen.
Självklart gick det dåligt.
Inget ont mot Johanna, men eftersom hon var den enda personen i närheten gick tyvärr min ilska och besvikelse ut över henne. Jag skäms, men så blev det.
Medan hon promenerade upp för granberget satt jag mig och grät av ren ilska. (Sen tog jag mig i kragen och körde intervaller uppför, innan vi joggade hem.)
Nåväl, dessa tu besvikelser på mig själv har åkt omkring i kropp och knopp under hela natten, och när jag vaknade vid nio efter ca. 4 timmars sömn, för att upptäcka att halkbanan inte alls var klockan 1100, utan 1230, blev jag inte särskilt mycket gladare. Nio är jävligt tidigt i min värld.
Halkbanan gick tack och lov bra fram tills vi skulle träna stopplikt vid ishalka och Halkbanegubben, som jag redan glömt namnet på, drog fram en bild på korsningen där Patrik, Andre och Jens omkom.
All besvikelse, ilska, stress och sömnbrist blandat med adrenalinet från körningen gjorde att jag, när jag självklart halkade rakt ut i 'vägbanan' och blev rammad av den förmodade timmerbilen, blev väldigt, väldigt ledsen, särskilt när han sa; ' Det var såhär Patrik, Jens och André dog. Jag är patrik och du är André bla bla bla..'
Dålig stämning. To the maximum.
Och nu, sitter jag efter att ha grinat för att jag grinat och känner mig besviken på all there is.
Jag kommer inte klara uppskrivningen.
Jag kommer inte klara uppkörningen.
Jag kommer inte palla Lumpen.
Om jag tar körkortet kommer jag att dö.
osv osv.
Dessutom önskar jag mig tillbaka till den tiden då man hade ett socialt och av vänner berikat liv och vardag. (Ni berikar fortfarande mitt liv, även om vi knappt träffas och pratar. Jag hatar att jag efter morgonens uppvaknande har så jävla packat schema att jag knappt hinner skriva ett sms. Att allt jag gör är att jobba, köra, plugga och träna.
De gånger jag har tid till annat, som nu, är jag på så dåligt humör att jag inte vill, kan eller orkar höra av mig till någon. Visst har jag bara mig själv att skylla, men ändå. Fuckass.
Jag längtar efter och saknar alla mina vänner och mitt sociala liv som försvunnit efter hemkomst. Jag saknar Maja, jag saknar Linneorna, jag saknar Linorna, jag saknar Jonasarna, jag saknar Linda och alla andra människor jag någonsin träffat.
Att jag hinner träffa Johanna är lite av ett underverk och hade vi inte träningen skulle vi inte hinna träffas.
0987654#%&/()=P
Nu ska jag dra och träna, vara arg och ledsen, och sen får jag iaf köra truck och dricka öl. Inte samtidigt dock.
(Jag vill även passa på att ursäkta för mina utomordentligt tråkiga bloggar. Men .. .. jag har inget bättre att skriva om. Och jag njuter fullständigt av att läsa om era dagar.)
(Det är en så dålig dag att jag sa kuk till mamma. Alltså, jag sa inte att hon var en kuk, jag råkade bara klämma in ordet mellan tusentals andra svordomar riktade till alla släpvagnar och dess regler.)
Eller iofs, avslutet var helt okej, men timmarna mellan 1700-2300 var inte särskilt mycket mer trevliga än frätande syra i öga, näsa OCH mun, samtidigt.
Bilskoletimmarna som spenderades vid datorn gick kasst och den närliggande uppskrivningen känns just nu inte särskilt rolig att genomföra.
En uppskrivning känns sällan rolig att genomföra, I assume, men lite extra åt helvete blir det när man inte kan någonting.
Jag vill dock understryka att jag mycket väl vet om orsaken vilken är mitt bristande intresse.
Sure thing, jag gled genom skolan med förbannat bra betyg (hatten av till mig själv) även om intresset sällan fanns där. Men gymnasiet valde jag själv, till 85%, typ.
Bilskolan är mer eller mindre påtvingad av kära Mor och Far (jag älskar er ändå!).
Iofs, så måste jag ha körkortet om jag ska ta lastbilskortet i Luleå, så jag på heltid kan gilda omkring i Kims lastbilar, men ändå.
Jag är så förbannat ointresserad av oljetryck, hydralvätskor, högerregeln och allt vad fan det är.
Som jag sa till Kim igår; Hade man fått välja ett ämne inom teorin och inte allt på en gång; till exempel Miljö, så jävlar vad jag skulle briljera.
Men nu går ju inte det och jag.. .. kommer att vara en jobbig, töntig, barnslig, otrevlig, elak tonåring tills teorin är avklarad, om den någonsin blir det.
Till detta hör också att jag HATAR, av hela mitt lilla hjärta, verkligen svarthatar in i varje cell, atom och molekyl i mig, att jag inte gick fordons.
HAHA. (/&%¤#¤%&
Kiss-i-ögat II igårkväll var träningen. Jag och min älskade Johanna sprang till granbergsbacken och jag höll på att bryta ihop.
Nu i efterhand vet jag att det, till största del, beror på att jag ätit dåligt under dagen. Praktiskt taget var det bara frukosten som fanns som energireserv i kroppen. Hade dessutom ont (kanske till och med en överansträngning jag inte orkar bry mig om) i höger framlår efter ett ordentligt benpass på bodycenter, OCH skavsår i hålfoten. Dåliga ursäkter kan tyckas, men jag har pallat tidigare.
Plus dåligt humör sedan innan och kravet på mig själv att åtminstone vara bäst på någonting den dagen.
Självklart gick det dåligt.
Inget ont mot Johanna, men eftersom hon var den enda personen i närheten gick tyvärr min ilska och besvikelse ut över henne. Jag skäms, men så blev det.
Medan hon promenerade upp för granberget satt jag mig och grät av ren ilska. (Sen tog jag mig i kragen och körde intervaller uppför, innan vi joggade hem.)
Nåväl, dessa tu besvikelser på mig själv har åkt omkring i kropp och knopp under hela natten, och när jag vaknade vid nio efter ca. 4 timmars sömn, för att upptäcka att halkbanan inte alls var klockan 1100, utan 1230, blev jag inte särskilt mycket gladare. Nio är jävligt tidigt i min värld.
Halkbanan gick tack och lov bra fram tills vi skulle träna stopplikt vid ishalka och Halkbanegubben, som jag redan glömt namnet på, drog fram en bild på korsningen där Patrik, Andre och Jens omkom.
All besvikelse, ilska, stress och sömnbrist blandat med adrenalinet från körningen gjorde att jag, när jag självklart halkade rakt ut i 'vägbanan' och blev rammad av den förmodade timmerbilen, blev väldigt, väldigt ledsen, särskilt när han sa; ' Det var såhär Patrik, Jens och André dog. Jag är patrik och du är André bla bla bla..'
Dålig stämning. To the maximum.
Och nu, sitter jag efter att ha grinat för att jag grinat och känner mig besviken på all there is.
Jag kommer inte klara uppskrivningen.
Jag kommer inte klara uppkörningen.
Jag kommer inte palla Lumpen.
Om jag tar körkortet kommer jag att dö.
osv osv.
Dessutom önskar jag mig tillbaka till den tiden då man hade ett socialt och av vänner berikat liv och vardag. (Ni berikar fortfarande mitt liv, även om vi knappt träffas och pratar. Jag hatar att jag efter morgonens uppvaknande har så jävla packat schema att jag knappt hinner skriva ett sms. Att allt jag gör är att jobba, köra, plugga och träna.
De gånger jag har tid till annat, som nu, är jag på så dåligt humör att jag inte vill, kan eller orkar höra av mig till någon. Visst har jag bara mig själv att skylla, men ändå. Fuckass.
Jag längtar efter och saknar alla mina vänner och mitt sociala liv som försvunnit efter hemkomst. Jag saknar Maja, jag saknar Linneorna, jag saknar Linorna, jag saknar Jonasarna, jag saknar Linda och alla andra människor jag någonsin träffat.
Att jag hinner träffa Johanna är lite av ett underverk och hade vi inte träningen skulle vi inte hinna träffas.
0987654#%&/()=P
Nu ska jag dra och träna, vara arg och ledsen, och sen får jag iaf köra truck och dricka öl. Inte samtidigt dock.
(Jag vill även passa på att ursäkta för mina utomordentligt tråkiga bloggar. Men .. .. jag har inget bättre att skriva om. Och jag njuter fullständigt av att läsa om era dagar.)
Kommentarer:
Trackback