I held your hand, you held my trust

Aldrig har jag mött en så underbar lögnare.
Dessa dubbelmoralismens glansdagar gör mig aldrig gott. Why should they? Sedan när har dubbelmoralism gjort någon gott? Iofs så lever vi ständigt i denna lögn, denna idioti, denna tro om att andra inte märker något, misstänker något. Så vafan. Låt oss vara dubbelmoralister.
En liten parentes. För att återgå till vad ni vill veta mer om: mitt emotionella varande:

"..." fast lögnare, nej, det var en lögn från mitt håll. Lögnare är det sista han är. Snarare motsatsen, jag har bara för svårt att acceptera detta undanhållande av fakta.
Har svårt att acceptera att andra tänker annorlunda än mig då jag själv anser mig ha rätt.
Tycker mig erkänna såväl brister som gåvor, medan andra.. skiter i det?
 Jagvisst, jag älskar att sätta mig själv på pedistal och agera allsmäktig och allvetande.
Mer troligt är det å andra sidan att mitt behov av att vilja veta allt ger mig en smärre abstinenschock när jag inte får det jag vill ha. Dessa livets små förbannade mysterier är inget för mig.
Get it all out there, för FAN.

Ett annat problem kan dessvärre vara det sviktande modet. Att för mig fråga rakt ut strider (dubbelmoralismememememememe) mot diverse principer till skyddsmurar jag byggt upp efter diverse medvetet omedvetna anfall jag utsatts för under min hittills relativt korta vandring genom livet.

Blaha. För att knyta ihop så vill jag hänvisa till inlägget om tillfälliga förälskelser. This is one of them.
Jag sätter ut parenteser på allt det andra i mitt liv (ja, allt det där andra, för det händer ju så otroooligt mycket annat..) och bara .. aldkfjalkdjf9oe03893=)(/&%¤
Speciellt såhär, när timman är sen och ensamheten blir lite för påtaglig för att ignorera.
Det är de gånger man drömmer sig iväg, nivet; bröllop, frukostar, bra sex, hålla handen, äta lunch, ringa och fråga hur läget är bara för att, umgås, mysa i en soffa, lyssna på musik, bråka lite, makeupsex, somna, skeda, pussas.. AMAHGAAAD.
Dagtid, då är det andra bullar.
Och andra bullar är det definitivt när det väl kommer till kritan. Då är det oftast dissen, en lätthanterlig onenigther som gäller. Ja, jebene. Det är omständigt det här; att vara singel, 19, och trött.

Nog om det, känner jag direkt.
Imorgon händere grejer. Ulf och Jonas ska minsan komma på besök och vi ska hitta på allt möjligt lattjo.
Vänner, hörni, finns det något bättre?
Förmodligen inte.

This is for you, kära vänner. Ni vet vilka ni är.

find me here
speak to me
i want to feel you
i need to hear you

you are the light
that is leading me
to the place where
i find peace again

you are the strength
that keeps me walking
you are the hope
that keeps me trusting

you are the life to my soul
you are my purpose
you are everything

and how can i
stand here with you
and not be moved by you
would you tell me
how could it be
any better than this

you calm the storms
you give me rest
you hold me in your hands
you won't let me fall

you still my heart
and you take my breath away
would you take me in
would you take me deeper now

'cause you're all i want
you are all i need
you are everything
everything


Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits