such a fine day

Jag har väntat på den här dagen. En solig och sommarvarm höstdag då allt är som i filmerna.

idag firar jag och har en alldeles egen thanksgiving.
'cause it's such a fine day.

Det är 249 dagar till studenten. Jag mår bra. Spindlarna i fönstret bekommer mig inte.
Hur jag firar?
Vaknade av Evas telefonsamtal och blev bjuden på lunchdejt. Sprang på Emma och Pontus på stan och bokade en måndagskväll i deras nya lght.
Köpte mig massvis med god mat på Meretes, städar och diskar, njuter av solen, njuter av att jag är jag och att livet är livet.
Har fixat och donat, välsignat tekniken för vad den kan göra för mänskligheten; tillexempel avboka tandläkartider med mejl, alla hundra miljoner bankärenden man aldrig har tid att fixa på kontoret i stan, boka möten, skriva till potentiella storfräsare till korr-läsare, med mera, med dera.

Ingenting är fel idag, men viktigare är kanske att ingenting var fel igår, fredag den trettonde.
Visst hade vissa det förjävligt igår. Som mannen som körde över en liten pojkens cykel utanför skolan.
Tur att det finns hjälpsamma själar som jag, som kunde hjälpa mannen och cykeln.  Stackars pojke. Stackars, stressade man.
Men för min del, gick ingenting fel och det firade vi med en liten fest som för min del slutade vuxet då jag gick hem då de andra vandrade mot x3m.

Jag gav aldrig riktigt upp hoppet, jag lät bara annat stå i vägen.
Men dagar som denna, denna underbara 14 oktober, då lever hoppet i allra högsta grad; i'll survive this to.
Hör ni det; jag överlever, tar mig ur och låter det inte ta över på något sätt.

JAG ÄLSKAR ER!

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits