oh how words can ruin your day
Ibland gäller det att underkasta sig stoltheten. Be värdigheten hålla käften och ligga sårbar inför avundsjukans äckliga närvaro.
It ain't pleasant, men ett ont måste, alldeles för många gånger.
Men såhär i efterhand, då det visade sig vara lika jävla fruktansvärt som man faktiskt trodde, så känns det ändå härligt uppfriskande.
Som ett smäll på käften innan boxningsmatch. Som ett välbehövligt 'kom igen nu förfan, din jävla pussy!'.
Sedan är det bara att ånga på, med flaggan i topp, för att man faktiskt visade sig vara den som kan låta stoltheten falla, och vara den värdiga vinnaren.
Hooya!
Å andra sidan så är värdigheten imaginär ungefär 99 procent av gångerna. Det är bara självkärleken som får för mycket plats. Värdighet är att låta den falla.
Nåväl, dagen har vart bättre än gårdagen.
Gårdagen var en jävla dimma av magknip, fattigdom och fuktionshinder på datorn.
Låg större delen av dagen och tog del av tv4's sanslöst dåliga utbud av program och oroade sönder hela kvällen då nyheterna om militärkuppen i Thailand nådde mig. Majabaja och Antonfjanton.
Tack och lov visade det sig att läget är stabilt, men det gör mig inte särskilt mycket lugnare.
Jag hoppas de har vett att inte bege sig IN i skiten, utan därifrån. OCH HÖR SEN!
Idag blev jag rik, så jag bagav mig mot apoteket, köpte lite piller, mot åhlens, köpte lite Grey's Anatomy, till Lina, bestämde dejt för morgondagen, till Linda, beställde en röbets-feta-valnötssallad med en Linda to go, sedan har vi suttit klistrade till nu.
Någonstans mellan stadsbesöket och Lindabesöket hann jag skriva ytterligare ett par sidor och bryta foten.
Jag älskar inte att bryta foten.
Jag satt i skräddarställning och blev akut kissnödig så jag ställde mig upp, hade ingen känsle i vänster fot, kände inte att jag klev snett och hörde ett härligt 'nubryterdufoten' ljud.
Klantigt. Jävligt klantigt. Och inte kom det någon Dr. Shepherd och plåstrade om mig heller.
What a fuckin shame.
mennamenna. Jag är ändå nöjd.
Back to work i morgon. Back to bed om någon timme.
Först ska jag dyka right back to the past för att nysta upp ouppklarade affärer med mig själv.
Tacka vet jag dagbokstiden, den ger svar på otaliga frågor i mitt förvirrade liv.
It ain't pleasant, men ett ont måste, alldeles för många gånger.
Men såhär i efterhand, då det visade sig vara lika jävla fruktansvärt som man faktiskt trodde, så känns det ändå härligt uppfriskande.
Som ett smäll på käften innan boxningsmatch. Som ett välbehövligt 'kom igen nu förfan, din jävla pussy!'.
Sedan är det bara att ånga på, med flaggan i topp, för att man faktiskt visade sig vara den som kan låta stoltheten falla, och vara den värdiga vinnaren.
Hooya!
Å andra sidan så är värdigheten imaginär ungefär 99 procent av gångerna. Det är bara självkärleken som får för mycket plats. Värdighet är att låta den falla.
Nåväl, dagen har vart bättre än gårdagen.
Gårdagen var en jävla dimma av magknip, fattigdom och fuktionshinder på datorn.
Låg större delen av dagen och tog del av tv4's sanslöst dåliga utbud av program och oroade sönder hela kvällen då nyheterna om militärkuppen i Thailand nådde mig. Majabaja och Antonfjanton.
Tack och lov visade det sig att läget är stabilt, men det gör mig inte särskilt mycket lugnare.
Jag hoppas de har vett att inte bege sig IN i skiten, utan därifrån. OCH HÖR SEN!
Idag blev jag rik, så jag bagav mig mot apoteket, köpte lite piller, mot åhlens, köpte lite Grey's Anatomy, till Lina, bestämde dejt för morgondagen, till Linda, beställde en röbets-feta-valnötssallad med en Linda to go, sedan har vi suttit klistrade till nu.
Någonstans mellan stadsbesöket och Lindabesöket hann jag skriva ytterligare ett par sidor och bryta foten.
Jag älskar inte att bryta foten.
Jag satt i skräddarställning och blev akut kissnödig så jag ställde mig upp, hade ingen känsle i vänster fot, kände inte att jag klev snett och hörde ett härligt 'nubryterdufoten' ljud.
Klantigt. Jävligt klantigt. Och inte kom det någon Dr. Shepherd och plåstrade om mig heller.
What a fuckin shame.
mennamenna. Jag är ändå nöjd.
Back to work i morgon. Back to bed om någon timme.
Först ska jag dyka right back to the past för att nysta upp ouppklarade affärer med mig själv.
Tacka vet jag dagbokstiden, den ger svar på otaliga frågor i mitt förvirrade liv.
Kommentarer:
Trackback